Tror aldrig jag varit kär...

Jag tror aldrig jag varit kär.
Eller kan man var kär utan att veta om det?

Jag började träffa kvinnor och förlorade oskulden sent i livet (typ 30+).
Jag var dålig på både vänner och relationer när jag var i den åldern då det utvecklades som mest för de flesta gissar jag. Kan min hjärna ha blivit trasig av att det är så?

Sen hade mina föräldrar aldrig många vänner, och visade aldrig någon kärleksfull relation. Funderar på om detta påverkat.

Jag har haft något kortare och några lite längre relationer nu. Haft sex med runt 10+ personer.
Men varje gång jag träffat någon känns det som att jag inte är riktigt nöjd och inte heller är riktigt säker på om detta är en person jag verkligen vill dela livet med. Jag har inget intresse av att träffa och ligga med många personer, önskar verligen jag kunde träffa någon där allt känns rätt. Men nu har det efter ett antal "misslyckanden" snarare lett till en känsla att jag inte orkar försöka längre. Känns som jag är för gammal och kanske för trasig i huvudet för att det ens ska vara någon mening. Skulle ändå vilja uppleva känslan av att vara kär, tror ni det är möjligt? Eller är det kanske så att vissa personer inte ens kan bli kära?

Läs på om otrygg undvikande anknytning.

Du är bög låter det som.

Jag var kär i en tjej (19 - 20 - 21)...det var som en religiös upplevelse att vara med henne, drömde ibland om henne på nätterna, jag kunde sitta och bara titta in i hennes ögon - hon var väldigt charmig och utåtriktad, så hon träffade naturligtvis en massa andra killar - tyvärr.

Det var en lång text om ditt hemska liv! Skärp dig. Du måste pröva tvåan karljävel. Förspelet ska vara vulgärt - det är ett måste - säga att hon är värdelös och dra henne i håret och tala nedvärderande, Du måste vara dominant. Hajaru mannen! Du måste vara en alfahane, ingen mes - fatta det din fjant. Ursäkta hårda ord men förstå att dagens kvinnor förstår inte inte ömhet och kärlek.

Dagens kvinnor vill ha ha förnedring och män med dålig attityd. Du måste haja mannen.

Tror inte jag är så mesig i sängen. Men jag har inget intresse av att förnedra någon, då får det hellre vara.

Kärlek är typ eufori, då vill du prata med personen 24/7, när du skrivit sms så väntar du ivrigt på att nästa sms från henne ska komma (är du för snabb = dissad = du har lågt värde "varning"). Man måste komma in en bit i hjärtat för att effekten av "kärlek" ska ha någon ordentlig effekt. Då skall du "öppna upp dig" och bli "sårbar". När ni gör slut vill du sedan aldrig ha förhållande igen tills ca 6 mån+ gått, sen e du på tåget igen om du inte gått sönder för mycket.

Själv så sköter ja i det. Men känner man att det är värt det, så hoppar man på tåget igen o testar.

Btw, brudar är experter på känslor, de e inte män. Så oddsen e emot dig om du inte lär dig lite om dig själv.

Nackdelen e att man blir "beroende" av kärlek vilket kan ses som aåaa,, ett beroende...

"Kärlek kostar sår, för många sår, kostar däremot kärlek...

Lycka till !

"Tror aldrig jag varit kär..." Och i så fall har du inte missat något. Kärlek såsom den nästan alltid är för de flesta är inga känslor värda att ha i sig. Att vara kär av motiverade bra anledningar är dock en annan sak men känslorna som alltid kommer tillsamans med förälskelse och s.k. kärlek är oro, svartsjuka, krav, rädd att bli lämnad eller bedragen, sorg, smärtsamma minnen av svunna tider, nya män, tusen bråk och uppgifter att lösa eller betala, ekonomisk ruin osv. Så kallad kärlek är inte värt vatten.

Inte ens att du älskar din hund eftersom förr eller senare kommer han/hon bli gammal och då väger saknaden av husdjuret tyngre eller längre än det positiva roliga med hunden under tiden, vilket i bästa fall ändå bara utgjorde en liten bit av helheten av att ha hunden.

Detsamma gäller mångdubbelt upp att känna kärlek till kvinnor om du inte att relationerna varar för alltid eller så länge du vill, att de stannar troget, är dig övervägande till lags och att de ger dig mer utbyte än vad de tar.
Om inte du vet eller kan styra att "kärleken" blir så så är kärlek inte ens värt skräp att tänka på.

Att vara kär är inget att sträva efter.
De flest amän är inte kära, dom är kåta och vill knulla.

En kort tid i min ungdom tänkte jag på tjejer och kärlek, men sen kom jag fram till att jag bara ville knulla dom, och så tycker jag än idag.

Att inte vara kär som man är helt naturligt då vi är tänkt att sprida vår säd och endast det.
Hade män varit kära hela tiden och känslomässigt instabila som kvinnor är, då hade vi varit utrotade för länge sen.

Så är det... Kärlek är inget att sträva efter om sådana känslor grundar sig i sexuellt attraktion. Då kallas det istället sex. Kärlek kan man finna med tex vänner och sex med kvinnor men att försöka förena dessa känslor i en känsla är dömt att bli dåligt.

Ungdomar men även äldre naiva vuxna som borde vara mogna tror att de älskar när det bara är ögongodiset de ser som gör att kukarna vill något. Dessa känslor av sexuell attraktion, vilket inte är fel sig, förväxlar med kärlek. Men det är inte alls samma sak.

Du måste inse att kvinnor ger signaler om motsatser, därför blir de kåta på farliga män och avtändana av mesproproppar som dig. Du är grå och tråkig. Du kan samla frimärken, och bli häftig i den gebiten - i den lilla sfären kan du bli häftifd. Du kan sitta ock fiska i fiskarmössa bland myggen och blanda deg med honung som är ditt speciella recept, där sticker du ut och är häftig, just i den sfären.

Förstår du inte att du måste sticka ut!!

Många kvinnor tänder på förnedring, men de flesta gör det givetvis inte. Det var ett förslag. Om jag skulle dra skulle dra min fru i håret och skulle säga: ” hora, jag vill knulla dig in in iväggen, knulla dig ut genom tapeten och ut genom väggen, genom trädgården och ut genom halva trädgården, och ka nakenbilder ut genom häcken. Och genom den resan skulle du få minst fyra orgasmer” då skulle hon troligtvis genomgång en örfil och säga ” va fan är det med dig karljävel”

Men om jag hade varit så utstickande innan giftermålet så hade hon säkert varit med på noterna, förstår du spelet.