Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Skillnaderna utjämnas delvis genom positiv särbehandling. Om skillnaderna inte fanns så skulle det vara slumpmässigt vilka arbetsuppgifter kvinnor och män hade i populationer som levt geografiskt och kulturellt avskilt, men eftersom det inte är slumpmässigt så krävs biologiska skillnader för att förklara det vi faktiskt observerar.
I princip alla nu rådande västerländska ideologier kräver att alla människor föds med samma förutsättningar, annars falsifieras allt från marxism till den amerikanska drömmen. Att vi ständigt söker socioekonomiska förklaringar till varför barn till lågutbildade presterar sämre i skolan, varför vissa raser lever i sämre välstånd oavsett kontinent, varför könsmönster bevaras och så vidare, beror på att vi inte vill tala om elefanten i rummet, för då faller våra egna argument för att den ideologi vi själva förespråkar skulle vara rättvis mot alla människor.
Så visst, vi kan hitta mer eller mindre krystade förklaringar till de skillnader vi ser, men det gör inte dessa förklaringar mer sannolika än att det trots allt skulle finnas biologiska skillnader.
Fast här blandar du ihop tre olika saker: individuella skillnader, skillnader mellan olika folkgrupper och könsskillnader.
Att det finns stora medfödda skillnader mellan olika individer både vad gäller fysiska och mentala färdigheter är inte särskilt kontroversiellt idag, även om det fortfarande finns faktaresistenta personer som tror på Lockes
tabula rasa.
När det gäller skillnader mellan folkgrupper så finns de förvisso men är mycket mindre än vad som ofta påstås på Flashback, särskilt då av folk som förläst sig på Richard Lynns fejkstudier. Se mina inlägg här för mer om detta:
(FB) Bok skriver att tyskar och italienare har högst iq bland vita
(FB) Bok skriver att tyskar och italienare har högst iq bland vita
När det gäller könsskillnader så finns det inga belägg för att kvinnor generellt är vare sig dummare eller smartare än män. De skillnader som en del studier pekat på är framför allt av två typer:
För det första skillnader i olika färdigheter, där påståenden att kvinnor är mer verbala och män bättre på att visualisera i rummet är de vanligaste. Det senare skulle enligt de som tror på detta kunna förklara varför män är överrepresenterade bland matematiker.
För det andra har vi det ofta upprepade men fortfarande kontroversiella påståendet att variansen i IQ är större hos män, vilket skulle producera fler manliga genier, men också fler svagbegåvade män. Om detta kan man säga att vi förvisso är en sexuellt dimorf art (som många andra däggdjur) och bland de fysiska parametrar som man enkelt kan mäta uppvisar män en större varians än kvinnor, vilket man också ser hos andra däggdjur. Huruvida detta även gäller intelligens och andra mentala färdigheter är dock fortfarande kontroversiellt.
Min bedömning är att man i båda dessa fall kokar soppa på en spik. De skillnader man sett i vissa studier är små, och andra studier ser inga signifikanta skillnader alls. Det är också svårt att korrigera för miljöfaktorer i denna typ av studier. Om kvinnor är mer verbala än män kan det bero på könsskillnader i våra beteenden, vilket i sin tur kan ha både genetiska och och miljömässiga (sociokulturella) förklaringar. Kvinnor pratar mer än män och blir därför mer verbala, men det betyder inte nödvändigtvis att de föds med en större verbal förmåga.
Guldstandarden när det gäller att skilja på arv och miljö är tvillingstudier, särskilt då av enäggstvillingar. Tyvärr är enäggstvillingar alltid av samma kön, vilket gör det svårt att använda dem för att studera skillnader mellan kvinnor och män.
När det gäller arbetsfördelningen mellan män och kvinnor, slutligen, så behöver man inte vara feminist för att inse hur könsrollerna hållit tillbaka kvinnorna och diskriminerat dem, inte bara i historisk tid utan sannolikt under vår arts hela tid på Jorden.
Feminismens tragiska misstag är att tro att detta bara beror på normer och strukturer, och därför lätt kan ändras när vi väl är medvetna om dessa.
Ju mer vi förstår mänskliga beteenden desto tydligare blir det att våra beteendemönster är nedärvda och därför svåra att ändra på. Sannolikt gäller detta även relationen mellan män och kvinnor.
Många primatologer anser att kärnfamiljen med dess livslånga kompanjonskap - och arbetsfördelning - mellan män och kvinnor var den unika innovation som startade vår arts klättring mot stjärnorna. Att män tog ansvar för sina barn och bidrog till deras försörjning - vilket är mindre vanligt hos andra primater - möjliggjorde vår förlängda barndom som i sin tur är motorn bakom människans snabba utveckling mot allt högre intelligens. Vi föds helt hjälplösa och är beroende av våra föräldrar mycket längre än andra däggdjur. Detta hade inte varit möjligt utan en stabil kärnfamilj.
Kärnfamiljen har alltså stort överlevnadsvärde och är därför sannolikt programmerad i våra gener, precis som många andra beteendemönster.
Medaljens baksida är att män som det fysiskt starkare könet inte bara fick ansvar för utan även makt över sin familj. En makt som ofta missbrukats för att förtrycka både kvinnor och barn.
Ska vi då vara fatalister och acceptera att män förtrycker kvinnor därför att det är "naturligt"? Självfallet inte! Men vi måsta vara medvetna om problemets orsaker för att kunna göra något åt det. Att både män och kvinnor lätt blir svartsjuka och i värsta fall ser sin partner och sina barn som privat egendom beror på att vi är genetiskt programmerade att tänka så. Svartsjukan är kärnfamiljens sista försvarsbastion.
Detta är något som varken genuspedagogik eller jämställdhetsseminarier kan ändra på. Om vi ska kunna bygga en bättre värld utan förtryck och diskriminering måste vi förstå den mänskliga naturen och i någon mening arbeta med den, inte mot den.
Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
När vi säger att människor kan återhämta sig fullt ut efter hjärnskador så sätter vi ribban ganska lågt, inte minst för att vi inte vill sprida missmod bland drabbade patienter och anhöriga. Med träning kan vi i bästa fall lära oss göra samma saker som innan, men intelligens handlar inte om att göra samma saker som innan utan om att kunna lösa nya problem vi ställs inför.
Håller inte med om det. En måttlig hjärnskada leder inte nödvändigtvis till oförmåga att lösa nya problem eller lägre intelligens. Hjärnan har som sagt en betydande överkapacitet som vi sällan använder.
Att det inte behövs en särskilt stor hjärna för att fungera som människa kan vi också se på våra kusiner hoberna (
Homo floresiensis). De hade en hjärnvolym på bara 380 cm3, inte större än en schimpans, men hade trots det en stenålderskultur på samma nivå som
Homo erectus, något som också talar för att de hade ett fungerande språk. Uppenbarligen är hjärnans organisation viktigare än dess storlek.
Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Vi betalar en stor kostnad för att ha en stor hjärna, både vad gäller krav på näringsrik föda och ökad risk för förlossningskomplikationer. Därav finns det ett evolutionärt tryck på att minska hjärnans storlek och att hjärnan skulle vara större än nödvändigt är lika osannolikt som att andra kroppsdelar skulle vara större än nödvändigt. Det skulle mycket väl kunna vara som så att våra förfäder med större hjärnor var intelligentare än oss därför att det under jägartiden fanns obegränsat med föda för den som var tillräckligt intelligent, medan det under senare tids mer organiserade jordbrukssamhällen kom att bli minst lika viktigt att överleva hungersnöd vid missväxt. Men om det var så kan vi bara spekulera i utan att vet säkert.
Jag tror inte att förmågan att överleva vid hungersnöd i ett jordbrukssamhälle ställer lägre krav på intelligens än att överleva i en jägarkultur. Däremot kan man möjligen hävda att den neolitiska revolutionen gjorde det möjligt att försörja många fler individer på samma yta och därför ledde till en snabb befolkningsökning som i vart fall under en övergångstid minskade selektionstrycket. När fler fick möjlighet att överleva var det inte bara de starkaste och smartaste som gjorde det.