Kan berätta en grej...
Det var samma dag som jag skulle till psykologen;
Dubbelmordet i Linköping. Vi pratade om vansinnesdåd, o jag sa; -Ja, det hände nått idag i Linköping o psykologen sa (visserligen visste vi inte så mycket mer än vad media sagt, men det tydde på nått psyk-dåd) om jag skulle kunna göra kunna göra nått sånt, o jag minns inte exakt vad jag sa, men nått i stil med; -Nej, jag skulle inte göra nått sånt, men bryr mig heller inte dugg om offren, allt är ändå ett sånt helvete!
O det där mordet löstes ju inte på lång tid, efter 16 års tid via släktforsknings-DNA. Men när jag läser om den här 21-årige Daniel Nyqvist som var gärningsmannen... Det var ju exakt jag i den situationen! Tillbakadragen, satt o drack öl hela dagarna, hade intresse för knivar o liknande, det var precis min situation! Även jag fick en likadan diagnos, asperger, som Daniel har.
Blev lite skrämd av jämförelsen. Men numera är inte ALLT bra, men jag är inte så där arg, deprimerad, ilsken, ledsen o hotfull längre, som jag var vid den tiden. Jag mådde fruktansvärt dåligt, svår depression o behandlades jag även med el-chocker, men det hjälpte inte så mycket, men skadade minnet.
Sen blev det väl liv efter att dom hade gått ut med diagnosen, för att folk med asperger inte är procentuellt farligare än andra. Minns Hasse Aros program.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/os...for-valdsbrott
