Douglas Murray - Brittisk konservativ debattör - Inflytande och betydelse

Murray kallar sig själv liberal, inte konservativ. Det närmaste han har kommit att kalla sig konservativ var när han gav ut en bok med titeln Neoconservatism. Why we need it. Neokonservatism är dock orelaterad till konservatism utöver namnet, och är en blandning av revolutionär liberalism, trotskism och sionism. Därtill skedde detta för 20 år sedan, i samband med Irakkriget, och jag tror inte att neokonservatism är ett ord han slänger sig med längre.

I stället kallar han sig kort och gott liberal, exempelvis i den klarspråkiga Spectator-krönikan In defence of liberalism. Där är han tydlig med att han med sitt försvar av "Väst" inte menar Västvärlden, med dess människor och mångfasetterade kultur, utan liberal ideologi. Han nämner också konservativa, men inte i anknytning till sin egen position, utan som ett mindre allvarligt hot emot liberalismen, i jämförelse med den radikala vänstern. Det handlar alltså om prioriteringar för stunden. I takt med att konservatismen blir starkare och gör mer avtryck kommer han behöva fokusera mer på att försvara "Väst" från den.

Liberal är hans egen beteckning och hans kritik emot woke-vänstern är att han anser att dess metoder är kontraproduktiva för det liberala projektet. Han ogillar dess överseende med invandrares illiberalism - dessa bör påtvingas vänstervärderingar med mer repression, anser han. Han är orolig över att wokarnas explicit rasliga angrepp emot vita får européer att tänka på sig själva mer i rasliga termer, och i förlängningen bejaka det.

Likt andra woke-kritiker från vänster är han orolig för att vissa vänsterströmningars brytning med centrala upplysningsidéer ska få vänstern att rasa samman, eftersom den förlorar det fundament den står på. Detta handlar om att en del av vänstern har hörsammat viss konservativ kritik - från motupplysningen, Nietzsche, Heidegger, Schmitt och andra - och försökt att inkorporera den i sina egna teorier. Murray är här arg över att vänstern har gjort eftergifter till konservativa och inte är tillräckligt dogmatisk. Från ett konservativt perspektivt är detta något positivt, och en tendens inom vänstern som ger oss möjligheter att vinna egen mark på liberalismens bekostnad.

Edmund Burke är inte en av konservatismens fäder. Idén om att han var det kläcktes första gången i slutet av 1800-talet och började lanseras på 1900-talet, inom ett sammanhang i brittisk politik där man kallade vissa liberala tendenser för konservativa, bortkopplat från hela den konservativa traditionen i övrigt. Från mitten av 1900-talet började vissa amerikanska liberaler att skapa en knäpp historieskrivning där de hävdade att diverse amerikanska revolutionärer var konservativa och knöt dem samman med Burkes projekt, eftersom Burke också var för den amerikanska revolutionen. Allt detta framstår som fullständigt knäppt om man har läst in sig det minsta på konservativ historia, vare sig vi talar om Sverige, kontinentaleuropa eller till och med Storbritannien.

Jag vet inte om Douglas Murray har avgett någon programförklaring eller etikett för sin politiska hemvist. Jag tror inte det. Så är han liberal eller konservativ?


Det som är klart i hans inlägg i The Spectator, som du länkat till, är att han intensivt försvarar yttrandefriheten som ju oneklige är en grundsten i den klassiska liberalismen.


Begreppet liberal är tyvärr ytterst besvärligt, eftersom beteckningen kan stå för lite vad som helst, alltifrån de som sympatiserar helhjärtat med woke-ideologin till klassiska liberaler eller på yttersta kanten libertarianer och anhängare av nattväktarstaten. Att vara liberal är att vara kluven som en folkpartist så träffande uttryckte det.


Begreppet konservativ kan också vara lite knepigt men inte alls i klass med begreppet liberal. Vanligen avses att man vill bevara det som man tycker om och som har visat sig fungera väl. En konservativ motsätter sig radikala förändringar, i synnerhet radikalism som en ideologi om förändring för förändringens egen skull - som att den i sig är något positivt.


Med den synen på vad konservatism är och som torde delas av de flesta kan man knappast beskriva Douglas Murray som annat än konservativ, och det gör också varenda en som kommenterar hans författarskap och opinionsbildning. Och att han hyllar yttrandefriheten förtar inte bedömningen av honom som konservativ.

Murray vänder sig mot vänsterns radikala idéer om förändringar av samhället och dess institutioner och woke-ideologernas vridna idéer om massinvandring, mångfald, ras, kön och transsexualitet m.m. Murray är ursinnig över hur wokevänsterns gör allt de kan för att rasera den nedärvda kulturen och samhällsinstitutionerna. Det kan bara kallas en konservativ hållning. Bevara – inte förstöra och riva ner.

Du påstår att Murray anser att invandrarna bör påtvingas hans vänstervärderingar med mer repression. Hans vänstervärderingar? Varifrån får du sådant?

Du skriver: ”Likt andra woke-kritiker från vänster är han orolig för att vissa vänsterströmningars brytning med centrala upplysningsidéer ska få vänstern att rasa samman.” För min del tror jag inte att han är det minsta orolig för det. Som sagt: Varifrån får du allt?

Edmund Burke anses av många inte bara som en av konservatismens fäder utan som dess grundare. Man kan ju tycka vad man vill om det, men att han läses som en konservativ ideolog av intresserade och knappast som en liberal förgrundsfigur är ju rätt klart.


Men visst, han hade också liberala idéer om frihandel, religionsfrihet för katoliker och befrielse från brittisk imperialism som de amerikanska kolonierna. Men precis som med Douglas Murray fråntar det honom inte hans konservativa grundsyn.


Problemet med sådana här diskussioner är om någon fastnar i begreppsexercis och etikettering av människors politiska tillhörighet. Det är mycket mer fruktbart att se vad folk säger och vad de gör. Du verkar ha hamnat i den fällan, vilket kanske kan förklara dina skruvade resonemang och ofta helt besynnerliga påståenden.


Din klassificering av Douglas Murray är fullständigt uppåt väggarna och stundom helt absurd.

Intressant argumentation - det brukar vara liberaler som hävdar förnuft som politisk utgångspunkt, men aldrig åstadkommer detta. Lägg märke till att jag inte försvarar allehanda Nato-/USA-beslut utan jag förklarar varför vi hamnat där vi hamnat. Vi har ett flertal alternativ, t ex att bli satt under internationellt förmyndarskap emedan vi åstadkommit ett säkerhetspolitiskt vacuum som är ett hot mot våra grannländer, vilket de givetvis inte kommer att acceptera. Men, Du vill framför allt inte försvaga Rysslands situation i Östersjöområdet, vilket jag gärna vill.


Du går Rysslands ärenden. Du hade kunnat engagera Dig i ett upprustat Sverige för 20 år sedan. Till och med VPK insåg detta då. Det är ett avrustat Sverige som åstadkommit detta.


Det är inte mitt intryck, och monarkin är betydligt mera - det är en lång linje i flera länder som här helt avgörande. I Sverige är monarkin till stor det som utgör Sverige.

Föga förvånande har du missförstått kritiken mot rationalismen också. Konservativa kritiserar liberal förnuftsöverordning, inte användandet av förnuftet. Mest komiskt är att liberalt skadade tycks sakna förnuft helt.

Du är mycket för att sitta där med backspegeln och oja dig över allt som du tycker har gått fel tidigare. Men det förflutna kan man inte ändra på. Däremot borde du ha lärt dig något av det men det har du tydligen inte gjort. Alla försök hittills av väst att försvaga Ryssland har resulterat i det rakt motsätta. Det enda som händer om det amerikanska ockupationsavtalet klubbas igenom är att Sverige riskerar bli måltavla och slagfält i USAs globalistkrig.

Det är du som är en anglofil rysshatare. I praktiken står du på USAs sida och sodomitimperiet USA är värre för oss än den värsta fiende man någonsin kan tänka sig. Ja, jag anser att vi européer borde ta hjälp av ryssarna och sparka amerikanerna tillbaka över Atlanten. Därefter borde vi sätta de uppblåsta britterna på plats också.

Intryck har inget med saken att göra. Det är ett faktum att monarkin bara utgör en symbol numer. Monarken saknar helt makt. Allt som en följd av liberala och socialistiska strävanden sen drygt 200 år tillbaka.

Du skriver att Douglas Murray ser mörkt på Västvärldens utveckling och att det mesta ser ut om att gå dåligt framöver.

Ja det stämmer ju att han ser mörkt på västvärldens utveckling, d.v.s. att han är ytterst kritisk mot de idéer som sprids av woke-vänstern men han gör allt för att slå tillbaka mot deras propaganda och extrema agenda.

Murray är alltså ingen defaitist som tror att det mesta kommer att gå dåligt framöver. Tvärt om tror han att de konservativa kommer att vinna och stå emot angreppen på vår västerländska kultur och civilisationt.

Murray argumenterar oförtröttligt mot de idiotier som woke-vänstern kommer med. Se t.ex. Stephen Edgingtons intervju på Youtube med Murray: ”Why the conservatives will win the war on the West”.


https://www.youtube.com/watch?v=GC4xEuD6B1M

Det var snarare Ditt användade av rationalismkritken jag invände emot. Liberaler saknar förvisso förnuft.


Man kan och bör lära sig av det som gått fel - det är därför riktiga konservativa söker svar i historien. Sverige riskerar framför allt att bli måltavla genom att vi har så svag egen militär motståndskraft att det är tveksamt om vi ens kan bli hjälpta.


Anglofil = korrekt. Rysshatare = korrekt. USA-fil = inte korrekt.

Ryssarna borde drivas långt österut och allmänt delas i minst två statsbildningar.


Symbolisk makt är en betydelsefull makt. Varför tror Du annars att socialister och liberaler vill få bort monarkin? För att den är obetydlig? Var alltid observant på vad vänstern vill avskaffa och förändra - där ligger i allmänhet något viktigt.

Ditt påpekande är obegripligt. Jag är kritisk mot liberal förnuftsöverordning(rationalism), inte mot användande av förnuftet.

Sverige hade inget starkt försvar under vare sig WWI eller WWII men lyckades ändå hålla sig undan kriget. Man löper så klart mycket större risk att råka ut för krigshandlingar om man öppet väljer sida som Sverige nu gjort. Särskilt det amerikanska ockupationsavtalet är fullständigt hjärndött.

Som anglofil hamnar du jämt och ständigt på USAs sida vilket som. Och det är USA som är skulden till precis allt elände som drabbat Europa. En rysshatare är att betrakta som en kognitivt betingad individ, likt en av Pavlov’s dreglande hundar. En rysshatare i väst går därmed inte ta på allvar. Dina fantasier om att dela upp Ryssland stärker inte bara den bilden utan bevisar varför Ryssland måste krossa anglosaxarna en gång för alla.

Att vänstern älskar symbolpolitik borde ge dig en tankeställare om du nu vill framställa dig som konservativ. Endast våldskapital är reell makt. Den som kan utöva mest våld har alltid mest makt. Allt annat är illusioner.

Verkligen omskakande kommentarer till frågan om Douglas Murrays inflytande.

Någon omväg möjligen, men utan att idealisera Murray - han har förvisso ett flertal brister - så har han både analyserat Västvärldens svagheter och gått till storms mot flera samhällsskadliga vänsterprojekt. Det länder honom i alla fall viss heder. Hans motstånd mot såväl HBTG-vansinnet som islamiseringen är kanske hans viktigaste insatser.

Du förstod ingenting av vad han skrev. Konservatism hade/har inget med "långsamma förändringar" eller liknande att göra. Det var en löst sammanhållen motståndsrörelse mot upplysningens idéer. Den nutida populärdefinitionen av konservatism med "långsamma förändringar" och liknande flum kom betydligt senare, från en missuppfattning om vad de konservativa tänkarna egentligen ville. Deras ideologi var inte att motstå all förändring - det är inte ens en ideologi, bara förändringsobenägenhet - de motstod förändring för att förändringen gick mot ett särskilt, dåligt håll, de motstod förändring inte bara för sakens skull. Att överhuvudtaget ha med "långsamma förändringar" som definition av konservatism gör begreppet värdelöst, eftersom vem som helst kan vara konservativ då. Edmund Burke är dessutom knappast den bäste företrädaren för konservatismen, vilket Nixregistret redan har förklarat. Då svarade du med att bara upprepa samma gamla saga om "Edmund Burke grundade konservatismen" utan att ta till dig ett ord av vad Nixregistret sade.

Murray vet jag knappt något om, då jag aldrig hade hört talas om honom före jag läste den här tråden. Men någon riktig konservativ är han icke. Inga av de politiker som trendigt kallar sig "konservativa" nu för tiden har någonsin utmanat upplysningsidéerna, särskilt inte i storbritannien/delstaterna, där ordet konservatism har blivit särskilt förvrängt, vilket, åter igen, Nixregistret redan har förklarat.

Du har helt rätt. Jag har inte tagit till mig ett dugg av vad Nixregistret sade. Inte vad du säger heller. Hur skulle det se ut? Jösses!

Ja absolut har Murray gjort viktiga insatser som konservativ debattör och motståndare till woke-ideologernas attacker mot vår kultur och våra institutioner. Och visst kan han ha brister. Väldigt aggressiv t.ex. Men mycket bra totalt sett.