Uppdatering av tråden "jag skall börja med heroin" från 2013. Så lever jag idag.

Som gubben i lådan poppar jag upp från ingenstans med ett annat nick då jag inte har kvar inloggningsuppgifterna till mitt gamla nick "twopair" som startade den mycket uppmärksmmade tråden "jag skall börja med heroin" för mer än tio år sedan.

Jag fick mycket reaktioner då och i slutet på tråden så spekulerades det i om jag fortfarande var i livet.
Uppenbarligen så är jag ju det.
Så vad hände då? (ursprunglig tråd (FB) Jag skall börja med heroin)

Jag skall berätta och den som orkar läsa får en ocensurerad redovisning av livet med heroin.

Som jag sade då, så hade jag en del cash så det var inga problem att göra större köp. Jag åkte tåg till Malmö en gång i månaden och handlade för ca 25 000kr varje gång.
Precis som så många påpekde då, så går det inte att bara bruka heroin och ha det som en bästa kompis. Opiater har en fruktansvärd fostrande effekt och tar över ditt liv på nolltid och helt plötsligt så blir du sjuk som 10x influensa med värk i hela kroppen om du inte får din kabbe.

Jag fastnade såklart i ett missbruk av heroin och jag levde ett liv i sus och dus då jag hade gott om H och skapligt med pengar. På 7 månader så brände jag nog 400 000kr. Men fy fan vad jag levde som en kung. Dock så är all positiv effekt av H förknippad med en baksida av myntet där kroppen och psyket tar oerhörd stryk och jag började mer och mer isolera mig och fick paranoida tankar.
Det gick så långt att jag utvecklade en riktig psykos och blev förd till sjukhus av polis. Jag hamnade på IVA och efter en stund på intensivvården så fick jag en drogutlöst kramp vilket gjorde att jag inte kunde andas och hade jag inte varit där jag var då så hade jag dött direkt.
Nu kom det sköterskor och läkare på några sekunder och de gav mig en artärinjektion med 300mg stesolid IV för att häva krampen. En sådan dos är ju ren narkos och jag tuppade av efter några sekunder men andningen kom i gång till slut men som ett litet minne från det tillfället så orskade syrebristen en permanent hjärnskada som innebär att jag inte längre har något luktsinne, men jag lever.

Vi hoppar lite, jag kom hem från sjukan och fortsatte mitt projekt att ta död på mig själv. Gott om H och pengar, livet lekte, jag var som en gud. Efter ca ett års (miss)bruk av H så var det nyårsafton helt plötsligt och jag kände mig rastlös och kom på den fina idèn att ta min avställda bil och köra till Osby där jag hade min primära H kontakt för ett socialt besök och fira nyår helt enket. Sagt och gjort, jag åkte till Osby och hem till min kran och vi bestämde ganska omgående att det skulle fram ordentligt med H, det var ju nyår trots allt. Så vi drog till Malmö och in på den mest suspekta bakgården i ett industriområde där en MC klubb hade sin lokal. Min kontakt gick in och jag väntade kvar i bilen och det kan jag säga, jag är inte lättskrämd men då var jag rädd. De personerna som strök omkring där och kollade in mig och vad fan jag gjorde där var inte att leka med. Som tur var så kom min kran tillbaka relativt snabbt med ett leende. Han hade lyckats förhandla sig till en dubbel dos. vi köpte 10g men fick 20g och detta berättade han för mig och gav mig dubbelt så mycket mot vad jag skulle ha, det var ju juste och inte så kran-likt om man säger så.
Vi åkte tillbaka till Osby och mötte upp några tjejer som också var frälsta i H och det var ju bara att bjuda vilket jag gjorde. Sedan var det dags och jag sköt en sil som kan jämföras med jungfrudosen och låg på soffan och mådde som en gud.
Timmarna gick och jag tog mer och mer H, mer än vad jag borde men va fan, jag var ju heroinist och det var nyår och jag hade mer H än vad jag behövde.
Fram på småtimmarna så bestämde jag mig för att ta min avställda bil och åka tillbaka till västkusten.
Nu var det bara så, och som många säkert känner till så får man minimala pupiller av H och ögat blir väldigt ljuskänsligt så när jag satt i bilen mitt i den svarta natten och helt plötsligt fick möte så blev jag så bländad, hög på H, så att jag rent reflexmässigt bromsade in för jag var rädd att jag skulle krocka. Dock så uppmärksammades detta beteende av mina medtrafikanter och ganska snart kom det blåljus i backspegeln. Jag kände direkt att nu är det kört, jag är hög på H, jag har säkert 10g H i bilen plus tio flaskor Metadon och 100g amfetamin. Bilen är avställd, jag är 30 mil från mitt hem och nu kommer en piket och en vanlig polisbil och boxar in mig vid vägkanten.
Men då hände något, jag blev helt lugn. Boostad av H så rörde jag mig inte ur fläcken inne i bilen när de stannat mig, inte sträcka sig efter väskan på passagerarsätet. Efter en lång stund så kommer en polis fram till mig och jag vevar ner rutan.
Hur var det här då?
Jo tack bara bra.
Har du körkort
jajjamen, varsegod.
Och så får du blåsa
Inga problem
Och så vill jag göra ett drogtest med en lampa i dina ögon
Ok....
Sagt och gjort, polismannen lyste i mina ögon och jag fick följa hans finger med blicken. Hur det gick till vet jag inte men jag klarade mig prickfritt och polisen bestämde sig för att jag inte var alkoholpåverkad eller drogpåverkad.
Men de vill ta sig ett snack med mig och jag fick kliva in i piketen och trängas med 7st poliser och efter en stund så säger en polis till mig, fan du är ju riktigt rolig ju, vet du det?
Tack för komplimangen, jag försöker bara vara trevlig mot dem som är trevliga mot mig.
Vi har bestämt så här, det bästa är om du åker hem och lägger dig och så gör vi ingen stor affär av det här men din bil är ju avställd så den får du inte köra från platsen. Men jag kan ju säga som så att efter att vi har åkt så kommer inte vi att titta tillbaka så det är upp till dig. Ha en fin kväll.
Jag kom alltså undan med kraftig H påverkan, avställd bil, tillräckligt med droger i bilen för att få 4år för grovt. För den här bravaden borde jag fan ha tilldelats en oscar.

Tack för att du orkar läsa, fortsättnig följer.....

Intressant resa och jävlar vad pengar du blåst, jag föreställer mig att ditt liv som några scener från pulp fiction.

Är du ren i dagsläget?

Wow, jävligt intressant att få höra hur det gått för dig hittills. Spännande tråd, ser fram emot fortsättningen

Även om jag egentligen starkt ogillar när folk kör bil narkotikapåverkade, måste jag erkänna att jag garvade åt tanken på att du med minimalistiska pupiller, helt heroinpåverkad, med en bil full av droger inte bara lyckas komma undan, utan också charma poliserna och få höra att du är en rolig snubbe på kuppen

Månaderna går och det blir sommar. Jag lever som en slav i mitt förhållande med H och min kropp börjar ta stryk av användandet, jag får hudinfektioner och blir mer och mer paranoid. Jag vet inte varför men jag börjar nu bedriva en ren polisutredning av mig själv där jag tar backupper på mina mobiler och sparar ner allt på min dator. Jag fotar och katalogiserar alla mina droger och sparar även detta på min dator. Jag kommer återkomma till detta senare då det kommer få en förödande effekt...

Nu började pengarna sina och jag bestämde mig för att ännu en gång åka till Malmö för att köpa 200g H för ett bra pris. Dealen görs upp med min Osby-kran på telefon och jag får klara instruktioner om vart jag skall köra. När jag kommer fram möts jag av min Osby-kran och en för mig okänd person som jag närmast kan beskriva som en hit-man. Ingen man bråkar med. Jag observerar också att det står en person men grova guldkedjor och pratar i telefonen en liten bit bort. Han har med detta att göra, det känner jag direkt. Nu kommer Malmö-kranen på sin flakmoppe och tar emot kuvertet med
50 000kr och åker iväg till sin stach i någon skogsdunge någonstans.
Efter en liten stund kommer det fram en annan person och tar upp en liten kamera och tar ett foto av mig och säger bara, försäkring.
Mitt storköp har uppenbarligen väckt intresse i de högre kretsarna i drogdistrubitionen.
Nu kommer flakmoppen tillbaka och kranen börjar lyfta ur 5g bollar ur en påse, en, två, tre....
det blir ungefär 30st 5g bollar och en kaka intejpad i packtejp som väger kanske 40-50g. Den här kakan är en värsting, ta det lugnt med den säger kranen. Sagt och gjort, jag tog mina varor och begav mig hem.
Väl hemma så packar jag upp kakan och inspekterar den. Den är mörkbrun och oljig, den känns väldigt kocentrerad. Jag tar en fix och lägger mig på sängen men nu händer det något. Jag känner att jag börjar överdosera mer och mer men förstår inte hur det går till. Tillslut inser jag att det är oljan från kakan som fastnat på mina händer och det är så jag tar upp mer och mer H. Jag tar mig till badrummet och tvättar händerna noga och tar mig tillbaka till sängen. Efter ett par timmar så känner jag att överdoeringen börjar avta och jag har lurat döden en gång till.

Tack för visat intresse.
Fortsättning följer....

Jag som läst din andra tråd undrar hur det gått med din son. I den här uppdateringen verkar han som bortblåst vilket gör att jag har svårt att ta hela alltet på allvar.

Jag kan försäkra dig om att allt är på allvar. Jag är inget troll. Jag kan återkomma angående min son lite senare. Jag kan i alla fall säga så mycket som att han är idag en mycket välartad 18-åring som är jätteduktig i skolan och skall studera till civilingenjör på Chalmers.
Dock så är det ändå mer som behöver förklaras och jag återkommer om detta.

Tycker det luktar lite hittepå. Horsare brukar väl inte vara rastlösa och intresserade av tjejer. Polisens agerande känns också taget ur fablernas värld och MC-klubbar har väl sen gammalt hållt sig borta från heroin. Flakmoppe måste väl också vara det absolut sämsta valet av färdmedel för storskalig langning.

Är du säker på att det inte är LSD du fått i dig?

Det är inget hittepå, jag svär. Jag skulle inte orka sitta och fabulera utan det jag skriver har hänt och då utälmnar jag ju säkert 90% då det skulle bli för mycket att skriva.
Horsare som inte är helt stenade kan visst ha ett intresse för tjejer. Jag kan det i alla fall.

Jag skall fortsätta min resa om en liten stund och till slut komma fram till hur jag lever idag, tio år senare.

Flakmoppe måste väl också vara det absolut sämsta valet av färdmedel för storskalig langning.


Jag kan tillägga att kranen med flakmoppe hade på sig en kanariegul regnjacka och lika gula regnbyxor. Han körde på taktiken att ju mer man syns och inte smyger ju större chans har du att komma undan vakande ögon.

Jag tror nog du driver lite med oss men du är ju en trevlig prick och har en medryckande berättarstil så jag lyssnar vidare med spänning.

Nu börjar jag uppvisa mer och mer tecken på psykos, vilket jag tidigare nämnt men jag insåg ju inte det då. Jag blir mer och mer paranoid samtidigt som jag fortsätter att samla bevis mot mig själv på min dator. Fråga mig inte hur jag tänkte för jag kan inte svara.
I det här läget så har pengarna nu tagit slut efter ett par år med H och ett liv som någon sade, en scen ur Pulp Fiction.
Det gick så långt att jag blev tvungen att sälja mitt hus, en mer eller mindre cashad kåk för 4,5 miljoner. Pengar som gick till att betala skulder som jag dragit på mig. Notan efter två år var gott och väl över en miljon. Nu hade jag ingenstans att bo längre, jag var nu en hemlös heroinist och kärleksförhållandet med älskarinnan H började ställa sig på sin spets. Det fick bli en nödlösning, jag fick flytta in tillfälligt i mina svärföräldrars gillestuga tills bostadsituationen var löst. Svärföräldrarna var helt ovetandes om mitt missbruk och trodde att alla pengar gått till spelskulder pga psykisk ohälsa.
Väl installerad i gillestugan så fortsatte jag med mitt missbruk, det var nu inte längre frågan om ett lyxbruk och ett flådigt liv, det var missär och alla antagonister i min första tråd hade fått rätt. Det var ett under att jag fortfarande var vid liv, för jag ser inga Horsare på åldersomshemmen.

Jag tar dina vänner.
Jag tar dina pengar.
Jag tar ditt liv.
Mitt namn är heroin.

En dag i gillestugan efter kanske ett par månader efter inflytten så slår min psykos till med full kraft och jag upplever någonting som närmast kan beskrivas som ett möte med gud. Jag kunde ta på ljud, jag kände smaken av färger. Det var fantastiskt, men skrämmande.
Under denna psykos bestämde jag mig för att det var dags för en fix och jag började rota med en hammare och spik i armvecket men jag kunde inte träffa något så där satt jag när min svärfar kliver in i rummet och hittar mig med nålen i armen. Jag har bara vaga minnen av vad som utspelade sig där och då men kortfattat kan man säga att han ringe polisen som kom och hämtade mig och ånyo körde mig till sjukhuset för observation. Jag var i detta läget inte misstänkt för något brott mer än möjligtvis ringa narkotikabrott.
Vad som hände sedan var att polisen åkte tillbaka till gillestugan och gjorde en husransakan och då var saken klar. Jag hade då 30g H och 110g amfetamin i en låda som stod brevid soffan där jag satt.
Polisen kommer då tillbaka till sjukhuset och meddelar att jag är gripen och jag tas efter ett par dagar till arresten.
Det blir en häktningsförhandling och jag erkänner brott och blir häktad, misstänkt för grov narkotikabrott med fulla restriktioner. Jag hade som jag nämnt sparat så mycket material på min dator att polisen fick ett färdigt case, jag golade ner mig själv helt enkelt. På något sätt ett passande straff åt mig själv för mitt respektlösa leverne.
Jag satt häktad i fyra månader och blev sedemera dömd för grovt narkotikabrott och narkotikasmuggling. Narkotikasmugglingen uppdagades då ett paket från UK med 100g etylfenidat fastnade i tullen under tiden jag satt häktad.
Jag fick två år och fyra månader i straffpåföljd.
Nu avslutades mitt missbruk automatiskt då jag var frihetsberövad och skall man vara ärlig så räddade det livet på mig ännu en gång. Hade jag fortsatt min dans med döden så hade jag varit begravd idag.

Nu börjar jag närma mig nutid, fortsättning följer.....
Tack för visat intresse.

Någon frågade om min son. Det här är min stora skam, jag tog inte hand om honom och när jag blev frihetsberövad så togs han omhand, då 8år, av min svägerska som idag har vårdnaden om honom och har gjort ett fantastiskt jobb med grabben. Hatten av för henne, jag löste det inte och det kommer jag ta med mig in i döden som mitt största svek och misslyckande.
Jag får vara glad att det gått så bra för pojken och hoppas att jag skall kunna ha en bra relation med honom som vuxen, hans barndom har jag till stor del missat, på egen förskyllan.