Mandomsprovet, från pojke till man?

I många äldre kulturer har det funnits ett slags rit som pojkar behövde genomgå, innan de ansågs värdiga att få gifta sig, knulla och starta familj. Denns rit kallsdes mandomsprov. När man tillfredsställande fullgjort den, var man man och fullvärdig respekterad medlem av samhället.

Idag har vi som bekant inget sådant. Åtminstone inte officiellt.

Så hur skulle ett modernt mandomsprov kunna vara utformad? Vad ska en pojke behöva kunna och behärska idag, för att han ska med fog kunna titulera sig man?

Vad tycker och tänker ni? Och ni killar som identifierar er som män, vad i era liv och gärningar anser ni lyfte er från pojke till man?

Behövs det ett officiellt mandomsprov även idag, och i vilket syfte?

På sätt och vis har militärtjänst fungerat som mandomsprov.

Dåtida mandomsprov var oftast designade utifrån det som var stammens behov: överleva själv en vecka i skogen eller liknande. Såsmåningom byttes det ut mot symboliska riter

Instämmer till fullo.
Tänk så bra det var att kunna sy i knappar, stoppa strumpor m m.
Skämt åsido så fick man lära sig att veta hut, ta hänsyn till andra, lära sig att alla tänker inte som en själv, men att det kan bli bra ändå!

Numera bjuds ju även kvinnor in i det militära. Blir dessa kvinnor i det militära till män då, tro....

Spontant känns något som diskvalificerat som mandomsprov, om kvinnor både är välkomna såväl som kapabla.

Sedan finns det ju olika slags roller i det militära. Vissa betydligt hårdare än andra, men du kanske har rätt i att förr innan kvinnor bjöds in, så ansågs alla de som åtminstone deltagit, vara män. Alla hade lärt sig hur man dödar, och hade kapaciteten, vilket var manligt....

I dagens samhälle så skulle jag klassa att ha ett jobb och dra in inkomst för att finansiera sig själv som ett bevis på att du är vuxen

går man ut på sture plan o kan dra hem en snygg blondin iallafall 50% av gångerna så e man en riktig man enligt mig :P

Trams.
Militären var ett mandomsprov och skulle kunna vara det om vi hade en militär. Idag är det nån intresseförening för HBTQ-frågor och kärringar som vill tiktoka om hur svårt det är att matcha nagellacken med uniformen.

Behövs och behövs, ni behöver sluta käka piller och tycka synd om er själva samt tro att ni är guds gåva till mänskligheten, börja där!

Frågan är väl hur man definierar en ”man” i förhållande till en ”pojke”, det kan ju handla om något så endimensionellt som ålder eller om ett mer komplett register av egenskaper som en vuxen man bör kunna anses representera.

Själv tycker jag att feghet, småsinthet, trångsynthet, illojalitet och bigotteri är tecken på omogenhet och pojkaktighet medan förmåga till empati, tolerans och rationellt resonerande är tecken på att man har mognat bortom knärycksstadiet.

Att kunna förstå motsatta resonemang utan att hålla med om dem, att inte reagera emotionellt på minsta potentiella kränkning och att förstå att saker är ofta mer komplexa än de verkar på ytan - det är egenskaper som kommer med erfarenhet och utveckling. Dvs manligt snarare än pojkaktigt.

Ett modernt mandomsprov behövs nog inte, men män som utbildar sig, tar ansvar för sig själva och som står upp för de som kanske är svagare - det behöver vi mer av i samhället. Precis som vi behöver mindre av vuxna pojkar som inte lyckats växa ur sin bigotta testosteronstinna pöbelmentalitet.

Det har ingenting med att vara man att göra. Anknäbbs-blondinerna på Stureplan är bara intresserad av att du har en stor plånbok.

^^Ja

Håller med. Likaså att ha planer som sträcker sig längre än "jobba butik och ta dagen som den kommer".