Om det redan finns en tråd om detta så ber jag om ursäkt, men jag hittade ingen.
Hur förklarar eller reder man ut den här grejen med hur man klappar "rätt" till musik (vi snackar 4/4 takt nu)?
Jag har "alltid" tänkt på när folk "klappar fel". Häromdagen hörde jag dessutom ett klipp där det sas att man egentligen aldrig ska klappa med i en låt annat än om man får en tydlig "cue" från musikerna om den saken. Det vill säga inga egna spontana initiativ från en mer eller mindre berusad publik. Bra tanke tror jag, fast nog rätt orealistisk för de flesta lokaler.
Men i alla fall: nyligen påmindes jag om att det här med att det är fel och groove-förstörande att klappa på ettan och trean är mer komplicerat, för det ska tydligen vara den mest naturliga saken i en del västerländsk folk- och populärmusik. Något jag aldrig tänkt på, men jag testade båda delar i en tidig Hank Williams-låt (bara som ett exempel), och ja, 2-4 kändes konstigt där i en låt tydligt förankrad i europeisk och anglo-saxisk musiktradition.
Samtidigt i vilket rock-, blues-, jazz- eller soulgroove som helst blir det avigt som fan om man klappar 1-3. Det brukar ju sägas vara en europeisk kontra afrikansk grej, fast jag vet inte om det egentligen är så enkelt.
(Hank Williamslåten heter för övrigt "Calling you" och är en religiös låt och när jag testade att klappa 2-4 så blev det genast mer gospel över den, intressant nog.)
Men nu till min fråga: jag känner själv rätt bra vad som känns mest naturligt, men jag kan inte sätta fingret på det, än mindre förklara för någon varför det ena mönstret passar bättre än det andra, och dessutom att det faktiskt varierar i olika sorters musik.
Kan man förklara den här grejen i ord något så när enkelt? Eller får man helt enkelt gå på rytmkänsla och leva med att folk har olika mycket av den varan?
Hur förklarar eller reder man ut den här grejen med hur man klappar "rätt" till musik (vi snackar 4/4 takt nu)?
Jag har "alltid" tänkt på när folk "klappar fel". Häromdagen hörde jag dessutom ett klipp där det sas att man egentligen aldrig ska klappa med i en låt annat än om man får en tydlig "cue" från musikerna om den saken. Det vill säga inga egna spontana initiativ från en mer eller mindre berusad publik. Bra tanke tror jag, fast nog rätt orealistisk för de flesta lokaler.
Men i alla fall: nyligen påmindes jag om att det här med att det är fel och groove-förstörande att klappa på ettan och trean är mer komplicerat, för det ska tydligen vara den mest naturliga saken i en del västerländsk folk- och populärmusik. Något jag aldrig tänkt på, men jag testade båda delar i en tidig Hank Williams-låt (bara som ett exempel), och ja, 2-4 kändes konstigt där i en låt tydligt förankrad i europeisk och anglo-saxisk musiktradition.
Samtidigt i vilket rock-, blues-, jazz- eller soulgroove som helst blir det avigt som fan om man klappar 1-3. Det brukar ju sägas vara en europeisk kontra afrikansk grej, fast jag vet inte om det egentligen är så enkelt.
(Hank Williamslåten heter för övrigt "Calling you" och är en religiös låt och när jag testade att klappa 2-4 så blev det genast mer gospel över den, intressant nog.)
Men nu till min fråga: jag känner själv rätt bra vad som känns mest naturligt, men jag kan inte sätta fingret på det, än mindre förklara för någon varför det ena mönstret passar bättre än det andra, och dessutom att det faktiskt varierar i olika sorters musik.
Kan man förklara den här grejen i ord något så när enkelt? Eller får man helt enkelt gå på rytmkänsla och leva med att folk har olika mycket av den varan?
