Lever vi i meningslöshetens tid ?

Jag har själv börjat reflektera på om vi inte just nu lever i något som kan betraktas som meningslöst ..

Vi har uppnått en standard att allt vi strävar efter bara är mer av samma...

Vi knyter mindre och mindre band till djupare relationer då vi inte behöver varann längre på samma sätt..

Barnafödslen sjunker för vi är inte så intresserade längre att fortplanta oss ..

Depressioner ökar men handlar nog om att vi börjar bli fler och fler som inser att allt är lite meningslöst ..

Att få allt vi vill och behöver redan när vi föds är kanske en börda för psyket ?

Några säger att dom vill se världen men åker sen till Soanien eller Grekland och tar med sig sin mobil och försöker se lyckliga ut men det är en kort flykt från sitt medvetande...

Jag tror vi är några generationer bort ifrån ett stort uppvaknande av ett problem som många kulturer hamnar i när insikten slår i botten...

Troligen handlar det även om att hjärnan är mätt på snabba kickar och att vi inte direkt behöver något som någon på samma sätt som förr...

Jag tror vår civilisation börjar nå sitt slut

Beror på vad man är ute efter.

Jo men vad är vi ute enligt dig och då menar jag inte på ett personligt plan ?

Visst vi kan resa mer och köpa ännu dyrare bilar men eftersom ditt medvetande har ökat och tillgängligheten till allt blivit kortare så är vi nära max enligt mig

Jag tror förutom överlevnad så är man ute efter att känna lycka. Enkelt sagt.

Att köpa saker, äta godare, är bara en kortsiktig lycka enligt mig. Ungefär som ett samlag. Lyckan under samlagen är oftast den korta stunden där man får ut sitt säd. Efteråt mår man kanske dåligt, ångrar sig, känner sig skamsen osv. Precis som med mycket annat. Du köper en god hamburgare för 150 kr. Du äter den. Du känner dig mätt. Dina främsta behov främjas. Du tycker säkert den är väldigt god. Men efteråt, säger vi, så mår du illa, det var för mycket, osv. Varför? För du trodde det skulle mätta alla dina andra känslor. Men de enda känslorna du behöver mätta är the basic stuff. Mående, mat, hus över taket osv. Nära och kära du kan umgås med som du verkligen mår bra av. Allt annat är skit.

Vad jag menar är att vi har ett stort medvetande och tillgängligheten blivit lättare så att upptäcka saker är inte så svårt...

Du kan resa till Brasilien och vandra i regnskogen eller streama alla matcher och filmer...Du kan söka på alla omöjliga sexfetisher och få utlopp ..Du kan köpa alla möjliga maträtter och läsa om Inka folket...

Livet förr handlade om att upptäcka nya saker i ett rimligt tempo men nu när du kan få allt bara ett knapptryck bort så blir det mindre intressant...

Som när någon som äntligen fick det han ville sa : Jaha och nu då..?

Men vi får den upplevelsen kanske 50-100gånger på 1år ....Alltså att börjar nå ett tak

Ja och jag förstår. Men jag menar att egentligen har vi inget behov av detta, utan bara basic. Allt annat är överflöd som gör inget bättre. Vi behöver bara mat som mättar och någonstans att bo. Resten blir nog bara för mycket. Sen självklart kan man som människa unna sig. Men blir det dagligt och "matas" så blir det inget bra. Ungefär som sociala medier, ständigt scrollande i snabba sociala medier som Tiktok. Man matas av skit hela tiden och tappar sig själv.

Den är nog den känslan jag också insett...

Om jag får spå så är vi inte långt ifrån att detta blir ett riktigt problem ..

Vi kan börja med att samhället och media snart kommer börja nämna att fler och fler lever som singlar och att lusten att skaffa barn minskat drastiskt..

Nästan så jag tror att anledningen är att vi vill dopaminknarka ensamma så man slipper ta hänsyn och skönt att vara självständiga för vi klarar det bra...

Sen 2010 när smartphonen kom så det gått fort att vi helt enkelt kan roa oss själva

Livet har alltid en mening måste man ju tänka. Alla väljer vi den väg vi vill ha och göra.
Man kan liksom inte bara sitta och hoppas allt blir glans och dans. Livet går alltid upp och ner för alla. Det innebär att man gör det bästa av situationen. En del är glada för att gå till arbetet chilla plågas snacka med arbetspolarna berätta om vad grannen gjorde.
Alla har vi ju liksom olika behov, en del är nöjda med att andas arbeta åka på semester.
Det innebär ju lite att man kan styra sitt eget liv och öde. Dvs man gör det bösta av situationen. Livet är inte som en dans alla dagar om året det är helt 100 sure.

Att man inte vill ha barn till denna värld kan nog mycket väl bero på
1. Hur vår värld ser ut. Vill man verkligen ha barn till detta?
2. Man själv behöver uppnå något som förväntas, oftast av andra typ "de som lyckas" (influencers man vill själv uppnå något stort innan man skaffar barn).
Förstnämnda
stämmer nog överens med hur det ser ut idag, man skaffar oftast barn senare i livet när man gjort sin "karriär".

Fast det är ju fakta att vi har allt vi behöver och ändå har aldrig människor mått så dåligt och sökt psykvård..

Sen ökar ensamheten och vi föder mindre barn...

Tillfälligheter eller har vi börjat nå vårt max ?

Problemet är att samhället är väldigt stressad och alla klarar inte av detta tempo. Det innebär att man måste försöka hitta sin egen linje. Alla är inte ämnade för att skaffa barn och familj heller..
Det känns inte som att vi lever på 40-talet utan vi lever på 2023-talet. Familjen är inte lika viktig och allting ändras efter hand. Man kan liksom inte leva på 40-talet hela tiden. Saker och ting kan inte vara som det har varit förut heller. Det är ju många faktorer som gör att många mår psykiskt dåligt. Det kan vara ekonomi det kan vara ensamhet det kan vara många olika saker. Det viktigaste måste ändå vara att hitta sin egen linje. Då kan man få lite lugn och Harmoni i sitt liv. Man styr oftast sitt eget öde hur man vill göra och hur man inte vill göra. Det kommer alltid att finnas starka och svaga människor i samhället. Det är ingenting unikt utan detta är helt normalt och har förekommit sedan tidigare.

Civilisationer kommer och går, ibland upplevs det som att vi är nära slutet av våran egen med allt tok som sker, fast det ska mycket till innan dess.