"Dopaminfasta" - Är det moderna formen av avhållsamhet som munkarna praktiserade?

Publicerar detta i filosofiforum eftersom jag bedömer det som jag är intresserad av den inre resan om högre ideal som kan uppstå genom att avstå från så kallade snabba belöningar. Vi översköljs just nu av böcker och tyckare som vill att vi ska avstå från snabba belöningar. Det kan vara telefoner som med notiser pockar på vår uppmärksamhet men det kan också vara alkohol, spel, sex eller annat missbruk. Såklart ska man även avstå sociala medier som alltid lyfts fram i dessa sammanhang och appellerar till en viss grupp som älskar att prata om sociala medier i våra liv. Det handlar alltså om att vi ska avstå sådant som utgör sorts flykt in i världar som gör att vi förlorar koncentrationen på det viktiga i livet. Detta kan förvisso vara bra och gott men är det någonting nytt?

När jag lyssnade på Patrik Wincent i morse om hans nya bok om dopaminfasta (7/1.2023) tyckte jag själv det lät som att man skulle bli en "MUNK". Alltså avstå sådant som också utgör livet och gör oss till människor. Jag förstår också hans poäng att genom att lyfta ut det som stjäl vår uppmärksamhet kan vi bli mer fokuserade på jobbet och mindre trötta.

Hans korta argument handlade om att man skulle med penna och papper sortera ut saker som tar vår uppmärksamhet och sedan avstå dessa. För mig är det egentligen ingenting annat än det många hånade "MUNKAR" gjorde för ca 1500 år sedan för att fokusera på det som var viktigt för munkarna, nämligen att komma närmare Gud.

Jag tycker också att man ser dessa människor med ortorexi på jobbet och om jag ska vara ärlig så är jag brutalt trött på alla dessa människor som försöker bräcka varandra i att vara så tråkiga som möjligt och samtidigt framstå som de mest positiva människorna på jobbet. Vad har du för erfarenhet av detta? Har du också stött på dessa munkar som aldrig är med på afterwork eller röstar bort fikabrödet? Visst kommer man närmare "fokus" med att avstå men vad är det du missar i livet genom att avstå?

Dopaminfasta är jättebra, vilket får dig att uppskatta ruschen när du väl utsätter dig för den.

I dagens samhälle har vi input hela tiden; antingen kan jag ta upp telefonen och spela ett spel, kolla på tjejer med stora tuttar eller glädjas åt alla likes (eller förfasas över bristen på dem).

När man sjösatte tågtrafiken från Liljeholmen till Södra Station på 1800-talet förfasades människor över den hiskeliga hastigheten av 30 km/h. Idag färdas du på tunnelbana i 80km/h eller i en bil i 100km/h så gott som dagligen. Vi är socialt tränade att ignorera dessa hastigheter, vi tar dem för givet, men vår stenåldershjärna registrerar fortfarande detta som en onormal stress.

Att fika på rasten däremot är att tillgodose sociala kontakter vilket både kan vara stimulerande, avslappnande eller stressande beroende på hur man är lagd. Man ska nog inte räkna in det i dopaminfastan.

Vad är det du menar som man sa undvika som utgör livet?

Jag ska påbörja dopaminfasta i morgon. Har köpt en knapptelefn och ska endast spendera min fria tid till att läsa böcker och träna under 2 veckor. Detta för att jag vill få tillbaka min koncentration, min kreativitet och så sover jag dåligt pga överstimuli. Det är inte nyttigt att leva som vi gör i den moderna världen med att vara ständigt uppkopplade, ha tillgång till pornografi etc

Tack. Absolut bra men fortfarande inget nytt under solen utan det du gör är avhållsamhet precis som munkarna gjorde i en modern form. Jag tror du gör helt rätt och lycka till. Kör också vita månader och kopplar bort mig från sociala medier med jämna mellanrum men själva begreppet dopaminfasta är inget annat än avhållsamhet som jag tror vi många mår gott av. Men i fastan kan också finnas delar som utgör livet och gör du inte träffsäkra prioriteringar kan du missa viktiga saker i livet. Det var min poäng.

Tack, håller med om att det är absolut i grunden bra och nyttigt men egentligen inget annat än avhållsamhet. Jag kör själv också med olika typer av avhållsamhet såsom avstå alkohol vissa delar av året, sociala medier, resande osv. Skönt att ibland fokusera på viktiga delar i livet. Sedan har vi som du påpekar olika beroenden som påverkar oss olika. Vi behöver avhålla oss från olika saker. I filosofin finns mycket litteratur om effekter av avhållsamhet medan begreppet dopaminfasta är något nytt och flashigt.

Jag tror framförallt "periodisk fasta" (av dopamin) är något som buddhisterna skulle beskriva som ett prov på vart vår "attachment" sitter och hur djupt rotad den är.

Inom buddhismen och grenar av yogisk hinduism är detachment vad man försöker uppnå genom att avstå stimuli. Om sex är en instinkt som leder till "besatthet" (utifrån ett sexualiserat samhälle) är du då i kontroll över dina sinnen?

Från ett hinduiskt perspektiv erkänner man människans sexualitet utifrån ens andliga utveckling. Därför kan man se ganska ekivoka skulpturer utanpå tempel, för att påminna de lägre kasten om deras natur och de högre kasten att de är förbi detta stadie i sin utveckling.

Sex är förstås bara ett exempel av frosseri.

Tack, för seriöst inlägg. Jag tänkte också på just den delen. Religionsfilosofi är otroligt intressant och det finns ju liknande förklaringar inom kristendomen med dödssynder. Varför är en dödssynd egentligen en dödssynd. Många försöker hitta på nya dödssynder utan att gå djupare i det. Men egentligen är ju dödssynder som frosseri, högmod, lusta, lättja, vrede, avund och girighet kopplade till vårt beteende. Varför de blir just dödssynder förklaras av att vi inte kan bli av med dessa utan vi faller alltid tillbaka till det. Drivs du av lusta på ett osunt sätt kommer du inte bli av med det eftersom det är en del av beteendet. Med dopaminfasta som jag menar är detsamma som avhållsamhet utmanar du dessa dödssynder. Kanske tråkigt för vissa att höra att de egentligen bara praktiserar avhållsamhet.

Det ligger väl lite i tiden att gamla beprövade saker omkontextualiseras och fräschas upp i sekulär kontext, kanske för att bevisligen så var religionerna något på spåren, men den moderna människans brist på andlighet behöver ny paketering för sitt välmående.

Väl talat och formulerat. Håller förstås helt med.

Jag ser det som ett bevis för att människan har en andlig törst, men inte vet vart de ska leta då religion känns för omodernt för gemene man.

Jag vill nog påstå att bristen på andlighet och för hög dos av dopaminhöjande substitut är orsaken till att många människor mår dåligt.

När jag läste och reflekterade över din replik tänkte jag att andlighet eller religion är ju egentligen bara en sorts livsideologi. En praxis du lever efter. Sen hur stark tron är på ett högre väsen är ju egentligen perifert utan det blir ju egentligen mest levande i hur du förhåller dig till dig själv och andra. Sen är det tråkigt att religion och andlighet blivit kapat av människor som ska utöva makt mot andra eller de som förlöjligar det hela till en sagobok utan att söka den inre meningen i hur saker och ting kan tolkas. Det är ju bara tolkningar som vi gör för att ha något att prata om.

Ja, precis. Det blir tydligt i Indien där ritualen är det framträdande för alla kast, men filosofiskt blir det först hos prästerskapet.

I de abrahamitiska traditionerna har vi också ritualer, men det är främst katoliker och ortodoxa samt muslimer där dessa fortlever. Hos protestanter och judar har dessa ersatts av "traditioner" där de som lever sekulärt knappt reflekterar över dess innebörd. Judarna är något bättre på de historiska innebörderna ska erkännas.

I ett sekulärt samhälle som Sverige, där vi får jul, nyår, påsk och midsommar på ungefär samma sätt hela tiden, så är det mer en ursäkt för att ses och äta. Även sakrament som bröllop eller dop är mer en presentbytardag med smörgåstårta.

Just denna ihålighet behövs fyllas av något. Både nationalism eller politisk ideologi som kommunism saknar den historik som religiösa traditioner och riter har, det är endast tron på ideologin som ersätter tron på en slags högre makt. Men den är som du säger egentligen sekundär i vardagen.