Bodelning efter avslutat samboförhållande?

Har ett sedan länge avslutat samboförhållande bakom mig där allt löstes smidigt. Min före detta sambo och jag kom överens om ett pris på vårt gemensamma boende som vi bedömde hade ökat i värde. Summa summarum blev att jag tog över samtliga lån vi hade på bostaden samt betalade henne 50% av värdeökningen i och med att jag behöll bostaden. Lösöre och annat delade vi upp emellan oss efter principen sunt förnuft och någorlunda värdemässigt. Inga konstigheter mao.

Det jag funderar på är vad som händer ifall bostaden sjunkit i värde? Har hyfsad koll på hur jag skulle föreslagit en lösning men funderar på vad juridiken säger.
Vi kan för enkelhetens skull säga att det rör sig om en bostad inköpt för 1.000.000kr. Ena parten la in 100.000kr i kontantinsats medans den andra har stått för att betala ränta och amorteringar på bostadslånet som den parten stått helt ensam för på kontraktet. Paret har kommit överens om att parten som betalade kontantinsatsen ska ta över boendet till ett pris om 800.000kr. Lånen ligger för nuvarande på 600.000kr.

I min värld innebär det att parten som vill köpa loss boendet ska betala den andre hälften av 800.000kr minus 600.000kr som lånet ligger på. Dvs 100.000kr. Det innebär även att parten som tar över huset tar över kvarvarande lån då dessa är lägre än husets värde som parterna ju är överens om. Tänker jag fel då?

Har blivit inblandad i en liten konflikt där parten som vill ta över huset anser att bodelningen ska ta hänsyn till kontantinsatsen. Dvs att ytterligare 100.000kr ska dras av, kostnader för ränta och amorteringar anser denne dock inte ska räknas med då det är "löpande" kostnader. Blir lite konstigt i mitt huvud då. Varför ska inte räntor och amorteringar räknas in om nu kontantinsatsen ska räknas? Det rimliga är väl att man följer sambolagen och delar 50/50 på det som finns nu? Känns lite underligt om kontantinsatsen ska räknas med men inte det som betalats av på lånet oavsett vem som betalat.

Vidare anser parten som ska ta över huset att en del lösöre ska ingå i husköpet. Typ all ved, vedklyv, verktyg inköpta i syfte att användas vid renovering av huset, sängar, vissa möbler, bilsläp och lite annat smått och gott. Min åsikt är att inget av lösöret ska ingå i husköpet då de inte kommer överens. Är det så att den som köper ut den andre är missnöjd med det får väl den personen lämna ett lägre bud på fastigheten och om den säljande parten accepterar det budet kommer man väl överens om lösöret separat?

Man kan väl inte hävda att exempelvis en bänksåg, hammare, skruvdragare, cementblandare, bilsläpp osv ska följa med huset med hänvisning till att dessa prylar köptes in i syfte att främst användas vid renovering av huset? Det är ju inget som säger att parten som flyttar inte kommer ha användning av verktyg i sitt nya boende. Parten som vill bo kvar anser även att inköpt ved självklart tillhör huset vilket jag känner är högst diskutabelt då jag anser att veden har ett värde som ska delas lika. Detsamma gäller bilsläpet, som den köpande parten även det anser ska ingå i husköpet. Visst kommer man överens så absolut, men det är dom som sagt inte så jag begriper inte varför de blandar in "lösöret" i värderingen av huset.

Personen som ska ta över huset saknar dessutom inkomst vilket gör att denne själv inte kommer kunna ta ett lån. Lösningen för detta är att en revers ska skrivas så att parten står som ensam ägare på huset, säljande part står fortsatt för lånet men tanken är att den köpande ska betala kostnaden för räntor framöver. Ganska riskabelt kan jag tycka men absolut en möjlighet. Tycker dock att den som står kvar på lånet självklart ska ta ut en viss riskpremie och inte ersättning för endast de faktiska kostnaderna. Anser även att det ska finnas en tydlig amorteringsplan då lån i min värld ska betalas tillbaks. Köparen är dock inne på att endast betala av lånen så pass att de går att få amorteringsfria. Därefter tycks köparen anse att det är okej att säljaren ska sitta på lånen trots att lån innebär lite mer än en kostnad. Tänker lite smått på kreditvärdighet samt att det är säljaren som kommer stå för ansvaret inför banken trots att denne inte kommer äga huset överhuvudtaget. Är kanske inte så roligt i framtiden att sitta med en massa lån för något man inte äger om gäldenären går och dör eller plötsligt inte har råd att betala eller tvingas sälja sitt hus med ytterligare förlust. Antar att man som borgenär då inte har så mycket att komma med. Som sagt känns det väldigt riskfyllt. Men, men...

Vad anser ni som kanske har större koll på det rent juridiska? Om detta par nu verkligen vill lösa bodelningen på detta sätt, hur bör de göra? Framförallt, hur bör säljaren göra för att beakta risker osv? Ett ytterligare alternativ är såklart att sälja huset på den öppna marknaden men det är av olika skäl inte aktuellt i dagsläget.

Ledsen om jag skrivit otydligt men jag hoppas mina funderingar ändå framgår.

Låter som att du borde kontakta en jurist.
Flera varningsflaggor i det du skriver.

Edit: jag tolkade att du blivit inblandad i en konflikt som att du är en av parterna i konflikten, vilket motsäga av första stycket?

Är det någon du känner som har kommit till dig och bett om råd?
Isåfall bör denne kontakta en jurist.

Ingen hänsyn till kontantinsatesen, skulle ha reglerats från början isf med skuldbrev eller nåt.

Ingen hänsyn till vem som betalat vad löpande heller.

Lösöre ingår ej i själva huset.

Avslutningsvis låter det som en sannlöst korkad ide att ge upp huset men stå kvar på lånen.

Din polare (?) ska såklart inte så kvar på lånet om han släpper huset, vad är det för trams. Vad ska han då betala nytt boende med? Den som tar över får fixa sin finansiering själv.

Jag håller med dig. Dock är väl lösningen den enda rimliga om de inte ska sälja med förlust. Vid det förfarandet riskerar lånen vara högre än marknadsvärdet. Det här är en lösning som åtminstone säkerställer att lånen betalas. Det är absolut ingen optimal lösning därav ställer jag frågan här för att se vad andra kan hjälpa till med.

I den bästa av världar. Problemet är bara att en försäljning på den öppna marknaden är långt ifrån optimal just nu utan en försäljning skulle förmodligen betinga en köpeskilling som understiger dagens lån. Visst är det en hel risker. Jag vänder mig bland annat mot att köparen tycks vilja få ner lånesumman för att lånet fortsättningsvis ska vara amorteringsfritt och får det på så sätt som att låta som att kostnaden för dom båda blir lägre. Något som givetvis är sant men inte relevant som jag ser det. Säljaren ska givetvis kunna planera sin ekonomi och utan att amortera själv för att bli av med lånet som ju i normala fall hade följt med i köpet så att säga.

Har kikat lite på vad ”köparen” nämner i sms och mailkonversation och kan inte riktigt begripa tankegångarna. Personligen hade jag inte börjat gnälla om petitesser om jag själv hade som enda möjlighet att genomföra köpet med säljarens goda vilja. För mig är det ett klassiskt fall av att både vilja behålla kakan och äta den. Beaktat riskerna anser jag även att säljaren på något sätt måste prisa in dessa, förslagsvis genom ett räntepåslag vilket inte gillas. Personen i fråga anser att det är den faktiska räntan som ska betalas och då även med avdrag för ränteavdraget säljaren har rätt till då denne har en inkomst.

De har tyvärr strulat till det genom att ha virrat till det med lösöret som köparen anser ingår i huset.

Lösöre är samboegendom och ska ju ingå?
https://adacta-law.se/vad-ar-ett-samboavtal/

Hur kan lånet både överstiga bostadens värde och samtidigt vara amorteringsfritt?

Absolut är samboegendom gemensamt. Men åtminstone i min värld ingår inte samboegendomen i huset om man inte är överens. Man kan ju inte hävda att en säng ska ingå i huspriset eller en vedklyv. Lika lite som att man kan hävda att bestick ska ingå. Visst, är man överens så men det är dom uppenbart inte. Som det är idag äger båda fastigheten men det är bara köparen som bor där, något som också innebär risker för den utflyttade. Bortsett från det faktum att säljaren inte är intresserad av att samäga något med sin föredetta.

Då det inte handlar om nya lån eller försäljning utan en överlåtelse bör värdet bedömas från inköpstillfället vilket gör att 50% kommer kunna amorteras av på ett bräde. Att göra en överlåtelse (om det nu är rätt ord) istället för försäljning är för att undkomma lagfartsavgifter och dylikt.

Hänger tyvärr inte med alls, varför ska lösöret inte ingå fast det är samboegendom, och vart försvann halva lånet? Men jag hoppas någon annan som är mer insatt i såna här frågor kan hjälpa dig bättre.

Lösöret ska ingå i bodelningen självklart. Köparen anser dock att mycket ska ingå i fastigheten. Typ en bänksåg, vedklyv, ett bilsläp osv. Köparen vill även dra av handpenningen eftersom det är hen som betalat den. Jag tycker att det enklaste vore att fastighetens värde fastställs, vilket jag inte tror någon säger emot. Och att det värdet sedan gäller fastigheten och inte ovanstående. Det är köparen som hela tiden kommer med nya idéer. Köparen menar till och med att verktyg som dom köpte inför en köksrenovering ska ingå i fastighetens pris helt plötsligt. Köparen tror även att privatlånet kommer vara amorteringsfritt vad det verkar. Riktigt knepig individ.

Att en större del av lånet kommer bli löst beror på att köparen har sparade medel som medger detta.

Om ”säljaren” behåller lånen blir de blancolån med hög ränta och kort anorteringstid. Låter som en fantastiskt dlig idé.

Lösöre blir inte en del i fastigheten om de inte infogas i fastigheten. Tas upp som en separat post i bouppteckningen.
Bilsläp ingår aldrig i samboegendomen.

”Säljaren” borde ha en advokat för sin egen frids skull.

Pratade med aktuell bank igår och bolånet kommer inte omvandlas till ett dyrt blancolån pga att ägarförhållandena ändras.

Sen förstår jag inte varför ett bilsläp inte skulle kunna vara samboegendom? De har ju köpt släpet gemensamt för gemensamma syften, är det då den som betalat mest som äger släpet?

Trodde det bara var sådant som tydligt är personligt eller ”hobbyutrustning” som var undantaget bortsett personliga gåvor.

Sen dilemmat med att de har blandat in lösöre i fastigheten är såklart irriterande. Speciellt då de nu även diskuterar vad spisen är värd på köparens initiativ.

Saken är att köparen tycks vara en riktig idiot vars enda syfte tycks vara att förhala en lösning.

Dilemmat ligger i att idioten vill ta över fastigheten men då kreditvärdighet saknas kan inte bolånen tas över. Husen på fastigheten är i nuvarande skick näst intill osäljbara varför säljaren har viss välvilja. Välviljan tryter dock då köparen hela tiden anser att prylar ingen normal person skulle ingå i fastigheten ska ingå. Bortsett från spis och tvättmaskin förstås korkad som hen är. De vill idiotfan han betala 2000kr för.

Personligen tycker jag det bråkas om löjliga summor och skulle krävt en försäljning på den öppna marknaden då det max handlar om 300.000kr i förlust vilket i sammanhanget känns värt. Jag har dock ingen beslutsrätt.