Är argumentering slöseri av tid?

Som när du och nörden låtsas att det finns fri vilja

Påstår man att fri vilja existerar så har man antingen rätt i sak eller så existerar inga uppsåt alls i den värld man lever. Så för att alls kunna ljuga måste man påstå det motsatta, dvs. att fri vilja inte existerar. (Alternativt påstå att fri vilja existerar trots att man själv inte tror på det, vilket är lögn om fri vilja och därmed uppsåt trots allt existerar.)

Hårklyverier. Hjärnans beslut är elektrokemiska processer som är helt betingade av gener, tidigare upplevelser och miljö. Det är ju ingen som uppriktigt tror något annat, utan ni måste ta till sådan akrobatik för att åtminstone försöka blanda bort korten.

Består jag av elektrokemiska processer betingade av gener samt tidigare upplevelser och miljö så är det jag som bestämmer över min fria vilja. Fel tråd förstås, men jag antar att du inte känner dig fri att välja rätt trådar för dina sidospår.

Det är ingen som bestämmer, eftersom det inte finns någon sådan instans. Det finns inget egentligt jag, bara upplevelser hos en och samma köttdocka.

Demagoger argumenterar inte, de vädjar till känslor.

Deras syfte är inte att hjälpa, övertala etc utan att skapa en ny människa. Den gamla människan ska antingen dö eller förändras till oigenkännlighet. De förändrar hellre än dödar, men vad de absolut inte under några som helst omständigheter tolererar är att människor får vara sig själva, oavsett om de skadar någon eller inte.

De flesta demagoger försöker argumentera -de andra ge sken därav-, att deras arsenal enbart består av känsloargument och fallasier är de ofta fullkomligt blinda inför. Istället fokuserar de all tankeverksamhet på att proklamera sin antagna världsbild och att undvika bemötande av alla eventuella motargument.
Därtill är etiken (känslorna) essentiell inom retoriken.

Detta med att ämna ”skapa en ny människa” och ’döda’ eller ’förändra till oigenkännlighet’, är det inte ett lite väl pikant språkbruk? Om man ämnar förändra någon annans världsbild så är det väl ändå typ det man gör.. bränna fågel fenix s.a.s


Hävdar du att demagogi är fel? Vädjar du då till känslor?

När man argumenterar mot någon skulle jag säga att man är väldigt egocentrisk. Du för fram dina argument och antagonisten för fram sina, visst. Dock har ni inte ett dugg intresse för att vara öppensinnade och lyssna på vad den andre har att säga. Feministen ändrar inte sin världsbild och nazisten ändrar inte sin. Det spelar ingen roll hur länge ni försöker övertyga varandra, för ni tänker aldrig byta åsikt.

Det betyder att när man argumenterar är man mer intresserad i att skälla högst av hundarna och få likasinnade som stöttar en, och det höjer ens självkänsla? Men hela processen i att säga att du har fel och jag har rätt, du är judas, jag är jesus. Det är ett enda stort tidsslöseri!

Det handlar om att påverka andra som läser, och eftersom de flesta här har inget motiv i att påverka andra så är ni bara självcentrerade. Annorlunda från politiker som faktiskt vill påverka och få röster till sitt parti.

Jag har argumenterat med folk och efteråt tänker jag alltid: Varför slösar jag min tid på den här idioten?

Så resonerar jag i alla fall. Hur resonerar ni?

Nej, jag anser inte att det är lite väl pikant språkbruk. Om du tittar på demagoger som blivit maktfullkomliga despoter så är det exakt vad de försöker göra.