Ni som funderar på självmord, vad är det ni känner?

Känner igen fet. Göt en sak i taget och annars kan du skriva rolihare saker än det som aldrig blir av

Jag känner liksom inget sug till att fortsätta leva. Jag känner inte någon anledning till att leva. Känner ingen lust. Känner 0 gentemot att vara vid liv, mer än olust.

Jag känner en existentiell smärta i kroppen. Min kropp känns som klistermärke som någon har klistrat in i en bok, och jag vill bara ta bort klistermärket därifrån.

Tror du denna känsla kan vara kulturellt betingat genom vännskapsgrupper och vebbforum och dylikt eller media när man läser om folk som talar ut om dessa tankar?

Lever du?

Senast i förrgår funderade jag starkt på att ta slut på eländet, de tankarna har börjat komma allt oftare senaste månaderna. Utesluter faktiskt inte längre att det kan ta slut för min del genom självmord inom max 1 år.

Det jag känner är en extrem hopplöshet och meningslöshet när bara att laga en måltid om dagen och duscha 2 gånger i månaden känns som ett enormt berg.

Dagligen undrar jag varför samhället moraliserar assisterat självmord, om jag fick tabletten som man får i Schweiz för att somna istället för alla andra mediciner som ändå inte ger något resultat så skulle det underlätta för båda mig och samhället. Som det är nu så är jag tyvärr bara en börda för båda mig själv och samhället.

Självmordsförsök är en trevlig utväg tills man går in i väggen på riktigt. Då utmanas tanken på självmord och man inser hur löjlig man var. Man vill ju inte dö, egentligen.

Du har rätt. Men jag tror att erbjudandet om tabletten hade gett dig tryggheten och modet att fortsätta,
Jag har alltid sett självmord som en alternativ utväg och trygghet. Det var inte förrän helvetets portar öppnade sig och min partner dog som jag insåg insåg att att de tankarna var trams.

Du kan tycka att du är ”prövad” nu, men när du blir prövad på riktigt så lovar jag dig att du vill leva. Även om livet är outhärdligt.

Då skulle bara kvalitetsmänniskor bli kvar, mer eller mindre, och de skulle få bättre vård, bättre bostäder, bättre service etc.

Jag har läst om Schweiz-tabletten och om jag minns det helt rätt så hade många självmordsbenägna sagt nej till den eller något i den stilen, men hade velat ha tabletten så de kunde testa gränsen stunden det var som tyngst.

Nä, jag är ingen kvalitetsmänniska.

Ja, jag säger ju att självmordstanken är en trygghet i fickan.
Du vill inte ta livet av dig, du vill bara veta att det är ett alternativ.
Jag såg ut ett hus som jag skulle hoppa ifrån. Nu känns det bara löjligt.
Mår inte bättre, men har funnit en acceptans för livet jag inte hade innan.
Man får bara finnas och fortsätta, vad är eländet i att bara bara?
Finns alltid de som har det värre.
Man dör när man dör.

Självmord ser jag som en vettig lösning att avsluta lidandet när man helt enkelt inte längre vill eller orkar stå ut. Det är en självklar rättighet att ta sitt liv om man vill det och man ska inte vara tvungen att vänta på en naturlig död bara för att det är så man ska. Jag lever normalt så länge jag kan, men när det börjar bli för mycket eller när man blir alltför gammal, så kan jag tänka mig att göra det.

Vi känner tacksamhet.

Haha ja tyvärr