Hur känns det att leva i nuet?

Fråga en hund eller ko om hur det känns. Djur lever i nuet precis som de flesta människor gör.

Det är besynnerligt att homo sapiens fick för sig och fortfarande lever som om hon hade något val att göra annat än det faktiskt blir fallet.

Känslan av agens kommer efter att olika input leder till output. Det finns ingenting däremellan som kan leda till andra resultat.
Förutom möjligen någon atom hit eller dit rent slumpmässigt. Ändå sitter låt säga youtubern tex Henke Jönkkson och Lassemaja Berntf på swebbtv och snackar skit.

Vad är det för nått... Det är efterblivet. Hur fan går Lasses resonemang, Putins eller kungens för den del. Obegripligt. Förklaringen måste vara att de benhårt tror att de kan påverka. Men om de tror så, så tror de jävligt fel. Helsike uppåt väggarna bisarrt men troligen utan att tänka på det.

eller tex KlimatGreta, vad fan pågår i huvudet på folk? Vem är det som aldrig fattar! Även jag har känslor och kan känna mig förbannad över idioti. Jävla stollar man har att göra med.

Uttrycket "att leva i nuet" är, trots sin vanliga innebörd, problematiskt på ett grundläggande plan: det antyder att det skulle vara möjligt att inte leva i nuet, vilket i konkret mening är omöjligt.

Vanligtvis används uttrycket för att beskriva någon som främst riktar sin uppmärksamhet mot framtiden – genom att föreställa sig potentiella händelser som ännu inte inträffat – eller mot det förflutna, genom att återkalla minnen av tidigare upplevelser. Med andra ord ligger fokus på något som inte är direkt närvarande här och nu.

Men oavsett vart uppmärksamheten riktas – mot minnen eller framtidsvisioner – är individen alltid närvarande i nuet. Att tänka på dåtiden eller framtiden innebär inte att personen bokstavligen befinner sig där. Här uppstår kärnproblemet: förväxlingen mellan tankarnas innehåll – såsom minnen och framtidsprojektioner – och individens faktiska närvaro. Att leva i dåtiden eller framtiden är, i denna bemärkelse, en illusion.

Så även om ett minne kan återge något från det förflutna och en framtidsprojektion kan beskriva något ännu oupplevt, innebär detta inte att individen därmed lever i dåtid eller framtid. Ingen levande varelse kan undvika att vara i nuet. Därför blir uttryck som "jag ska leva mer i nuet" eller "jag behöver lära mig att leva i nuet" meningslösa, eftersom motsatsen aldrig kan vara sann.

Uttryck som "att vara i nuet" eller "att lära sig leva i nuet" blir därmed överflödiga, eftersom vi inte har något annat val än att vara närvarande här och nu – oavsett vart våra tankar färdas. Paradoxalt nog, om man verkligen vill leva i nuet i dess mest konkreta form, räcker det med att inse att det är omöjligt att inte göra det. Allting manifesteras i det konkreta rumtidskontinuumet – minnen som återger tidigare händelser, liksom projektioner om framtiden – och denna omständighet går inte att undkomma.

Om det mot förmodan vore möjligt att inte leva i nuet, vore den personen en tidsresenär av rang – något som, i så fall, förtjänar både beundran och förundran som historiens första verkliga språng genom tiden, och skulle samtidigt i princip kunna definieras som någon form utav gud.

Det känns bra!

Leva i nuet för mig är att kunna minnas hemska saker men inte låta dom förstöra din nutid.

Haha. Vilken rolig trådstart!

Att leva i nuet gör att man utvecklas och blir bättre. Man lämnar det gamla livet som varit bakom sig och ser det nya som ligger framför med öppna ögon. Kroppen kan känna alla känslor av det som händer omkring och man får mer information som hjälper en att sätta saker i sitt perspektiv. Man känner en gammal lukt när man går förbi ett gathörn och minns tillbaka en händelse. Man ser fåglarna som kraxar och måsen som tar korven. Det är varmt, det är kallt. Vinden blåser. Gubben fiser. Tanten ramlar.

En som inte lever i nuet oroar sig över morgondagen. Får ångest. Kan inte sova. Lever i olika typer av ekorrhjul där de inte har så mycket kontroll. De tar med sig jobbet hem. De lider helt i onödan över saker som den som lever i nuet kan släppa för att ta itu med det på rätt sätt och tid.

Det förflutna är det förflutna. Framtiden vet du inte för den är inte där än. Leva i nuet.

Unfortunately, no one can be told what the Matrix is. You have to see it for yourself.

Bla bla bla bla bla bla bla

Jag dagdrömmer jättemycket inte fan lever jag då i nuet.

Min farmor tänker och pratar hela tiden om det som var. Hon lever inte heller i nuet.

Det känns som att återvända till paradiset.

Dock är det bara en tidsfråga innan vi återigen äter av frukten från kunskapens träd och blir medvetna om vår egen existens, vilket berövar oss vår kontakt med vårt inre väsen och känslan av sorglöshet.

Likt hur statsmakterna i en kultur måste hållas i schack så att de inte dikterar vår världsbild så gäller detta även tänkandet i vår egna kropp och själ. Många upplever därför ett uppvaknande när de börjar ifrågasätta sitt egna tänkande i förmån för de sinnesupplevelser som ger oss tillgång till verkligheten och nuet i dess mest okonstlade form.

Du hade inte frågat om du levde i nuet

//The guru

Alla lever i nuet, men vår uppfattning av nuet beror på vår egen tolkning och vårt fokus. Man kan hävda att din farmors uppmärksamhet och fokus styrs av hennes personliga verklighetsuppfattning av nuet – det vill säga, vad hon som individ lägger största delen av sin tankeverksamhet på, baserat på hennes perception av tid. Det är denna perception som avgör hennes "nu", och utifrån denna kan man säga att din farmor, beroende på hur hon uppfattar tiden, kanske lever i nuet – eller kanske inte.

Om en person ständigt tänker på och pratar om det förflutna, lever denne inte i nuet, eftersom deras tankar och uppmärksamhet är fast i det som har varit. På samma sätt, om någon hela tiden fokuserar på framtiden, lever de inte heller i nuet, eftersom deras fokus ligger på idéer eller tankar om vad som komma skall. Både den som blickar bakåt och den som blickar framåt är fångade i sina respektive tidsperceptioner och förlorar kontakten med det verkliga "nuet", som kontinuerligt är det som faktiskt händer – oavsett våra tankar om vad som har hänt eller vad som kan eller inte kan hända.

Det är en avgörande skillnad mellan vad som händer, vad som har hänt och vad som kan komma att hända. Nuet är den enda tid som existerar i verkligheten – allt annat är antingen minnen eller spekulationer. Detta leder oss till en paradox: Hur kan vi konkret hävda att en projektion av framtiden eller ett minne från det förflutna, som egentligen är en mental konstruktion, inte sker i nuet?

Innehållet i en projektion av framtiden är inte framtiden, och ett minne av dåtiden är inte dåtiden. Men både framtida projektioner och återkallade minnen uppstår i nuet. Därför sker både tanken på framtiden och återkallandet av det förflutna alltid i nuet. Här uppstår en skillnad: Innehållet i dessa projektioner och minnen är inte det som faktiskt händer just nu. Det som hypotetiskt kan hända är inte det som händer, och det som har hänt är inte heller det som händer.

Vad som händer är inte det som har hänt, och det som kan komma att hända är inte heller det som händer.

Se skillnaden mellan fenomenet och innehållet: Fenomenet sker nu, medan innehållet i fenomenet potentiellt beskriver en förfluten händelse genom ett minne, eller en hypotetisk eller framtida händelse genom en projektion.