Vad missade det aborterade fostret?

Visst, men jag är ju född för rätt så länge sen. Hur gör man motsvarande för ett ofött barn?

Hen missade så klart ett liv genom att bli mördad. Vi ska inte skräda orden, det handlar om att mörda. Eller om man ser mord som en juridisk term så åtminstone dödad.

Dock är jag för att kvinnor ska ha privilegiet att döda barn, för det är mycket värre att det föds massor av oönskade. Ibland kan det såklart bli lite osmakligt när vissa kvinnor njuter av att exempelvis döda manliga foster pga deras feminism, men det är sånt man får leva med.

Det du säger att ett ofött barn alltså inte har några rättigheter, inte ens rätten att leva.
Det är så lagstiftningen ser ut, men det är väl inte självklart att det intuitivt känns rätt.

I så fall har jag problem med följande:
- Du går längst en gata. Det kommer en person gående mot dig och när hen passerar slår hen dig hårt i magen så att du segnar ner. Men hen fortsätter bara att gå.
- Du vänder dig om och ser att hen delar ut ett slag även mot nästa person. Det råkar vara en gravid kvinna som får missfall.

Vilken handling är värst? Slaget mot dig eller slaget mot den gravida kvinnan?
Jag tror de flesta skulle säga att det ändå var värre att slå en gravid kvinna, särskilt med tanke på att hon fick missfall på grund av det.

Men vad säger du när jag upplyser dig om att hon just var på väg till abort-kliniken för att göra sig av med det där som levde i hennes mage?

Svåra frågor, eller hur? När förlorade barnet sina rättigheter? Före eller efter abort-beslutet? Borde gärningspersonen dömmas för misshandel eller på grund av barnet dömmas för grov misshandel? Och i så fall varför.

Det verkar inte speciellt komplicerat i mina ögon. Det är klart det är mer riskfyllt att slå till någon som är gravid; det kan få större följder. Det vanliga är ju att kvinnor inte vill göra abort, och det ger så klart en fantastisk sorg hos den som får missfall mot sin vilja.

Om kvinnan däremot inte lider mer än mig av händelsen så ser jag ingen skillnad på händelsen i sig, i just det enskilda fallet, men givetvis kommer vi straffa gärningsmannen mer ändå eftersom han inte hade någon aning om kvinnan skulle göra abort eller inte.

Vad gäller rättigheter så är det inget vi har. Det är något vi ger varandra. Så ett foster förlorar inga rättigheter om vi inte har gett det rättigheter, och personligen tycker inte jag vi ska ge ut rättigheter till sånt som inte får något personligt gagn av det.

Du är ute på hal is där, tycker jag. För just nu sätter du upp dig själv som överstepräst över alla och vill bestämma vem som skall ha rättigheter och vem som inte skall ha det. Rent allmänt: Någon skall bestämma åt andra om dom har gang för sina rättigheter.

Det ofödda barnet har hela livet framför sig och har enligt mig mer rättigheter än du, som redan har vandrat en bra bit på livets väg. Om någon annan än en själv skall få bestämma om någon har rättigheter eller ej så kanske jag och alla som tänker som jag betsämmer att DU är värdelös och inte skall ha några rättigheter. Då blir det lite svettigt, eller hur?

Jag tror du tänker väldigt kortsiktigt.

Abortfrågan handlar väldigt lite om fostret, ja.
Det är en större fråga.

När man pekar på månen tittar dåren på fingret …

Man kan ju tänka sig att de som delar ut rättigheter gör det för den kollektiva självbilden.
Och att den kan tänkas vara viktig.

Det varken tittas eller lyssnas sedan länge på några serier. Vad jag tänker är mina tankar, teorier och åsikter, inte någon annans. De är unika och du hittar dem inte någon annanstans.

Jag är motståndare till kvinnans vaginala domstol över barnet, mannens och familjens kropp men för rätten att avsluta liv oavsett om det kallas abort eller dödsstraff så länge det sker på mest humana sätt till maximal njutning av den som ska dö. Därför borde man om möjligt injicera bl.a. heroin i fostren, självmördare och dödsdömda innan dom skrapas bort eller ska avrättas.

Även om du värdesätter livet till större än 0 så finns kan ingen orättvisa säga finnas då värdet ändå jämnar ut sig till noll igen om fostret skulle bli en person och dö som gammal människa. Orättvisan kan lika bra vara omvänd till frågan vad vi som föddes gick miste om.

Det finns två övergripande alternativ som jag ser det, som influerar bilden av oss:
1) Vi fantiserar om ett barn som inte existerar, blir känslosamma, och agerar utifrån det.
2) Vi tittar på fostret som är verkligt, tänker efter, och låter det styra vårt beteende.

Personligen så har jag svårt att tro att (1) kan leda till varken bättre utfall rent praktiskt vad gäller människors välmående, eller till bättre självbild för mänskligheten. Tycker du (1) är mer lovande?

Givetvis måste vi komma fram till vem som ska ha vilka rättigheter. Vad tror du lagsystemet handlar om?

Vad gäller det som gagnar en viss individ så är det bara individen som känner till det. Pelle gagnas enbart om Pelle själv tycker han gagnas, inte om du eller jag tycker att Pelle gagnas.

Ett foster gagnas alltså inte eftersom det inte har någon egen åsikt i frågan.

Sen kan man tycka att vi ska ge det rättigheter ändå, typ på samma sätt som att vi gett hundar rättigheter trots att dom inte har någon egen åsikt i frågan, men där börjar jag tappa tråden igen. Varför ska vi ge foster rättigheter? Speciellt med tanke på att vi då måste ta ifrån mammans rättigheter. Vissa tycker till och med att spermier ska ha rättigheter, och det förstår jag ännu mindre.

(Om du vill diskutera vare sig jag tänker kortsiktigt, eller om jag vill vara överstepräst, så föreslår jag att du startar en separat tråd.)

"inga personer utan levande döda nervsystem" eller "inga levande personer, utan snarare döda nervsystem"?

Annars går det bra att titta på nagelns halvmåne. Kanske mindre upplysande.