Citat:
Ursprungligen postat av
Ekvilibrium1
Vi tar gråvargen som exempel. Vargar kan i regel slåss bra i egenskap av att överleva länge nog för att fortplanta sig. En hund kommer i de flesta fall dö om den vill ge sig på en varg.
Men mutationer i gener (framförallt den mentala biten) kan ge upphov till pussies, och då spelar det ingen roll vilka alfaföräldrar vargavkomman har, om den är en pussy i psyket.
Som jag förstår det är inte mutationer tillräckligt omfattande för att avstyra vargars genomsnittliga tuffhet.
Men.. finns det andra fall i naturen när mutationer haft så stora konsekvenser att det naturliga urvalet åsidosatts? Exempelvis att vargar förvandlas till mesar
Ditt exempel blir kul eftersom hunden är just en mindre aggressiv variant av varg, med valpigt beteende. Och idag är vargen utrotningshotad medan det finns lika många hundar som barn i skolålder i Sverige. Människan vill helt enkelt hellre ha en mesig fyrbent kompis.
Det illustrerar evolution bra. Evolution handlar om slumpmässigt ändrade förutsättningar kombinerat med förmåga att anpassa sig till just de uppkomna slumpmässiga förändringarna, just när de inträffar. Förändringarna kan handla om exempelvis mutationer, men också vad som råkar hända i omgivningen. I vargens fall spelar naturligtvis människans existens en avgörande roll för utvecklingen. Men att människan finns och därmed kan utgöra en avgörande omständighet för vargens utveckling är också en slump.
Naturligt urval som evolutionär mekanism kan ur detta perspektiv inte sättas ur spel. Men det kan ju uppfattas som mer eller mindre förutsägbart.
Och sen kan man förändra förutsättningarna för diskussionen genom att lyfta bort någon parameter ur definitionen på "naturligt urval", exempelvis människan. Då landar man nog någon annanstans.