Skulle du rekommendera att bli pappa?

Känns som det är svårt att bli vuxen baserat på en tillvaro med knappt något ansvar och gaming. Känns vettigt att vilja bli vuxen och ta ansvar. Blir det inte genom egna barn behöver man nog hitta något annat meningsfullt att ta ansvar för. Och inte sittandes i en gamingstol som en 12-åring.

Här är en artikel som hänvisar till några siffror. Det verkar vara ungefär 10 % som ångrar att de blev föräldrar.
https://www.motherhood.se/bebis-smab...-visar/7860096

Haha om du funderar på att en trade mellan att gamea och sovmorgon mot att ha egna barn, så skaffa fan inga barn. Herregud.

Jag har två barn, lätt värt det.

Kors i taket, en ärlig förälder. Tack !

Jag tvivlar inte en sekund på att kärleken man upplever till sitt nyfödda barn är helt obeskrivlig och icke jämförbart med något annat i värden, och så mycket mer.

MEN det är tyvärr extremt få föräldrar som är helt ärliga med helheten. Knappt någon vågar (av helt förståeliga själ) erkänna annat än att det är underbart. Det är inte så enkelt som att " nu spelar vi nintendo tillsammans och dricker oboy" eller alla som använder argument om ensamhet på ålderns höst. Hur ofta tror ni era barn kommer vara med er egentligen? Någon gång i månaden i någon timma visst, om ni har tur och har en bra relation och gillar varandra dvs.

Finns ingen svar på denna eviga fråga, du får helt enkelt bestämma själv. Finns för och nackdelar med båda. Vad du värderar högst är bara du själv som vet.

Det beror på vilken typ av partner du har. Är din partner villig att ta hand om barnen under alla småbarnsår och du får göra ditt för att försörja familjen, då skulle jag säga att det är att rekommendera.

Är din partner däremot en karriärsmänniska som går emot biologin och tycker att ni ska dela på det 50/50, då tycker jag inte att det är något att rekommendera.

Jag har en fantastisk och underbar fru som har uppfostrat barnen medans jag själv har varit lite frånvarande och försörjt familjen. Nu är de vuxna och klarar sig själva så i efterhand tycker jag det helt klart var värt det. Jag hade dock aldrig klarat av att passa efter mina barn dag in och dag ut i småbarnsåren så det tackar jag gudarna för att de skapade kvinnan.

Rekommenderar att du blir far. Med tiden så blir ens barnlöshet alltmer påtaglig, åtminstone för egen del.

Draget med kam, oavsett vad andra barnlösa losers (Homer Simpson ) skriver, så tror jag ett balanserat liv som vuxen med barn med i bilden skapar en - i brist på ett bättre ordval - riktig mening. Existensiell level up. Biologi etcetera.

Av olika anledningar så skulle emellertid jag vara en dålig farsa. Åtminstone i detta nu och tillbaka i tiden. En björntjänst för både mig, knippet och närmast anhöriga. Får känslan av att du däremot är en reko och sund man utan issues som kommit till en punkt i livet då dessa tankar och funderingar på ett lika sunt vis blivit alltmer närvarande.

Tro mig, sova länge på morgonen och game:a är inte ens tillfredställande som barnlös runt 40 och senare. Jag har all tid i världen för gameing och sovmorgnar men ingetdera intresserar mig längre. Paradoxalt nog så tror jag att sovmorgnar och gaming istället hade varit sjukt tillfredställande som upptagen familjefar. Lyxvaror.

Känner precis ingen farsa som ångrat sig. Vissa ångrar däremot valet av mor till sina barn vilket skapat en pissig tillvaro, i vissa fall bortom pissig tillvaro. Inbillar mig att dessa fäder kan tänka "fan att jag skaffade barn" fastän det egenltigen inte är valet att skaffa kottar i sig som är problemet även om det, naturligtvis, förekommer.

Nej, kavla nu upp ärmarna, toffla till dig och avla en eller två.

Nix

Småbarns åren är inte alltid superroligt men självklart ska man avla av sig!

Men det viktigaste är att ha en riktigt bra partner.
Aldrig hört någon som ångrar sig.
Visst saknar man o kunna gejma när man vill eller spontant gå ut med polarna. Men det betyder inte att sånt aldrig sker. Jag gejmar fortfarande och går ut med grabbarna. Kräver lite mer planering än innan.

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8294566/

Du behöver inte vara helt städad som pappa, däremot som mamma. Du som far (tycker jag) ska bara vara en förebild för dina barn när du väl träffar dom. Ditt liv ska gå ut på att försörja familjen och komma hem och träffa dina barn någon timme eller två på kvällen innan läggdags. Det är betydligt viktigare att de har en bra mamma som är villig att stanna hemma och ta hand om barnen på dagarna.

Jag tycker du ska oroa dig mindre för hur du själv skulle vara som pappa, för det är ganska oväsentligt i sammanhanget.

Fattar frågan och varför du ställer den men du kommer inte få någon värdefull information tillbaka.

Som någon annan redan nämnt så kommer folk lämna svar utifrån deras egna situation för att rättfärdiga sig själva.

Pappor kommer säga det är världens bästa grej du kan göra. Dom utan barn kommer säga att det är livsdödande att skaffa barn, med undantag för vissa som önskade att de kunde få.

Mitt egna svar är; skaffa barn om du känner att du har något att bidra med. Skaffa inte barn bara för att andra gör det eller om du känner dig misslyckad och tror att barnet är din räddning och ska ge dig mening i livet. Du kommer bli missnöjd och barnet blir en lodis

Jag skulle säga att 90% av alla idag skaffar barn för social stigma, uppbackat av andra som skaffat barn för rättfärdighet.

Samtidigt finns ju dilemman att västlänningar dör ut för att för lite barn föds, men det får bli nästa århundradets problem

eller så kan du skaffa katt, mysigt det ochså