Deontologiska teorier.

"En handling är rätt om och endast om och därför att den inte strider emot något grundläggande värde."

Om du inte respekterar ett grundläggande värde så gör du fel, punkt slut. Om en handling respekterar grundläggande värden så är den rätt.

Här ligger den etiska statusen på en handling oberoende av dess konsekvenser.

Det finns flera saker som bedömts vara sådana grundläggande värden. Exempel är liv, fortplantning, socialitet och kunskap. Även rättvisa, frihet, biologisk mångfald och välfärd har räknats hit.

Ett problem är om det faktiskt är sant att det alltid är fel och aldrig är rätt att bryta mot något grundläggande värde.

Hur tänker ni? Motivationen är att man inte får kränka någons rättigheter (ens) för att gynna någon annan.

Ett andra problem är att det verkar uppstå för många dilemman. Har du tillexempel verkligen ett dilemma när du tvingas välja mellan att ljuga eller att orsaka en annans förlust av välfärd på ett grovt vis?

Ett tankeexperiment är låt oss säga att du är på semester i Sydamerika. Du ser att militärer har radat upp fem urinvånare. Generalen tittar på dig och säger -"Om du skjuter en så låter jag de andra leva, om du inte gör det så kommer alla fem att dö." Vad bör du göra? Det är det sant vad generalen säger, och du har inga tvivel på att det är sant, osv.

En sådan etisk absolutist kan mena att det är en relevant distinktion är mellan "att låta ske" och handlingar. Det är fel att handla så att du kränker ett grundläggande värde, men att låta ske att en kränkning blir fallet är inte fullt så dåligt av dig.

Då får du slutsatsen att du bör underlåta att handla. Om du handlar så kommer du döda en person, vilket är ett mycket värre brott än det är att fem personer dör när du gör "ingenting."

Eller att underlåta att handla när handlingen kränker ett grundläggande värde är rätt, även när din underlåtelse kommer låta ske en grövre kränkning av andras liv eller välfärd. (Om jag skjuter så kommer en oskyldig människa förlora sitt liv, men det är fel att kränka människors rätt till liv. Då bör jag låta ske att fem människor förlorar sina liv och det har värre konsekvenser för välfärd, trots det så är det fel att döda, fel punkt slut.)

Är det en rimlig distinktion att göra, på vilket vis har det någon relevans för etisk status på en handling? Konsekvenserna blir här inte lika goda.

En annan distinktion vid dilemman är mellan förutsedda och avsedda effekter. Du får inte ha för avsikt att kränka en rättighet, men det är okey att du förutser att det kommer ske.

Om din intention var att döda mannen/en man, så var det fel även när att handla så ger den goda effekten av att det räddar fyra människors liv. Då ger det utfallet att du handlade fel.

Men om din intention är att rädda fyra personers liv, och du blott förutser att då kommer en man att dö ger det utfallet att du handlade rätt.

Är det en rimlig distinktion att göra, på vilket vis har det någon relevans för etisk status på en handling? Konsekvenserna är samma.

Men om man börjar väga konsekvenser av när rättigheter kränks eller inte kränks så har man kommit ifrån själva formuleringen. Men det kanske är rimligt att komma ifrån formuleringen eftersom den inte håller måttet. Konsekvenser har relevans för rätt och fel, och bör inte förbises. Men det kan säkert vara så att det oftast är fel att kränka dessa rättigheter, men om det är fel eller rätt är beroende av konsekvenser för välfärd?

Det är förvånande för mig hur mycket folk funderar på sånt här. Om vi tar ditt exempel med han som hotar att skjuta fem pers om jag inte skjuter en så skulle jag säga att två saker gäller, ofrånkomligt:

1) Vad snubben gör, och säger, är helt irrelevant för mig. Vill han skjuta nån baserat på vad jag gör så är det väl fritt fram, men det säger ju ingenting om mig. Hur tusan kan det plötsligt vara mitt ansvar vad någon annan gör bara för att dom säger att det är det?

2) Om jag finner mig i den situationen så är det fritt fram för mig att göra precis det jag känner för. Det kanske visar sig att jag är väldigt sugen på att skjuta nån. Eller så är jag inte alls intresserad. Vad någon filosof tänker om det hela gör ingen skillnad alls, förutom om jag väljer att bry mig om det.

Jag tycker åtminstone att allt är precis på det viset och inte kan vara på nåt annat sätt. Allting är fritt fram och vilar helt på vad folk känner för att göra. Sen kanske en del tycker det är givande att filosofera, så det är fritt fram för det med, men det ändrar ju inte på nåt grundläggande vad jag vet.

Tror du att det finns inget som är fel eller rätt? Finns det (inget) fel vis saker kan förhålla sig på för dig?

Ord som dig, mig, jag, har olika innehåll, indexikala uttryck. Från ett annat perspektiv refererar ordet "dig", till just mig eller någon som läser detta. Finns det något vis (eller finns det inte något vis) som saker kan förhålla sig på som är fel för "dig" när detta uttryck refererar till en annan individ?

Håller du med om att det är fel att orsaka onödigt lidande? Så det finns handlingar som är omöjligt rätt, och nödvändigt fel. Eller handlingar som är omöjligt etiska.

Onödigt för vem? Kan du definiera nödvändigt lidande? Det underlättar inte bara en djupare definition och analys utan möjliggör ett svar på din fråga.

Som Alexander Pope sa, whatever is, is right.

Jag har personligen ingen fallenhet för att orsaka lidande (eller rättare sagt smärta, lider gör man på eget bevåg), inte med flit iallafall, men jag ser det inte som rätt eller fel.

Det är ju bara det att folk inte tycker om att lida, och det får man antingen respektera eller låta bli. Att kalla det rätt eller fel är väl bara en fantasi om att alla måste tycka likadant; det blir lätt en verklighetsförnekande process.

Sen kan det ju vara annorlunda om man vill skapa ett samhälle eller vad det nu kan vara; det är ju rätt rimligt att inte gå runt och orsaka smärta eftersom typ ingen i samhället är intresserad av det. Men att göra moral av det? Nä tack.

Jag tänker alltid på en passage i en bok när folk säger att allt är fritt fram, så länge vi inte orsakar lidande hos andra. Det ger ett perspektiv som inte är speciellt vanligt att stöta på:

"Richard, in being so fierce toward my vampire, you were doing what you wanted to do, even though you thought it was going to hurt somebody else. He even told you he'd be hurt if. . ."

"He was going to suck my blood!"

"Which is what we do to anyone when we tell them we'll be hurt if they don't live our way."

I was quiet for a long time, thinking about that. I had always believed that we are free to do as we please only if we don't hurt another, and this didn't fit. There was something missing.

"The thing that puzzles you," he said, "is an accepted saying that happens to be impossible. The phrase is hurt somebody else. We choose, ourselves, to be hurt or not to be hurt, no matter what. Us who decides. Nobody else. My vampire told you he'd be hurt if you didn't let him? That's his decision to be hurt, that's his choice. What you do about it is your decision, your choice: give him blood; ignore him; tie him up; drive a stake of holly through his heart. If he doesn't want the holly stake, he is free to resist, in any way he wants. It goes on and on, choices, choices.

"When you look at it that way. . ."

"Listen" he said, "it's important. We are all. Free. To do. Whatever. We want. To do."

Ethikos (forngrekiska - karaktär)...moraletik: att göra det rätta, att inte begå fel...att handla som man själv vill bli bemött...altruism, empati och god kamratskap.

Man måste ju definera grundläggande värden också annars är den intetsägande. Sen kan man ju säga att det t.ex är ett grundläggande värde att man ska mörda folk och då blir teorin absurd. Frågan är då vad och hur man ska lägga upp vilka värden som är riktiga.

Extrema exempel är mer tydliga. Låt säga att du har tredje gradens brännskador, och det som kommer öka ditt väl och minska ditt lidande mer än något möjligt annat alternativ är hudtransplantation.

En sådan procedur orsakar lidande, dock här nödvändigt för att ditt liv ska vara så rätt för dig som möjligt. (Nödvändigt men inte tillräckligt)

Onödigt lidande skapar är proceduren dig om det finns ett annat alternativ som har bättre konsekvenser för välbefinnande än den.

Så här var mannens död inget onödigt lidande, om det orsakade bättre konsekvenser än varje annat alternativ. Fel för honom, men genom utfallen av lycka-lidande sett till helhetsbilden är det inte fel. Men utan en sådan situation så hade det varit onödigt lidande, som att skala av din hud och fästa hud från en död person och du inte behöver det.

Är detta sant dock?
"En handling är rätt om och endast om och därför att den inte strider emot något grundläggande värde."