Varför så viktigt att leva? Varför så svårt att förstå oss som vill dö?

Att diskutera är främst det fetade....resten måste man nog inte läsa egentligen utom som bakgrund till min frågeställning.

Det jag tänker på är att de psykologer/psykiatriker jag har varit hos verkar ha så svårt att förstå varför jag vill dö. Jag förstår ju att den som lite då & då "vinner", har ett ok yrke med åtminstone en medianlön bland dem personen jämför sig med, har förhållanden eller åtminstone några gånger emellanåt om året får sig ett skjut, vill leva. Jag skulle också vilja leva då.

Förstår såklart att en i vården inte får "uppmuntra" till att ta livet av sig men de verkar inte ens vilja försöka att förstå varför man kan vilja göra det.

Det går inte att få folk i allmänhet eller psyk att förstå att med det liv jag har/har haft, så vill inte jag längre leva. Jag ser inte nån mening i att plågas dagligen i statistiska 25-30 år till innan jag får dö. Men fast jag drar mitt livs historia för hjärnskrynklarna så verkar de inte förstå att javisst, alla kan resa sig efter en smäll eller några stycken. Men sammantaget, när du har fått tillräckligt många smällar så reser du dig helt enkelt inte igen. För dem är det bara att gå ut & ta en danskurs

Ehh, jaha...så ni har alltså inte lyssnat på vad jag berättar? Jag har varit på krogar, pubar, barer, båtar, disco, danskurser & jobbar kvinnodominerat & på kontaktannossidor...men nej, det.är.ingen.som.jag.vill.ha.som.vill.ha.mig. Kom inte med "det finns nån för alla" för när kommer den då? När jag är 58 & har 3 friska år kvar? Jaha, vad är meningen med det då?

Jag tror att det här med att det är så viktigt för andra att jag lever är för att de själva vill leva & inte vill vara ledsna för att jag är borta. Det är nog en ganska enkel gissning. Men det är som sagt till priset av att jag ska plågas av ofrivillig ensamhet & att genom hela livet ständigt vara ratad ratad ratad ratad ratad ratad ratad misslyckad misslyckad misslyckad misslyckad misslyckad.

Men om jag lyckas ta mig över empatin med 5-10 människor runtomkring mig, & hitta en bra metod att ta livet av mig. Då kommer jag att få frid & slippa plågas dagligen. Medan dessa människor naturligtvis kommer att få sorg & plågor men under en begränsad tid!

Jag har haft min beskärda del av dödsfall i min nära krets. Ett mitt framför mina ögon (min nära väns mor mitt på en av högtidsdagarna), några på min arbetsplats varav ett självmord. Katten som jag växte upp med (för er som inte har djur, jo, de blir familjemedlemmar när de varit hos en i 17 år av oreserverad kärlek sen man var liten). Min far för ett antal år sen. Alla dessa dödsfall har det gemensamt att de alla efter en tid bleknat bort. Minnet av personen dör aldrig men sorgen försvinner. Vad jag menar är att jag blir fri från plågor, de anhöriga får plågor men under en begränsad tid.

Så varför så viktigt att vi som vill dö ska plågas för att andra ska må bra? Varför ska jag ge & ge & ge till livet när jag bara får piss & skit tillbaka av detsamma? Nu kommer nån jävel att säga "Liiivet bliir vad man gööör det tiiilll". Jaja, visst, säkert. Jag försökte ändra mitt liv men jag klarade uppenbarligen inte av det. Jag försökte tala om för hjärnan & kroppen att sluta ha asperger & add & testosteronbrist. Jag försökte säga till den att bli 25 år yngre, normal i huvudet så jag klarar ett normalt jobb med åtminstone en medianlön & så att jag förstår "koden" mellan män & kvinnor & inte förlorar precis varenda gång det uppstår en rivalsituation... Försök singla slant & få samma valör minst 4 ggr i rad... Jag har blivit brädad många ggr fler än så kan jag tala om..... Så det är dessutom rent matematiskt säkerställt att jag är en komplett loooser i livslotteriet. Är det en rivalsituation så förlorar jag, punkt.

En liten reservation här är att jag förstår fullständigt att man verkligen måste försöka själv & att andra ska försöka hindra en om det finns barn i bilden eller för all del, psykisk sjukdom/droger. Men jag är inte psykiskt sjuk i bemärkelsen depression/bipolaritet el dyl. Har heller inga barn att ta hänsyn till. Länge sen jag rökte mer regelbundet & då dessutom på låga nivåer jämfört med de flesta andra. Även alkohol är jag en småhandlare i jämfört med även flera bekanta (har ett riskbruksbeteende men det jobbar jag f.n. bort). Jag längtade dessutom efter döden långt innan jag ens drack lite mera så det är ju inte spriten. Använder inga som helst andra droger.

Så jag tror nog att vi kan lämna ev. drogpåverkan & psykisk sjukdom. Min förbannelse är helt enkelt att jag från födseln fick så många fel & brister så att jag väljs bort av kvinnan som grupp. Visst, jag får nån gång också ibland smaka lite men det är för lite helt enkelt. Jag tycker inte det är värt att leva för det lilla. Har kollat Dignitas i Schweiz men de är bara för människor med typ långt gången cancer & ALS & såna sjukdomar.

Jag måste få "feedback" av livet. Du som har hund eller katt har säkert nån gång retats med den genom att inte ge den bollen eller matbiten eller vad det kan vara & då ger den till slut upp om du inte nån gång ibland låter den få. Jag "vinner" helt enkelt för sällan för att det ska vara nån mening & därför kan jag lika gärna dö.

Så frågar åter....varför är det så viktigt för "samhället" att jag/vi som vill dö lever för att plågas?

Nåväl, orkade du läsa & vill diskutera så tackar jag för din tid. Måste jobba lite men återkommer.

Gå med i rtvd.nu. Där kan du påverka och kanske få lite hjälp.

Syftet med sjukvård är att få människor att överleva. Hur svårt är det att förstå?
Om du vill ha någon som förstår dig på ett privat plan, så skaffa en vän. Du kommer upptäcka att väldigt få människor ha svårt att stå ut med någon som vill dö. Det tror jag att du kommer att behöva acceptera. Ligger du vaken på nätterna över att du inte förstår varför, så kan du behöva utredas för autism.

Dessa är tankarna som uppstår när man både lever bekvämt och i misär samtidigt. Bekvämligheten är din lön, dina pengar som gör det möjligt för dig att konsumera, misären är det du ser varje dag och ifrågasätter det eftersom dina instinkter varnar dig att något är defekt. Varför ska man leva för? Det är en bra fråga faktiskt i det moderna samhället eftersom väldigt många är vilse.

Du har mycket tid för att sitta och filosofera eftersom du är bekväm, hade du levt ett liv där du måste kämpa för överlevnad då hade du inte haft tid för att sitta och tänka och utveckla negativa tankar.

PTSD får du inte på slagfältet, PTSD får du efter att du har lämnat slagfältet.

Jag håller med dig i princip, men ändå inte. Jag vet, av egen erfarenhet, att önskan att dö, eller rättare sagt inte längre vilja leva ofta beror på djup depression. Depression är en sjukdom som kan botas. Ska vi avstå från att försöka bota en sjukdom som kan vara dödlig? Vilka andra sjukdomar ska vi avstå från att bota.
Med det sagt, vi har rätten till vårt liv och då bör vi också ha rätten till vår död. Att på egen hand ta sitt eget liv är lätt om man vill. Problemet då är att någon/några troligen på ett eller annat sätt blir inblandade i min död. Lokföraren som kör tåget, personalen som måste ta hand om likdelarna, läkaren som skriver ut det läkemedel jag överdoserar.
Jag måste hitta ett sätt dom inte involverar andra, men samtidigt vill jagat min död ska bli lugn och smärtfri. Jag vill inte orsaka mina anhöriga sorg och ångest. Det var så jag tänkte när jag var som mest bestämd om att avsluta mitt liv. Jag var då övertygad om att jag tagit ett moget och genomtänkt beslut. Men när min medicinering började verka kom så kom jag småningom ur min djupa depression och insåg att det var min sjukdom som talat tidigare.
Om det är samma för dig vet vi ju inte, men frågan är. Vem ska ha avgörandet.

Jag förstår dig, känner typ lika dant.
Har inga vänner, inga tjejer. Tjänar dock ganska okej, har det gott ställt.

Men jag vill helt ärligt inte ha någon tjej eller "vänner".
Jag vill ha det lugnt och skönt och göra det jag vill.

Men gör jag inte det jag vill, så mår jag dåligt.

Det jag vill är att bli bättre och utveckla MITT liv, jag vill få en bättre fysik och delvis lite bättre materiellt, även fast det inte är något större behov.

När jag tränar kondition så mår jag bra i 1-2 dagar, jag blir även starkare överlag.

Så jag försöker att träna så pass mycket att det inte går mer än 2 dagar mellan passen. Dock kan man ibland bli så sänkt så man inte "orkar". Det har iofs bara att göra med jobbet. Skulle jag inte jobba så skulle jag orka träna 2 gånger om dagen 7 dagar i veckan.

Fast....om du verkligen vill dö så hade du varit död nu, eller hur? 😉
Skriver inte det här för att uppmana till några dumheter, konstaterar bara fakta.

Självmord har alltid setts som en dödssynd (ironiskt nog) då det säger något om livet för oss andra.

Man skulle kunna säga att människan som kollektiv har bestämt att livet är värt att leva för att försäkra fortplantningen. Vi har t ex dödsstraff som det värsta och tänkt som mest avskräckande exempel just för att det sista du vill förlora är livet (enligt kollektivet Människan).

Dels är döden slutgiltig, men om någon frivilligt väljer döden utan ett ädlare mål (kanske martyrdöd, enkel biljett till himmelriket, ett offer för andra) så säger det något om livets beskaffenhet, att kanske kanske är livets värde för individen en lögn.

Och kan du inte förmå människor att leva mot alla odds, hur ska du då få folket att göra din vilja? Slava under vidriga omständigheter t ex. Ännu en livets ironi är att man i alla tider använt människoöverskottet i krig för att minska beståndet. Dessa dör då en "ärofylld död", en ultimat uppoffring för oss som lever vidare.

Han skrev dock i mitten av texten att han har asperger

Därför att döden är slutgiltig. Du kan inte prova på att vara död för att se om ditt liv blir bättre.

Sök hjälp.

Så du vill dö för du inte får någon tjej? Är det meningen med ditt liv det enda du har att längta efter, är det allt som kommer definiera vem du är?

Tror du ska fokusera på andra saker. En tjej kommer inte lösa dina problem.

Du har uppenbarligen hälsan kroppsligt och det psykiska finns det hjälp för.

Om du hittar en mening att leva och börjar tycka om dig själv så kommer det andra komma senare, du börjar från fel ände.

Sen att du lider konstant för att du saknar en tjej så har du det jävligt bra mot många andra i världen där en tjej inte ens är på världskartan bara de klarar sig till nästa dag.

Reinkarnation är något du kan tänka på. Tror du att du kan fly så lätt eller? Det finns bara ett sätt och det är att veta vad det är. Kunskap gör dig friare och rätt än det som plågar en människa som du.