Folk som härmar ens personlighet

Vi som hör er himlar med ögonen och tycker att ni är puckade. Bättre att ni är tysta istället

That would save some pride

Det med dåligt minne är ett problem gällande hög IQ.

Okej vi tänker olika.

Du tänker att personen bara tycker att du är najs

Jag tänker att personen har andra intentioner med att försöka lirka sig in i min omgivning och det gör mig obekväm. Du ska alltså lirka dig in i min omgivning och sedan försöka vara jag. Det finns en film eller tre om sånt och ingen av dom är mysiga.

Jag brukar inte influeras eller inspireras av människor jag tycker är onice iaf, och Jag tänker att det gäller de flesta. Jag använder iaf mängder av fraser, levnadsregler, uttryck etc som jag samlat på mig av folk jag gillat i min närhet. Och tvärt om för den delen, både på uppenbara och mer sublima sätt.

Ditt andra stycke får dig mest att verka paranoid ärligt talat.

Alla har vi väl någon vän/bekant som uppenbarligen tycker att man är cool och som sedan tar efter sjukt mycket av hur man är/för sig och saker man gör.

Vissa saker kan ju vara normalt om man umgåtts för mycket, att man tar efter något ord eller så men vart går gränsen?

I början kanske man blir smickrad och tycker att det är lite småkul.. men i längden blir det ju mest bara vidrigt?

Ska du liksom härma din vän för att få vänner och bli omtyckt för att du vet att denne är populär och omtyckt? Jag tycker detta är vidrigt och tänkte cut some ties.. så får vi se vart du får din inspiration ifrån framöver din jävla nolla!

Jag vet ju att du är svintråkig. Så du måste väl härma mig för att framstå någorlunda ok

Vad tycker vi om detta? Vad är det för människor som sysslar med detta? Har dom ingen ryggrad? Jag hade skämts ögonen ur mig. Men det är något psykologiskt som sker?

Alla har vi väl någon vän/bekant som uppenbarligen tycker att man är cool och som sedan tar efter sjukt mycket av hur man är/för sig och saker man gör.

Vad jag ”verkar” och inte verkar vara har ingenting med trådens ämne att göra. Du verkar vara en transvestit men det är ju ingenting jag kan veta.

Iaf. Till ämnet. Personen kan använda mina argument i diskussioner, från meningens start till slut en hel mening som jag sagt till personen, eller bara allmänt chill snack, använda mitt sätt att prata på, härma mina ord som personen inte brukade använda och då brukar dessa orden vara lite specifika och som man inte använder vanligtvis men jag gör det och det är vissa saker som definierar just mig och min personlighet. Allt kopieras, även sättet att skriva på, åsikter, argument, personen försöker vara som jag till den graden att det för mig blir obehagligt och att jag får ”psykopatvibbar”.

Till en viss mån är saker och ting normalt men när det går över en viss gräns är det bara fett nasty

Sker det skriftligt? Nån som härmar dig i skolan el på sociala media el så? Tänkte för du la märke till meningsbyggnad o argument.

När nån härmar litegrann kan det va den vill bli kompis, ”gillar du Bajen, vaaa också mittfavvolag”, som en spegling.

När nån kopierar hela ens person kan personen ha nån åkomma. Osäker, svårt stå för sig, mkt omogen. Ok om den e 14, typ man köper likadana jeans som coola tjejen i klassen, kan ha empati då. Men gör man så som vuxen o kopierar allt tja det e fan stört.

Var med om nåt liknande själv nyligen. Skaffa en egen personlighet tööönt säger jag bara.