”Ok, jag fattar. Jag fattar.”

Jag är en sån som säger jag fattar.
Det är för att jag har förstått poängen samtalspartnern försöker göra, så jag säger ”jag fattar”, så vi kan gå vidare och samskapa ett dynamisk samtal. Jag vill inte fortsätta lyssna två minuter på något jag redan fattar, det är väl inget konstigt?

Jag fattar, lustigkurre där.

Jag blev väldigt triggad av den här trådstarten, så det är väl en signal att jag inte bör umgås med babblare för mycket, för det är oerhört irriterande att prata med någon som inte lyssnar in en alls.

Slutsatsen är väl att det är allas vårt fel att vi umgås med folk som är så tydligt annorlunda.

När jag säger så så beror det på att jag har förstått det som sägs och att personen kan sluta förklara. Jag tycker att det funkar bra jag.

Nja. Först och främst så tycks inte uttrycket ”Ok, jag fattar. Jag fattar” användas för att snoppa av långrandiga och omständliga samtalspartners eftersom det ofta dyker upp inom 10-15 s in i samtalet.

Sedan så avser jag inte med tråden de liknande uttrycken ”jag fattar” eller ”jag förstår ” som ju ingår i vanligt vardagstal och som skiljer sig distinkt från det aktuella uttrycket ”Ok, jag fattar. Jag fattar” som alltså slängs in nästan direkt i början av samtalet.

Lägg också märke till att uttrycket inleds med ett ”ok” och därefter följs av ett ”jag fattar” som upprepas två gånger i mycket snabb följd, ofta med något olika betoning på ordet fattar.

Ja, den är oerhört störande! Överlag känns det som folk lyssnar sämre nuförtiden. Har sämre tålamod. Det är ödesdigert för all seriös kommunikation och mellanmänsklig utveckling.

Kan det inte vara så att samtalspartnern faktiskt fattar efter 10-15 sekunder? Och tvingas upprepa och emfasera för att få dig att faktiskt förstå det?
Varför skulle hen annars säga det två gånger?

Det är nog så. Jag upplever att uttrycket framför allt används av personer som verkar stressade.

Nja. Jag arbetar i en bransch där vi under hög stress överför komplex information till varandra genom samtal. Ofta upplever jag att uttrycket dyker upp innan jag ens hunnit till den huvudsakliga poängen med samtalet och långt innan kritisk information överförts. Och då är jag ändå tränad i att snabbt överföra information i kondenserat format och är absolut inte långrandig. Isåfall snarare fåordig. Kanske menar de som använder uttrycket egentligen ”snabba på”? Dock är det isåfall en ganska riskabel strategi eftersom samtalspartnern skulle kunna ta dem på orden och t ex lägga på luren efter att uttrycket dykt upp i samtalet för första gången efter 10 s.

Men guuud ja fattar!
Försöker skriva rätt för jag blir varnad för trams hela tiden!
Så jag fattar ingenting.
Fattar du?

Jag förstår, tack för att du förtydligade. I det fall du beskriver kanske de menar "snabba på", och jag tror "snabba på" i det här fallet betyder "vad är din slutsats?" Det kan betyda att de vill att du ska berätta slutsatsen först, och sen, om de är intresserade, berätta intrikata detaljer som ledde fram till slutsatsen. De vill veta om de ens ska fortsätta samtalet. I dessa fall kan det hjälpa att börja i andra änden.

Något jag irriterar mig jävligt mycket på när jag lyssnar på P3. Speciellt Sara Kindberg och Ison säger "jag fattar, jag fattar".

Misstänker att det är influenser från blattesvenskan.

Nytt modetugg. Skånskan på godkväll säger det stup i kvarten ju..