Citat:
Av vilken anledning måste man älska/tycka om sina föräldrar, syskon, barn? De kan ju vara riktiga svinpälsar, tråkmånsar, idioter och krävande surfittor. Måste man umgås med såna bara för att de är anhöriga? Jag skulle hellre rädda min hund eller en trevlig bekant än jag skulle rädda nån av ”de mina”. Nä förresten, jag har en helt ok faster som jag troligen skulle rädda tillsammans med hunden.
Precis. Jag tycker om min familj, men de är även bra människor. Sedan har jag inga egna barn. Jag jämför inte människor med djur. De har olika funktioner. När man sörjer en människa så är det ofta många människor man sörjer, de var ju inte lika under all tid. Sedan så tänker man ibland på det bra, och ibland på det dåliga. Det finns alltid dåligt med människor. Så sorg kan bli komplicerad med människor.
Att sörja ett djur är enkelt. De flesta djur har en kort historia, inga baktankar. Man har bara en sorts sorg runt dem. Klart att det gör ont, men det är inte komplicerat.
Klart man kan sätta sitt djur framför vissa familjemedlemmar. Det finns inga regler. Man gör som man vill. Men för det mesta kan man ändå inte bestämma vem som dör först, så i praktiken spelar det mindre roll.
När jag var liten ville de ta bort katten för en läkare hade övertygat min familj om att min syster var allergisk. Katten skulle avlivas enligt läkaren utan allergiprov, för det är bara en katt. Jag var otröstlig. Jag hade hellre gett bort min syster som var äldre och kunde ta hand om sig själv. Jag trodde att det var bokstavligt så att djuret var en familjemedlem. Men tydligen kan man avliva dem hursomhelst. Jag var under den perioden lite rädd att jag skulle bli avlivad, för att jag inte var lika duktig som min syster. Men mitt gnällande fick till det att det togs allergiprov och hon var allergisk mot pollen.
