Citat:
Ursprungligen postat av
alexxanderhamilton
Japp. Det är nog bland den värsta smärta man som individ kan utsättas för att hela tiden känna sig bortvald och sviken - möjligtvis att våldtäkt är värre som jag även upplevt delvis. Det är något jag tyvärr även växt upp med så jag har burit på den hela livet. Till slut kommer en punkt där du inte orkar bry dig längre och då blir du i andras ögon galen. Finns ett talesätt ”what doesnt kill you makes you stranger”. Det är en befrielse men det känns inte som lösningen.
Jag måste ro bukt med mina rädslor en gång för alla, fatta tycke för något, och sedan köra enda in i kaklet pga jag vet vad smärta är och det är jag inte rädd för längre.
Du kanske vet vad smärta är, men du vet inte hur djup en smärta man kommer uppleva förrän man faktisk uppleva det. Alla vet vad glädje är, men man kan inte vet i förväg vilken glädje man kommer uppleva (man kan ha en anning men det måste upplevas först). Inte vemsomhelst kan orsaka smärta och glädje som kan vara djup och smärtsam
Men vad du burde veta med säkerhet, är din styrka och resiliens. Förmågan att stå emot och klara av en förändring, samt återhämta sig och vidareutvecklas
