Folk som härmar ens personlighet

Något som gränsar till det TS handlar om är människor som inte har några egna åsikter i en diskussion utan ska hålla med om precis allt man säger. Det är både tråkigt och tröttsamt. Hur kul är det att ha en diskussion med sig själv och det aldrig skapas nya trådar som kan fortsättas. Eller när den andra uttrycker en åsikt som går tvärtom ens egna åsikt och man säger emot och den andra direkt håller med? Men det kan ha med andra saker att göra som konflikträdsla eller inställsamhet. Tråkigt är det i vilket fall.

Jag hade en kollega som alltid apade efter och ändrade hela sin personlighet beroende på vem han jobbade med. Och det var väl ok så länge kollegan var bra och spred positiva egenskaper, men när han jobbade med idioter så blev han ju också en idiot, så han behövde paras ihop med en kollega som hade positiva egenskaper annars hade man två rötägg rätt snart. Kollegan var svagsint och hade dålig självkänsla märkte man rätt fort, han behövde mycket bekräftelse och att omgivningen skulle gilla honom, så det har nog mycket med det att göra.

Haha fyfan vad jobbigt.

Jo och sedan försöker vissa övertala mig att det ska vara okej att personen ska härma hela min person och tro att jag ska tycka att det är nice/okej. ”Det är tydligen normaaalt”

Man bara mm ye right.

Men visst är det obehagligt med sådana typer? Man undrar ju vad som är fel i deras skalle..hur kan man vara så osäker att man inte ens vågar vara sig själv? Otroligt.

Imitation is the sincerest form of flattery.

Det är en komplimang om någon tar efter en. Man måste förstås vara rätt smart från början för att se saker så.

Var med om en kollega som apade efter skådespelare i tid och otid. "Lysande, Lill-Ann, lysande".🤤

Inspireras av andra gör alla normalfungerande människor.

De som försöker ta ens personlighet, gör det pga att de är störda i den egna självuppfattningen, inte för att man nödvändigtvis är populär.

Är du säker på att det inte är du som försöker sno andras personligheter eftersom du har den där blicken av att någon är ouppnåelig istället för att den man har när man farit ut för sådana personer och förstår att de är instabila och att det är själva problemet. Jag har liksom en personlighet som naturligt är väldigt social och kompatibel med andra när jag känner för det och kan både vara omtyckt som populär som att jag kan vara för mig själv och helt enkelt låta människor inbilla sig att problemet är att andra inte gillar mig när den stora grejen är att det är jag som inte tycker om dem. Och snacka skit är det första folk som inte har naturliga egenskaper gör för att försöka ta ner någon som de är rädda för ska gillas av andra mer än vad de själva är omtyckta.

Så tro mig, du kan vara poppis eller impopulär och obekväm som få, det innebär inte att det är skälet till att människor med svagare jag-uppfattning dras till dig. Vi har alla egenskaper vi gillar mer hos andra och det gäller dem med. De brukar även ännu oftare ställa sig som haters eftersom de drivs av svartvitt tänkande som de pendlar i. Och åtminstone jag kommer med nyanser och positiva som negativa delar i min person. Kan man inte se det, ser man inte mig utan föreställningar om mig eller vem jag är som inte matchar verkligheten till fullo.

Gör dig själv en stor tjänst. Gå ut i livet och uppskatta andra mer istället för att tillskriva dig själva så höga värden. Du måste vara en utomordentligt skicklig outsider för att inte ha lite gruppkänsla, inspireras av andra eller se andra människor som intressanta och en del av din egen identitet. Vem är du utan någon annan? Trendsättare tycks du tro men jag vågar sätta några kronor på att du som kallar dig populär snarare bara gör som alla andra. Och nej, det gör dig inte unik, det gör dig till en gruppvarelse.

Ställ dig den här frågan: Kan du flytta ifrån allt till en helt främmande ort där du inte känner någon och med enkelhet knyta sociala kontakter om du vill? Från dag ett dvs. De flesta skulle säga nej men ändå tror de att just de förstår koderna för populäritet. De tror att de vet bättre än andra hur man ska vara, vad man ska säga och hur det sociala fungerar men de skulle generellt bli mycket, mycket olyckliga snabbt om kravet var att börja om helt på egen hand. Kan du inte det, är du bara någon som lever på någon jämn nivå utan mycket insatser. Du är ingen storspelare.

Kul frågor! Jag hörde någonstans att människor som har lägre IQ än 75 har en tendens att kopiera beteenden av folk i sin närhet. Vet inte om det stämmer eftersom jag inte är hjärnforskare men jag tycker ändå det stämt i de fall jag sett.

The Difference Between Being Cool and Being Popular


https://www.psychologytoday.com/us/blog/out-the-ooze/202204/the-difference-between-being-cool-and-being-popular

Har du testat detta?
Ta av dig glasögonen, skaffa linser istället. Börja slå folk som är svagare än du själv, genom att trycka ner enkla offer så ser alla hur ball du är och ditt eget självförtroende kommer också höjas eftersom du kommer känna att du står över andra människor.*Börja röka, supa och knarka.*Ta på dig coola kläder, bry dig inte om att skaffa en egen stil eller identitet, bara kör på vad trenderna anser är populärt för tillfället. Lyssna på samma skräpmusik som alla andra, sånt som är populärt för tillfället och som spelas frekvent på NRJ. Du får inte vara för annorlunda eller konstig när det kommer till dina preferenser för film och musik, det är viktigt att bara konsumera kultur som majoriteten av befolkningen är överens om är bra.*Börja torska ämnen i skolan, ingen gillar människor som är duktiga eller intelligenta. Dumma människor, vilka utgör en majoritet av befolkningen,*blir bara osäkra runt smarta människor, så om du är smart bör du genast låtsas vara dummare än vad du är, men inte så dum att du framstår som utvecklingsstörd.

Lycka till med att bli omtyckt!

Det som du beskriver, TS, är ett vanligt beteende hos människor inom autismspektrat. Man kopierar en annan persons beteende, tal, åsikter, kanske klädstil osv. som ett sätt att skapa en gångbar personlighet i sociala sammanhang. Personer med autism har vanligtvis svårt med socialt samspel, och att kopiera en annan persons sociala stil blir en slags räddningsplanka. Det är antagligen extra vanligt bland dem som har alexitymi. Ibland kan man träffa en vuxen alexitymiker som uppenbart kör med en social stil hämtad från de "coola killarna" i nian, de som han såg upp till då, med sprättande tuggummin och tuttskämt typ.

Min erfarenhet är att det kopierade beteendet ibland kan vara en väg in i att utveckla en mer egen personlighet, lite som med tonåringen som experimenterar med stilar för att så småningom landa i den stil som blir den egna, som man håller fast vid.

Jag förstår om du tycker det är lite påfrestande och störande, men försök tänka dig in i den andra personens situation och acceptera denna som den nu är. Du kanske kan vara till hjälp för personen, som får öva på att vara människa genom att bete sig som du.

Alla tar väl efter folk man umgås med, må det vara medvetet eller omedvetet.

Håller med om otroligt oskön. Jag hoppas verkligen att det faktumet kan innebära något och vara en katastrof för ts i slutändan en vacker härlig dag. Det är allt jag vill och kan önska mig

Det är ju för att vi gillar personen

Jag hade en vän som tycktes apa efter allt jag gjorde. Det började redan i skolan.

När jag började gå på festival skulle han också med. Han blev någon slags mikrovågsrättsvariant av en hårdrockare, 3 minuter och pling så var han utspökad med battle-vest och hela sketet.
Kul, tänkte jag, kul att han hade öppnat öronen för vettig musik så man slapp höra hans jävla hip-hop.
Men det hela blev än mer bisarrt varje år som följde.

När jag skaffade körkort dröjde det inte mer än ett halvår innan han också skaffade körkort. Vilket inte hade varit konstigt om vi var jämnåriga, men det är vi inte. Han hade haft 3 år på sig att ta sitt jävla körkort, men skulle prompt sno min plats i rampljuset.

Jag skulle vara skitball och skaffa en BMW E36 för att hävda mig emot hans ronkiga gamla Saab. Då köper fanskapet en BMW E36 i samma kulör.

När jag strax därefter skaffade mitt första riktiga förhållande och blev förlovad, ja då skulle han självklart ragga upp första bästa bimbon och förlova sig med henne.

Jag satt och såg på sociala medier hur de åkte till exakt samma resmål som jag och min bimbo.
De besökte samma zoo strax efter att vi varit där, åkte till Helsingfors efter vi varit där, de tog båten till Gotland bara någon vecka efter att vi var där, ja de gjorde till och med slut strax efter att vi gjort slut.

På exakt samma sätt. Min hora till bimbo var otrogen -> sparkade ut henne och hennes fula jävla rått-hund -> neråtspiral i knark och sprit -> bli pank och flytta hem till päronen.

Hans hora till bimbo var otrogen -> han sparkade ut henne och hennes fula jävla rått-hund -> neråtspiral i knark och sprit -> han blev pank och flyttade hem till päronen.

Med detta vill jag ha sagt... jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag har inget bra svar på TS frågor.
Avsaknaden av en manlig förebild under hans uppväxt skulle kunna vara en förklaring, att jag tog den platsen och blev hans "pappa". Eller ännu mer troligt, han är bög och ville trycka mig i dajmkrysset. Ryser av bara tanken på att han gått runt alla dessa år och finurlat på hur han ska få in tungspetsen i min chokladgrotta. Han hade bara behövt fråga. Jävla idiot.

Äh, jag är inte mycket för intellektuella analyser, jag ville mest spy lite galla över detta beteendet.