Vi som ägnar vår tid åt att forska om konspirationer som faktiskt sker skulle behöva vara fler till antalet. Helst betydligt fler jurister och statistiker, men det är svårt att locka dem eftersom de har svårt att tänka utanför boxen. CIA m.fl. lyckades väl med att stämpla allt som har med konspirationer att göra som trams.
Det är många sociala och psykologiska faktorer som spelar in i oviljan att se hur konspirationer faktiskt sker hela tiden i det fördolda. Trots att man kan reducera det till att människor med inflytande samarbetar mot ett gemensamt mål. Även människor utan inflytande samarbetar mot gemensamma mål, så vad är det med att det sker i det fördolda som gör det så svårt att acceptera?
Stor betydelse har det sociala, att människor har sin sociala status att tänka på. Om de kommer ut som sökare av konspirationsfakta kan de förlora anseendet. Detta behöver dock inte vara ett stort problem eftersom de kan skriva sina teorier under pseudonym. De behöver inte komma ut.
Ett värre problem är de psykiska spärrarna mot att acceptera sådana sanningar. Vi behöver förstå dessa spärrar om vi ska kunna få bort dem.
De påstår att det är kaos och inte en konspiration, vilket ibland stämmer och ibland inte stämmer. Det är knappast alltid kaos och var man för sig själv. Varför skulle inflytelserika människor ge upp sina mål och möjligheter för att överlåta det till kaos och slumpen? Det är helt obegripligt.
Handlar det om en ovilja att inse att det faktiskt är människor som kontrollerar en stor del av ditt öde och inte något slags kosmiskt kaos som verkar enklare att acceptera?
Är det svårt att se "ondska" i betydelsen att dessa människor är likgiltiga inför det lidande deras handlingar orsakar?
Eller vad handlar det om?
Det är många sociala och psykologiska faktorer som spelar in i oviljan att se hur konspirationer faktiskt sker hela tiden i det fördolda. Trots att man kan reducera det till att människor med inflytande samarbetar mot ett gemensamt mål. Även människor utan inflytande samarbetar mot gemensamma mål, så vad är det med att det sker i det fördolda som gör det så svårt att acceptera?
Stor betydelse har det sociala, att människor har sin sociala status att tänka på. Om de kommer ut som sökare av konspirationsfakta kan de förlora anseendet. Detta behöver dock inte vara ett stort problem eftersom de kan skriva sina teorier under pseudonym. De behöver inte komma ut.
Ett värre problem är de psykiska spärrarna mot att acceptera sådana sanningar. Vi behöver förstå dessa spärrar om vi ska kunna få bort dem.
De påstår att det är kaos och inte en konspiration, vilket ibland stämmer och ibland inte stämmer. Det är knappast alltid kaos och var man för sig själv. Varför skulle inflytelserika människor ge upp sina mål och möjligheter för att överlåta det till kaos och slumpen? Det är helt obegripligt.
Handlar det om en ovilja att inse att det faktiskt är människor som kontrollerar en stor del av ditt öde och inte något slags kosmiskt kaos som verkar enklare att acceptera?
Är det svårt att se "ondska" i betydelsen att dessa människor är likgiltiga inför det lidande deras handlingar orsakar?
Eller vad handlar det om?
