Hur ska man tänka för att inte begå terrorbrott och mord?

Vad har ni för råd till personer med återkommande starka viljor att begå terrordåd och mörda så många som möjligt. Jag förstår att inget gott för mig skulle komma ut av det, och om jag tänker mig dö samtidigt så kan det kvitta enligt mig när jag ändå är död. Återkommande rejäla tankar på att tex gå runt i Stockholm och i takt med slumpen när jag stöter på lämpliga kandidater hugga med långa knivar båda i ögon, öron och av med händerna efter att först ha dödat andra på mer beräknande sätt innan jag försvinner. En rad enormt kostsamma "sattyg" utplacerade och skickade innan den slutliga massakern utanför tex riksdagshuset.
Inga moraliska dilemman att begå de grövsta tänkbara brotten men jag vill egentligen inte. Hur ska man tänka för att inte begå sådana brott? Inga tramsiga eller off topic svar tack.

Edit. Justerad rubrik.

Okej du menar maniska impulser att skada

Brott är ju lite bredare

Justera rubrik kanske?

Jag hade sådana tankar för ca 20 år sedan. Pratade med en psykolog om det, o sa att jag typ ville bli en självmordsbombare o sånt. Jag var djupt deprimerad då. Så lite terapisamtal kanske? Fast i dagens läge kanske psykologer är skyldiga att bryta sin tystnadsplikt om de hör sådant? När det sker vansinnesdåd hela tiden...

För nått år sen skrev jag ett brev till min tidigare psykolog o skrev att jag skämdes för hur jag uttryckte mig då.

Visst skulle man kunna prata med en psykolog men jag behöver rationella logiska skäl till att inte begå brotten, inte mainstream smörja, subjektiva argument eller känslor då jag inte är mottaglig för sådana.

Då ser jag det som att du måste få bort depressionen o det är inte det lättaste. Min depression satt i 25 år, men den var som värst i början. Jag har provat allt för att försöka få bort onda tankar, medicin, elchocker men även på egen hand, t.ex. träffat tjejer, men tyvärr har jag svårt för kärlek också, så förhållandena spricker. Men så plötsligt släppte depressionen när jag lade om lite ovanor jag hade.

Men de där tankarna jag hade släppte efter ett par år, det var runt 2003 o 2006 jag kände mig "ond". Det var av vissa anledningar också. Sedan mest ledsen, men kände inte längre något ont mot andra.

Det kan handla om ocd, alltså en typ av tvångstankar.
Man tänker att man skulle utföra otäcka saker men att det aldrig skulle ske på riktigt.
Det här typen av massmord är ju, som tur är, rätt så ovanligt.

Det är som att slåss mot vågorna i verklighetens tyg. Poänglöst.

https://www.youtube.com/watch?v=DgqAAE9Aagc

Tvångstankar eller ocd är det inte. Det är bara djupt rotat hat. Ja åt det hållet går mina tankar. Det finns liksom ingen riktig poäng för mig men känslorna blir inte mindre för att jag är medveten om det.

Tänk på att en frisk vuxen som inte är en liten horunge är snäll & artig med medlidande & empati och inte är egoist och att potentiella offer har släkt & vänner.

Är det inte bättre att du bara begår självmord? Varför ska du blanda in andra oskyldiga i det här? Vad tjänar du på det? Du säger ju ändå att det inte spelar någon roll eftersom du ändå är död. Så ja... Vad spelar det för roll?

Om något så borde du ju vara införstådd hur det är att vara ett psyko, och på något sätt vet du att det du tänker på, är fel. Så varför ska du göra det ändå? Förstår inte poängen.

Inte någon som jag ska/hade/kommer/skulle blanda in vore oskyldig. Alla som kommer i min väg är per automatik skyldiga om inte ganska stärka skäl finns för att anse annorlunda.
Att bara ta mitt eget liv är såklart ett alternativ men frågan om varför att inte döda och lemlästa så många andra samtidigt kvarstår.
Men å andra sidan kommer frågan vad jag vinner om jag gör det och ändå tänker dö.

Det finns två sätt. Antingen försöker man undkomma och då fortsätter man kanske som ingenting. Skriver i offentligheten vad man tänker, tycker och vill eller så ändrar man sig och verkställer i annat land eller stad eller på andra sätt enlig plan.

Eller så går man in med inställningen att man kommer att åka fast och i så fall komprimerar man så mycket skada man mest sannolikt kan åstadkomma under given tid och gör det och dör i slutet av en sådan händelsekedja.

Men inte i något av alternativ ett och två känns vinsten som något att ha för mig. Jag vet inte vad jag tjänar på att det ligger tjugo skjutna eller blinddöva stuckna tex politiker utan händer utanför något ställe i Sverige och att skepp nånstans tar in vatten och måhända sjunker.

Vilken blir min vinst... Hur når vinsten mig av sådant in i döden eller bakom fängelsemurar?

Man kan nöja sig med ett enda svårlösligt dåd och troligen nästan säkert undkomma med återigen, vilken är vinsten för mig, för det är bara vad jag känner allt handlar om. Vad andra tycker eller tänker kan inte spela mig någon roll.
Det är med andra ord i vad jag vinner som långvarig subjektiv upplevelse som är problemet, eller om tex terror/mord krävs för att jag ska ha modet att ta mig över min egen överlevnadsinstinkt och våga begå självmord.

Att polisen säkert läser kommentaren spelar mig ingen roll då jag är neutralt inställd till det. Det går ändå inte att stoppa mig om jag bestämmer mig mer än att SÄPO i så fall måste lönnmörda eller fängsla mig i förebyggande syfte. Det kan de såklart göra på olika sätt men ändå ganska svårligen.

Det var en ren tillfällighet att det som hinder i Norge med Breivik inte hände i Sverige. En ren tillfällighet som kom från ingenstans. Att han gjorde det ledde till att jag avstod. Allt stod egentligen inom mitt räckhåll och i praktiker nästan redo för att explodera med ett mycket större fordon än Breviks.

Ursäkta mig för icke korrekturskriven text.

Det är svårmotiverat än hur man vänder och vrider på det. Det som troligen skulle behövas är om jag hade funnit skäl att göra det för att som sagt själv våga ta mitt eget liv samtidigt eller i samband med det. Det finns inga pengar i världen som någon skulle kunna erbjuda mig för att göra det utan allt handlar bara om vad jag skulle vinna på det.
Syftet skulle inte vara nämnvärt politiskt motiverat och inte alls religiöst inspirerat. Om jag hade riktat det politiskt så hade det troligen träffas from Centerpartiet till allt höger om dem. Men nästan lika självklart bara random folksamlingar som en markering om vad var det jag faktiskt sa. Men hur mycket är det värt för mig som död... Tja inte någonting alls helt säkert enligt min världsåskådning.