Briljant retorik som du ogillar

Tänkte vi kunde starta en tråd om brilliant retorik som du beundrar men inte håller med om eller har svårt att argumentera emot. För mig är det Tage Danielssons text om sannolikhet och Harrisburg som när jag hör/läser den samtidigt blir arg och full av beundran för.

Arg blir jag för han blandar ihop korten för vad sannolikhet betyder och full av beundran för hur han lyckas använda ordet sannolikhet så som många tror att det fungerar. Som t.ex att om ngt har hänt så är sannolikheten mindre att det händer igen eller att eftersom sannolikheten var låg från början att det hände så (miss)förstår han (medvetet) inte varför man måste göra mer för att minska sannolikheten att det händer igen (dvs de som säger detta tror inte själva på att sannolikheten är låg). Det blir helt enkelt jättesvårt att argumentera mot detta med gemene man. Det är helt enkelt brilliant men jag gillar det inte.

Allt av Lena Andersson. Som tur är (för min mentala hygien åtminstone) så ska hon med dagens text i SvD "Varje kamp har också ett slut" avsluta "sitt schemalagda krönikeskrivande". "Hennes närvaro" ska i framtiden bli "mer sporadisk och spontan". Det är ju snyggt retoriskt att sluta frihetskampen för liberalism med en text om historiens slut. Lätt pompöst som alltid, men det är ju det man gillar - och stör sig hårt på - med henne.

UKIP körde en slogan 2016 - 17 ...i stil med "Om Norge och Schweiz kan vara rikare utanför än i EU så kan vi också det!" Jag tyckte resonemanget var helt vansinnigt men det fungerade retoriskt, bremainarna var tvungna att argumentera varför det var naivt - och framstod då som antiengelska och opatriotiska. Mycket i politiken är nog retorik.

Invandringen till Sverige är en samhällsekonomisk vinst.....
Och de som kommer är alla läkare, ingenjörer, kulturberikare mm

......denna retorik backades upp av medier, politiker och feministiska svenskar under en alltför lång tid. Nästan alla köpte retoriken....eller var tvungna att köpa den för att behålla jobbet, sociala status osv.

Nu har vi fullt med arbetsskygga, stora flertalet dessutom analfabeter, i Sverige som bekostas av samma personer som riskerade bli av med sina jobb om de protesterat mot den tidens retorik. Och alla är numera arga på alla, utom på sig själva, vilka är de som bär skulden.

Ironiskt!