Hur känns det att leva i nuet?

Hur känns det att leva i nuet? Hur vet om man lever i nuet? Jag läste på en sida att om man är bra på att känna lukter i omgivningen så lever man i nuet, och jag är bra på att känna lukter vart jag än är och det är på mest ont eftersom många luktar väldigt mycket av dåliga parfymer.

Är det här ett tecken på att jag lever i nuet?

Överhuvudtaget alla stimuli (lukt, ljud, synintryck, smärta, beröring, ja även tankar och beteenden) som man är "bra på" att medvetandegöra och "gå in i" är väl ett tecken på att man till viss del lever i nuet.
Självmedvetenhet är väl en form av upplevelse i nuet.
Alltså inte bara att man tycker att det är skönt i solen utan även att man med sin mentala drönare ser sig själv som en varelse som tycker att det är skönt i solen.

Länka

Tankarna kan fortfarande mala på även om du känner lukter.

Djur är bra på att leva i nuet. Titta på djur så ser du hur de lyssnar efter ljud/fara. När hjärnan lyssnar, då är tankarna tysta.

Så man kan säga så här, du behöver vara lite rädd, bara lite, och sedan lyssna, lyssna efter ljud, efter fara, då är du i nuet.

Olika. Du upplever endast de känslor som är förknippade med nuet. Har du en pistol i pannan ger det vissa känslor, simmar du i en kall insjö ger det andra känslor.
Dessutom försvinner övriga oroskänslor inför framtiden och skuldkänslor för det som redan hänt.
---------------
Bada i en kall sjö - nåja, under 20 grader i alla fall - är en renodlad upplevelse i nuet för mig i alla fall. Det är svårt att tänka på ngt annat än det kalla vattnet mot huden när jag sakta fegt sänker min kropp.
Efteråt vid frottehanduken är jag mer avslappnad.

Vi lever aldrig fullt i nuet. Det finns en kort dialog mellan en munk och Srila Prabhupada som beskriver förvirringen väl;
- master, I feel like I'm falling out of Krsna (medvetandet) into Maya (den världsliga illusionen).
- We are always in maya but sometimes, just sometimes, we fall into Krsna.

Nuet syftar egentligen till att leva medvetet här och nu till skillnad från att ständigt fokusera på framtiden eller älta det förflutna.

Att stanna upp och lukta på blommor för luktandet skull kan ses både som att leva fullt i nuet, men också som en verklighetsflykt. Det vet du bara i den givna situationen.

Kan man inte se fenomenet med att leva i nuet lite som att ha flow och är i ett tillstånd där man blir koncentrerade, engagerad och uppslukad av något man gör? Man blir ett med tiden, flyter med tiden som försvinner.

Jag skulle nog säga att det inte känns alls men det känns när man inte gör det.
Om man är för mycket i det som varit eller för mycket i framtiden så tar det sig uttryck i ångest och oro medans om man kan vara så grundad i nuet som möjligt så känns det tämligen neutralt.

Jag brukar tänka att jag har två huvuden. Ett där jag har mina vanliga tankar om allt det rationella, det man måste tänka på för att livet ska fungera praktiskt. Det andra huvudet är i nuet och där jag alltid kan vara lyckligt och leva i en slags drömvärld. Fördelen med att ha två huvuden är att man aldrig behöver vara orolig för att tappa det rationella och "viktiga" tankarna. De finns alltid med på sidan och kan kopplas in när som helst de behövs, men så fort det man inte behöver göra eller tänka på något praktiskt kan man leva i nuet.

Märkligt nog så var jag bättre på att leva i nuet som yngre, när det annars sägs att man brukar bli bättre på det senare i livet. Det är en sorts känsla av att vara i fas med tiden på ett sätt som upplevs som optimalt och avstressat. Man har en känsla av att faktiskt tillgodogöra sig tiden på ett sätt som är upplyftande, mentalt helande och också en känsla av att man har gott om tid.

Minns att jag redan som barn kunde sitta och betrakta en solnedgång eller soluppgång och bara njuta av det. Även när man lyssnar på musik man gillar kan man få den där känslan av att "uppgå i musiken" och känna dess bottnar och nyanser. Vissa gånger har det varit lite skrämmande, som att man går in i en annan värld och sen vaknar upp.

Tyvärr är det svårt för dom flesta att leva medvetenta i nuet.
Som någon skrev ovan så kan vi aldrig riktigt helt vara i nuet. Det pga att vi som människor har ett väldigt bra minne, och en otroligt bra förmåga att planera frammåt. Det gör att vi kan älta det som hänt och oroa oss för det som ännu inte inträffat.
Det är så klart väldigt praktiskt för överlevnad, men samtidigt som det är människans största fördel, så är det också vår största förbannelse, och orsakar ångest, sorg och oro.

Samtidigt går det egentligen inte heller att vara någon annanstans än i nuet. Det förflutna är har redan hänt och existerar enbart som minne, och framtiden existerar enbart i fantasin.

I går hade min hund gastillverkning och sambon gnällde över de dofterna.
I övrigt är sambon ett kontrollfreak som ska planera allt i minsta detalj.
Så, NEJ.