Kommer vi nå ett tak för utvecklingen iom att saker blir för komplicerade?

Kommer vi nå ett tak för den teknologiska utvecklingen när saker blir så komplicerade att det tar en hel livstid att förstå dem? Kan tänka mig att för 100 år sedan kunde typ vilken person som helst med lite fantasi och iq-poäng få någon snilleblixt och komma på något nytt, men känns inte riktigt som att det funkar idag.

Newton var 23 när han upptäckte gravitationen, men man ser inte många fysiker/matematiker i 20-årsåldern som faktiskt bidrar på liknande sätt, utan det är mest gubbar med lång erfarenhet som gör det. Detta gäller ju inte bara fysik eller matte, många produkter som vi tar för givet är ju idag oerhört komplicerade.

Kommer detta bli ett problem i framtiden när vi når så komplicerade nivåer att vi dör innan vi hinner lära oss så mycket att vi kan bidra med något? (Klart även en nyexad ingenjör kan bidra på många sätt, men denne leder sällan utvecklingen framåt). Kommer utbildningar behöva bli längre? Läser själv till civ.ingenjör men förväntar mig inte alls att jag faktiskt kommer kunna särskilt mycket i relativ mening när jag tar examen. Nu spekulerar jag, men för 100 år sedan hade man nog varit relativt kapabel till att driva framåt utvecklingen efter en motsvarande utbildning.

Tankar kring detta?

Vi har redan nått det och just därför ska jag sadla om från ett innovativt yrke till typ polis.

Vad jobbar du med lite mer specifikt?

Inte av skälet som du anger men pga att det mesta som är möjligt att uppfinna redan är uppfunnit. Än hur mycket människan försöker så kommer hon aldrig lyckas omvandla järn till guld med ett trollspö.

Förstår din poäng och håller delvis med men hur vet du vad som är möjligt att uppfinna? Tror valfri tjomme från 1800-talet kunde föreställa sig en kärnreaktor lika lite som du kan föreställa dig vad som kommer uppfinnas i framtiden

Vi kommer att skaffa hjälp och stöd för förståelse och tankearbete som gör att vi kan bli mer specialiserade på delar av saker och göra fantastiska framsteg trots att saker blir mer komplicerade.
Just det. Det var det redan 1889.

”In 1889, Charles H. Duell was the Commissioner of US patent office. He is widely quoted as having stated that the patent office would soon shrink in size, and eventually close, because…
“Everything that can be invented has been invented.”

Visst går allting som möjligt att uppfinna att uppfinna men ingenting mer än så är möjligt. Jag trippar på att det mesta från industrialiseringen fram tom nu är uppfunnit. Inte mycket finns kvar att uppfinna om man dessutom lägger in alla tankar om vad som skulle gå att uppfinna men som inte än är uppfunnit.

Det finns en gräns för när vi inte längre kan uppfinna och upptäcka något mer. Gränsen är inte oändlig utan gräns som bl.a. Lawrence Krauss hävdar. Gränsen har en given gräns. Bakom den finns inte något mer.

Tänker i samma banor

Det behövs dock ett fåtal personer med övergripande förståelse i de flesta projekt, vilket kommer bli allt svårare att få.

Tror det jag skrev om i TS kommer förhindra oss långt innan vi når denna högst teoretiska gräns. Är väl också omöjligt att säga att man har upptäckt allting? Du känner inte till det du inte har upptäckt just eftersom du inte upptäckt det

Det handlar mindre om vad som är fysiskt möjligt att uppfinna och mer om människans intellektuella förmåga som inte växer tillräckligt för att kunna utöka vår rymd av innovation.

Nu är det ju även så att vi uppfinner nya, mer effektiva, och allmänt bättre sätt att förklara och använda gamla kunskaper. När Newton och Einstein m fl kom på sina teorier måste man vara ett geni för att öht förstå vad de menade. Idag finns det mycket bättre formalism som betydligt fler kan förstå, och ffa är det ju så otroligt mycket lättare att räkna ut saker enl teorierna tack vare miniräknare, datorer, program som kan lösa olika sorters abstrakta ekvationer osv. Det här kan nog fortsätta iaf lite till, så trots allt mer avancerade upptäckter så är det ändå möjligt att lära sig tillräckligt för att nå kunskapernas fronter och även utvidga den ännu mer.

Men i fysik har vi ett annat sorts problem än att bara förstå allt mer komplicerade teorier. En teori kan ju bara testas mot experiment, och då verkar ju iaf fundamental fysik kräva helt enormt stora satsningar. Tänk om nästa stora genombrott skulle behöva en maskin som var 100 gånger större än CERN? Eller en tunnel runt hela ekvatorn? Eller kanske rent av som hela jordens bana runt solen? Än så länge har ju världens makthavare varit rätt välvilligt inställda till jättesatsningar, men det finns det nog gränser för. Men ok, OM den exponentiella ekonomiska utvecklingen fortsätter kanske även sådana projekt kan verka rimliga.

Du har helt rätt!!

Kvarkens upptäckare Gell-Mann tar upp just detta i sin populärvetenskapliga bok "Kvarken och Jaguaren". Han menar att hittills har naturvetenskapliga forskare mest hittat linjära och enkla matematiska samband. Förmodligen finns det en "teori-om-allt" som ligger och väntar på att bli upptäckt, dvs några formler som skulle kunna förklara allt inom fysiken, och som förenar alla naturkrafter i en och samma teori utan motsägelser. Den teorin skulle sedan kunna användas för att härleda kemin, biologin, och många andra vetenskapsområden. Men det kan hända att teorin är för komplex och abstrakt för oss att hitta eller att förstå - forskare har sökt efter den ända sedan Einsteins dagar. Eller så kan det vara för komplext att härleda kemin ur fysiken, biologin ur kemin, psykologin ur biologin, sociologin ur psykologin. Därför att dessa har emergenta fenomen som uppstår ur stora kaotiska system utan enkla matematiska samband, eller med väldigt många samband. För många för att vår hjärna ska hinna se strukturen i dem under vår livstid.

De flesta framgångsrika forskare och andra tänkare fick sina mest nytänkande ideer innan 30-årsåldern. Sedan ägnar de resten av sitt yrkesliv åt att bevisa och förvalta sina ideer och handleda andra yngre förmågor. Einstein skrev sina fyra kända artiklar året när han var 26. Man måste hinna plugga klart innan sin mest produktiva och nytänkande ålder. En typisk svensk naturvetare får idag teknologie kandidatexamen vid 22 års ålder, masterexamen vid 24 års ålder, licentiatexamen vid 26 och blir doktor och färdig forskare vid 28 års ålder. Då har hen läst klart kurser. Man kan inte förlänga forskarutbildningen ändå mer om man ska hinna bli färdig innan sin mest nytänkande ålder tar slut. Istället måste vi specialisera oss ändå mer. Utbildningen måste bli ändå smalare. Det kanske inte går att smala ned den så mycket mer utan att förlora helhetssynen.

Samma gäller andra kreativa tänkare. Om Bibeln stämmer så var Jesus 30 år när han fick sina lärljungar och hade tre produktiva år då han vandrade runt i Gallileen och sa en massa tänkvärda saker som folk ett par decennier senare skrev ned - och vid 33 års ålder avrättades han.

Benny i ABBA säger att musiker verkar ha en särskild förmåga att snappa upp nya trender och göra nyskapande popmusik upp till en viss ålder. Björn och Benny var i 35-årsåldern när ABBA gav ut sista skivan. Sedan övergick de till att skapa mer vuxen musik som inte lockade ungdomar på samma vis, utan den generation som föredrar musik med igenkänningsfaktorer och sentimentalitet.

Men. Nu kommer chatgpt. Den kanske kan hjälpa oss hinna bli produktiva redan innan vi fyller 30, eller att fortsätta vara nytänkande även efter 30. Den behärskar universitetsmatte, programemring av datorsimuleringar, filosofiska resonemang, och många andra verktyg som forskare behöver. Den kan hjälpa oss med datamining (databrytning), dvs att hitta enkla strukturer i stora komplexa datamängder. Den kan skapa konst som än så länge inte är särskilt nytänkande, men den kan kombinera konstformer som sällan har kombinerats tidigare, och i händerna på en ung konstnär kanske den kan förenkla hantverket att skapa något verkligt nytt.

Det som mänskliga forskare kan förstå om fysiken kanske är ganska färdigforskat. Men det finns andra ämnen. Den mänskliga hjärnan, och AI, är aktuella områden där många nya framsteg görs.

Så plugga en AI/Maskininlärningsutbildning!

Problemet med civilingenjörsutbildningar är att de har lägre genomströmning än andra utbildningar, för att de är så abstrakta och krävande kring problemlösningsförmåga. T.ex. kan matematiken vara för svår för många, och labbarna och kraven på att lära sig olika verktyg för tidskrävande för andra. Mer än hälvten hoppar av innan examen. Vissa har inte tillräckligt "grit" och motivering, andra har inte tillräckligt IQ, och andra skulle ha behövt ett år med mjukstart till programmeringen eller matematiken innan, för att komma ikapp andra som redan har erfarenhet. Men, håller man ut till kandidatexjobbet är klart har man god chans att få roliga jobb ändå, även om man hoppar av efter kandidaten. Inser man att man inte ens kommer att kunna slutföra kandidatexjobbet så är det klokt att byta inriktning till något annat så snabbt som möjligt.