Att sätta sig in i idealism - lästips?

Hej!

Uppvuxen och infödd som man är i materialism som filosofisk grundbult har jag i vuxen ålder försökt lära mig mer om idealism. Men jag känner att jag inte riktigt kan ta till mig den på djupet, verkligen förstå.

Finns det något bra standardverk som går igenom idealismens historia, dess olika företrädare och framför allt själva kärnan i idealismen?

Modern politisk filosofi av Kymlicka är inte så tokig...tonvikt på nutidsidealism...Hobsbawm, Revolutionens tidsålder betonar franska revolutionen.

Tack för tipsen men det verkar vara mer politik än filosofi?

Tänkte mer på filosofin att det som verkligen existerar är tankarna och själen i första hand, som motsats till materialism.


Men tack för lästipsen i alla fall, skall läggas till min lista

Jag tycker du ska läsa George Berkeleys "A treatise concerning the principles of human knowledge".

Stort tack för tipset! God Jul och Gott Nytt

Ett av de mest klassiska verken är Monadologin av Leibniz.

https://en.wikipedia.org/wiki/Monadology

Stort tack för tipset!

Jag skulle inte rekommendera böcker ifall du bara snabbt vill förstå. Utan antingen podcasts eller klassiska youtubeavsnitt. Men de flesta människor är av naturen realister då det ät svårt att vara nått annat praktiskt sett.
Universum är som en liten boll av inget utrymme mer än vad du som människa och projektor, eller som en guldfisk i mörkt vatten och dennes projektion skapar.
Guldfisken eller grodan hade kunnat vara oändligt intelligent men ändå inte förstå att det finns ljus och andra dimensioner förutom hans egen lilla vattenpöl eller brunn.

Grodan i brunnen och galaxerna bortom Virgogalaxen finns inte för varandra i deras respektive världar och har aldrig varit i kontakt. Virgogalaxen finns där Virgogalaxen finns om du är där men inte annars mer än i din projektion.
Kan du då åka till Virgogalaxen eller till epicentrum av Big Bang om den nu finns här när du tittar på den? Du kan åka mot den men den kommer inte vara Virgogalaxen när du kommer fram. Virgogalaxen är ingen galax för en snigel.

Har du några tips på podcasts eller Youtube-klipp?

Ja, avstånd i rum är avstånd i tid. Och jag håller helt med om att vi egentligen inte kan ställa oss utanför oss själva (vilket vi ju ständigt måste "göra på låtsas" till vardags, när vi pratar om en av oss oberoende verklighet, om vetenskap osv). Det är verkligen en 'utsikt ifrån ingenstans'.

Det är detta jag tycker är så märkligt. Nästan alla jag ser omkring mig verkar vara materialister i någon form baserat på hur vi uttrycker oss och lever. Men om vi studerar oss själva utifrån inser vi att vi faktiskt är platonska grottfångar som endast ser skuggspel av tingen (vi ser till exempel inte tingen i sig utan elektromagnetisk strålning retar tappar och stavar i ögat som skickar nervsignaler till hjärnan där det omtolkas och sänds vidare etc. etc.)

Därav att jag kände att jag måste försöka förstå mer om denna andra infallsvinkel, som tidigare känts så främmande för mig. Plötsligt slog det mig att man kanske borde försöka utmana sina antaganden om verkligheten om försöka se det från en helt ny synvinkel. Det tror jag är rätt väg för mig

Ärligt talat vet jag inga podcasts och youtubeavsnitt som handlar om idealism mer än ett enda som jag har sett.
Det är jag själv som har legat och tänkt fram och tillbaka. För ungefär tio år sedan kom jag att tänka på hur verklig vetenskap skulle kunna finnas och vara sann samtidigt som universumet är realistiskt.

Jag kom därefter till kvantfysik men inte heller den hjälpte mig med sin eventuella intrinsikala slumpmässighet.
Jag tänkte det går inte att påstå att yttre sanningar finns samtidigt som universum är realistiskt och styrt av determinism och kanske äkta kaosmässighet pga fluktuationer.

Jag trodde på sådant tills jag insåg att det inte kan stämma. Den sanning vi har skapat är mänsklig sanning inifrån våra styrda och/eller slumpmässiga sinnen. Vetenskap är sanning för människor men hur skulle den kunna vara verklig vetenskap när vi i ett reallistiskt universum alla sitter i samma båt och under samma "himmel".

Det är moment 22 och vägen stannar där oavsett om man heter Sean Carroll, Alexander Vilenkin, Max Tegmark, Alan Guth, Steven Weinberg, Michio Kaku, Leonard Susskind, Stephen Hawking, Edward Witten m.fl.
De är jätteduktiga men deras huvuden sitter ju fast i universum lika mycket som ditt och mitt.

Tankarna fortsatte till att komma till mig själv där jag till sist fick kasta av all vetenskap jag förut hade trott på och insåg jag blivit lurad av fina titlar och teoretiska fysikers matematiska fantasimodeller.

Först på senare år har jag börjat förstå att allt sådant bara kan vara vad mänskliga hjärnor har hittat på under naturlagars inverkan som sägs finnas någonstans oberoende av oss.

Så var finns sanningen då... Den finns när du vänder blicken inåt i dig själv och förstår att allt utanför dig själv är konstruerade halvsanningar som bara är tillämpliga på den värld som realister, vi människor, anser oss vara sann. Sanningen är du.

Det låter som att vi tänker väldigt lika, och jag håller med dig om att det är ett Moment 22.

Samtidigt, en resa till månen är mer än bara en häftig inre upplevelse. Det vi kallar gravitation, såsom Einsteins speciella och allmänna relativitetsteorier, de ord vi väljer att beskriva fenomenet med, har kanske inte specielly mycket att göra med verkligheten. Lite som Bohrs förenklade atommodell inte beskrev hur atomerna faktiskt såg ut. Men, samtidigt, om de varit helt slumpmässiga hade de inte fungerat alls. De måste ha någonting att göra med verkligheten, förenklat avspegla åtminstone någon eller några aspekter av den. I vilken utsträckning eller grad de avspeglsr verkligheten är förstås omöjligt att säga men de pekar ut en vad riktning.

Tack för dina svar förresten! De är givande att läsa