Vad för egenskaper har moral, eller vilken typ av "entiteter" är rätt och fel?

Det är en sak hur saker och ting är, och en annan sak hur saker och ting bör vara.

Naturalism innehåller uppfattningen att ett moraliskt påstående betyder lika som ett naturligt påstående. Men är naturalism korrekt?

A. Att ge kvinnan skjuts hem skulle göra henne lycklig, och att inte ge kvinnan skjuts hem skulle göra henne mycket olycklig.

Det är också så att göra det har godare konsekvenser än varje annat för dig möjligt alternativ, det maximerar alltså lyckan. Moraliska sanningar är beskrivande och därmed appliceras kognitivism.

B. Du bör ge kvinnan skjuts hem.

Om det är rätt så bör du inte göra det, är falskt, och om det är rätt så bör du göra det. Det är rätt att ge kvinnan skjuts hem. Ett naturligt påstående är "Att maximera lyckan", och "rätt" är ett moraliskt påstående. I detta fall är att maximera lyckan att ge kvinnan skjuts hem.

Det verkar vara en skillnad på A och B. Något som talar emot naturalism.

Om moraliska påståenden eller värderande påståenden är lika med naturliga påståenden så kan det inte finnas något som skiljer dem åt.

Något som ganska tydligt skiljer dem åt är att är rätt har en uppmanande del som ett naturligt sakförhållande inte har.

Kan man förklara bort den invändningen med att det uppmanande ligger i språket och inte i det moraliska värderande i sig?

Vad är alternativet till naturalism? Det kan inte vara något som är etablerat inom vetenskap. Det moraliska påståendet kan inte förklaras, åtminstone inte fullt ut, genom naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga sanningar.

Att man bara bör acceptera sanningar som erkänts genom vetenskap kan nog vara en etablerad idé i nutid. Alternativt att man inte ska acceptera sanningar som är oförenliga med vetenskap.

Det verkar ju även svårt att resonligt förneka att det finns saker som man inte bör göra. Därmed svårt att förneka att det finns saker som är fel att göra.

Det finns kunskap som nås genom empiri eller erfarenheter samt kunskap som nås genom begreppsanalys. Matematiska eller filosofiska sanningar verkar inte vara något som vi får kunskap om genom empiri eller begreppsanalys.

Låt säga att “Att orsaka onödigt lidande = (är lika med) fel.” och “Att inte maximera lyckan = (är lika med) fel.”
Hur når vi kunskap om detta är sant eller falskt?

Kan man veta, ha sann, rättfärdigad tro om detta påståendet genom en begreppsanalys?
Det verkar omöjligt att få sinneserfarenheter om vad som är fallet, så kunskapen kan inte nås via sinnesintryck. Man kan inte uppfatta fel med sina sinnesintryck som man kan uppfatta vissa naturliga sakförhållanden som exempelvis att “Det regnar här ute nu” eller att “Katten är inomhus.”

Men kan man få kunskap om fel och rätt genom begreppsanalys, som när man förstår ordens betydelser och kan komma fram till kunskap om vad något (som kanske fel eller rätt) är på så vis?

En tanke är att “rätt” och “maximera lyckan” refererar till samma sak, men de har inte samma betydelser. Det är en syntetisk naturalism. Det naturliga sakförhållandet som är lika med ett moraliskt påstående behöver teoretiskt inte referera till utilitarism förstås. Utan ett naturligt sakförhållande kan vara att Du gillar X = X är rätt. Att du gillar något är ett naturligt sakförhållande, men att det skulle betyda att detta något är rätt är dock tvivelaktigt.

Utilitarism har en mängd skäl för att vara en korrekt etisk teori. Men den har också vissa svårigheter som inte ska förnekas. Som att det är svårt eller kanske omöjligt att veta vad för sakförhållanden som skulle maximera lyckan och att en etisk teori bör vara handlingsvägledande.

Hur går era tankar om detta?

Jag har förstått att i naturen finns varken "rätt" eller "fel". Det är inte fel att vargen dödar lammet. Det är inte rätt heller. Det är vad vargen gör. Det är allt.

Om man kan acceptera att "rätt" och "fel" bara är hittepå så kommer det här med moral i en annan dager. Det är skönt att det är så, för det finns så många kulturer och alla har sin egen "moral".
I vissa kulturer är det till exempel alltid fel att döda, men i andra kulturer måste man döda någon av olika anledningar.

Såhär tänker jag på moral: Man föds utan moral. Den lär man sig av sin omgivning. Därav olika moral i olika kuturer.
"Moral" är då den samlade erfarenheten av vad som fungerar och inte fungerar i den egna kulturen. "Kunskap" samlad över generationer.
Men något som är "moraliskt" rätt kan bara vara det i ett kontext! Det är viktigt! Därför att varje pusselbit måste passa ihop med varje annan. Allt existerar i ett sammanhang.
Det var till exempel moraliskt "rätt" att "öppna våra hjärtan" när bara ett fåtal vällde in, men när det blev för många blev hela samhället lidande och då var det inte längre moraliskt "rätt".
Det var moraliskt "rätt" att kräva kyskhet före äktenskapet därför att det inte fanns preventivmedel. Man hade till och med "moralpoliser".
Nu är det istället moraliskt "rätt" att låta kvinnan bestämma när, med vem och hur ofta hon skall ha sex.
Vi har fått nya "moralpoliser" som predikar exakt det motsatta.

A. Sanningen är objektiv. (Den går att bevisa).

B. Moralen är subjektiv. (Den går att genomföra).

1: Jag erkänner naturlagar som objektiva sanningar; allt annat är kollektiva överenskommelser.

2: Går att genomföra? Utveckla.

Djur som vargar och andra flockdjur har sociala beteenden som liknar mänskliga sociala normer och moral. Tänk på rangordningar som styr interaktioner inom flocken, samarbete när det gäller jakt och för att avvisa yttre hot, fostran av ungar etc. Vargar uppvisar också empati gentemot andra flockmedlemmar genom omsorg om sjuka eller skadade individer och ger repression till flockmedlemmar som anses onödigt aggressiva mot andra. Med andra ord är djur som vargar villiga att offra egna resurser som tid och energi för att hjälpa andra även om det inte är nödvändigt för den egna överlevnaden som individ.

Trots att individer tävlar om överlevnad, kan naturen kan gynna individuellt kostsamma beteenden som altruism och samarbete; en individ i en population vars gener gör att individen till en viss nivå offrar egna resurser för att hjälpa genetiskt besläktade individer, kommer i genomsnitt öka andelen av de gener som orsakar hjälpen om det dessa gener i genomsnitt är effektivare för överlevnad än alternativa mindre uppoffrande gener. Mänsklig moral kan inte i alla sina aspekter förklaras av dylika resonemang, med den har inte desto mindre sin upprinnelse i dessa evolutionära saker.

Jo...B. moral är ett brett subjektivt begrepp som är svårt att språkligt matematisera - och komplicerat att "bevisa" - dessutom inbegriper moral ofta vissa objektiva A. sidor, medans sanningen inte primärt har med subjektivitet att göra.