Citat:
Ursprungligen postat av
Skarparattarn
In i matchtråden och heja på GAIS med mig och Trazke nu. Fast han ändrade sig när han såg HH i publiken

Jag är inte ens arg. Det var ett ganska väntat resultat. Eller iaf väntad utgång.
Det får mig bara att tänka ännu mer kring en fundering jag har haft nu i flera år. Nu är visserligen GAIS ett klassiskt lag och en klassisk rival men de passar perfekt in i det jag pratar om.
I så jävla många år nu har jag sett nykomlingar och mindre klubbar trolla med mindre medel, mediokert spelarmaterial och okända/udda/nya tränare.
Medans blåvitt bara misslyckats med allt om och om igen. Vi hade våran egna lilla sådan period när det gick bra under Poya. Jag var själv trött på Poya och var glad när han försvann men helt ärligt så vill jag tillbaka till något liknande.
Jag är så trött på att se & höra tex. "Spelare för spelare så är vi bättre". Även om det ofta är sant.
Jag vill se blåvitt spela som något av alla dessa nykomlingar och mindre klubbar som senare åren "tagit Allsvenskan med storm".
Bra spel som ger
resultat! Inte mer, inte mindre.
Ledningen måste fatta att vi inte kan fortsätta tro att vi är en storklubb sportsligt. På läktaren och på stan är vi ohotade men på planen har vi inte varit en storklubb på 10 år.
Men vi kan inte ha en ledning som uppenbarligen säger till tränare och spelare att allt kommer att ordna sig bara för att vi är IFK Göteborg. Snart kommer en dyr värvning som skall lösa allt!
Ju mer vi betalar för spelare desto sämre brukar det bli. Jag skiter i alla "kvalitet kostar" muppar på kansliet och bland fansen. Det kommer att kosta hela vägen ner i Superettan.
Vi behöver en trupp och en tränare som tex. just GAIS har. Det känns helt sjukt att säga men så är det.
Vi behöver krigare och en lagmaskin. Jag skiter i rutin, kostnad och fanbärare om det skall se ut som det gör nu.
Ge mig ett gäng storklubbs-rejects, fd supertalanger & late bloomers från Division 1. Ge mig ett gäng som bara köttar på och som är glada bara att få spela i Allsvenskan. Ge mig ett gäng som går ut på planen utan att Glasskungen och hans hejdukar finns någonstans i bakgrunden.
Ge mig motsatsen till Håkan Milds blåvitt.