Imperiet - Ett hjärta är alltid rött (Dokumentär 2024)

Thåström är bäst med sina engelska texter och produktioner. Grymt mycket högre nivå än de svenska pekoralerna.

Instämmer helt. Thåström var mycket bättre med Ebba Grön, och även med musiken efter Imperiet på 90- och 00-talet. Imperiet var han sämsta musikaliska period. Helt klart. Dessutom enormt daterad.


Kunde inte sagt det bättre själv!

Ja, du har säkert rätt. Thåström har ju bara fyllt klubbar och arenor över hela Sverige med sina två senaste turnéer. Det formligen stinker undvikande beteende om det.

Längre än jag trodde. Text och bild plus stor rubrik tar mer än en halv sida.

"... Victoria och Daniel valde bort Melodifestivalen för att gå på Thåströms konsert på
Cirkus i Stockholm. Lite extra pikant med tanke på att Ebba Grön i "Beväpna er!" sjöng:
"Jag hatar prins Bertil och Carl Gustaf, jam ja jag hatar hela kungahuset."

"Nu kanske någon tror att jag bara inte gillade punk eller postpunk. Men jag såg The
Clash i en oförglömlig konsert på Lyceum i London 1978 ..."

"Intressant nog är den som verkar mest plågad av romantiseringen ikonen själv."

"Jag vet inte hur många 50- och 60-årsfester jag varit på under de senaste åren där
någon vid midnatt drar på "800 grader" och golvet fylls av personer som, numera
något stelt, hoppar upp och ner."

"När Ebba Grön släppte "We're only in it for the drugs" bodde jag i Köping och stadens
punkare satt på asfalten på lilla Hökartorget och drömde om att de satt på Sergels torg."

"Och kanske är det inte Thåström som är problemet utan snarare de som lyssnar på honom."

Med mera ...

Musikindustrin var lierad med TV-Radio och press.

1980 startade detta på riktigt i Sverige, då startades tidning Schlager ur spillrorna av Musikens makt, de skrev artiklar, recensioner av konserter och skivor, de skrev om kommande plattor långt i förväg.
Radio hade program där ny musik spelades, en timme i veckan, det fanns typ två program på P3 med alternativ musik, pressen och särskilt kvällstidningarna skrev om den mesta lyssningsvärda musiken, Okej skrev för kidsen med den kommersiella musiken, TV hade Bälinge byfest och måndagsbörsen där ny musik presenterades, där slog både Noice och Gyllene Tider igenom stort, och det berodde på att precis alla tittade på måndagsbörsen eftersom det inte fanns någon annanstans man kunde hitta den musiken, Imperiet spelade även dem i program som fanns åren 1983-1988, de vann alla priser man kunde vinna och tidningarna skrev om den hela tiden.

På den tiden kunde man inte missa en artist eller grupp eftersom detta var de enda platser man kunde ramla på dem, om man inte blev tipsad av kompisar.

Nu är ju inte Imperiet och Ebba Grön någon död musik, som tidningen Pop deklarerade musikhistorien måste ständigt skrivas om, nya generationer upptäcker dem hela tiden, det finns folk ute i världen Sydamerika, USA, Europa, Japan som lyssnar på dem och köper deras svenska skivor nu idag 2024, trots att de inte kan svenska, medan andra svenska artister inte ens fungerar utomlands, Lundell, Ledin, Winnerbäck går inte hem alls för musiken är lite för mycket svensk.

Dagens unga som lyssnar hör annat i texterna än vad vi 60-talister gjorde, de tolkar dagens verklighet med deras texter och eftersom det ännu fungerar så är ju deras musik högst väsentlig även 2024

Det här är svårt.
Och ena sidan är jag uppvuxen med Ebba Grön och Imperiet
Det är svårt att säga att Thåström är dålig - för det är han inte.
Men det är något som alltid har skavt.

Dels så mår jag dåligt av Thåströms klassiska pose med uppspärrade vinda ögon och micken i munnen.
Men mest hatar jag alla jävla punkband som härmade det.
Det är svårt att verbalt förklara mina äckelkänslor för svensk proggpunk och ABF punkare på 80-talet.
De vidriga grötmyndiga pretentiösa kommunisterna som okuperade punkscenen.
Imperiet blev den mer vuxna versionen av detta. De var alla musikjournalisters gullgossar och det dröp av pekoral.

Där ser man, lite skillnad idag där man riskerar att missa bra musik eftersom det kommer från alla världens hörn.

Såhär i efterhand så känns det där romantiserandet av kommunismen väldigt unket och brunt och extremt naivt. Speciellt med neosovjets invasion av Ukraina.

Sen fanns en massa annat bra i musiken däremot.

Och vilka består publiken av? Avdankade punkare från samhällets periferi med garantipension. Notera att jag skrev det moderna samhället, tycker inte att en utdöende art räknas in som en del av det.

Det är ingen hyllningsfilm till Imperiet, det handlar mycket om den tidens svensk politik samt fokuserar på deras turné i Nicaragua samt Kuba.

Jag tror att den är sevärd oavsett vad man tycker om deras musik.



https://www.etc.se/kultur-noje/imper...itiskt-verktyg
https://www.etc.se/kommentar/imperiet-i-nicaragua-xx

När jag läser sådant här så verkar det mest vara en sossefilm som skall romantisera kommunism och socialism i världen.