Ni som funderar på självmord, vad är det ni känner?

Ja som rubriken så funderar vi väl alla på suicid någon gång.
Vad känner ni vad tänker ni?

Själv uppstår detta när jag är för trött för att aktivera mig och starka känslor av självförakt och negativa tankar besöker mig omgående.
Tex försvinner logik att jag har det jävligt bra och att jag kan städa det lilla stöket som är senare men just senare existerar inte att se längre fram eller hämta tidigare erfarenheter att det ordnat sig, den kunskapen infinner sig inte. Vad jag har hört så kan det bero på obalans i GABA


Har ni lust att diskutera era tankar så vore det intressant, hjälpsamt eller så.

Att lämna existensen eftersom döden, om den finns, per automatik är bättre än livet för än vem det må vara. Att döden finns som ett permanent tillstånd är dock tveksamt. Troligen inte, så det är detta man hoppas på att undkomma.

Jag känner hur laddet går ur kroppen, och med det livsgnistan!

En genuin flykt ifrån sin verklighet och vardag.
En person som föddes med en kuk I röven kommer någ överväga utgång många gånger.

Brukar dagdrömma om hur en kula går igenom mitt huvud till tonerna av portishead, jag vet det aldrig kommer hända men man kan väl få drömma. Jag saknar vapen och jag saknar mod, en jävla fegis är jag.

Brukar tänka att om en trillion nya universum så återföds jag och får en ny chans i livet som jag inte slänger bort.

Jag är så trött på/klar med den mänskliga upplevelsen. Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av mänskliga angelägenheter längre och vill gärna lämna mitt biologiska fängelse. Jag känner mig instängd här.

Signalsubstanser i obalans är nästan alltid orsaken. Oavsett vilka så åtgärdas obalanser framförallt genom motion, såsom simning eller löpning. Ställ klockan på 05.00, tvinga upp dig själv, ta på dig skorna och spring ett par kilometer. Avsluta med att göra så många armhävningar som du orkar. Sedan vet du vad du ska sträva efter att förbättra i någon mån nästa gång. Vänta inte på att motivation ska infalla. Motivation är bara ytterligare en signalsubstans. Först krävs vilja. Tvinga dig själv. Motivation är belöningen.

Som kuriosa tror jag annars korrekt hantering av antingen muscimol eller psilocybin kan förbättra sinnestillståndet för somliga. Beroende på vilken signalsubstans som är i obalans, mental hälsa och dispositioner… Ut och spring istället.

Det blir fel för mig när man anser att vilja dö och förbli död måste vara detsamma som att må dåligt. Jag mår inte dåligt men vill ändå dö, gärna så snart som möjligt. Detta blir syntax error i mångas huvuden.

Du mår inte dåligt, hör jag. Hur mår du?

Är det något specifikt med ditt liv, så som du lever det idag, som du är missnöjd med?

Klar, jag känner mig klar..

Jag förklarade det för mina vänner i våras ungefär som när man kommer på att "fan, jag måste testa att åka längdskidor för det har jag aldrig gjort" och så ger man det ett ärligt försök men efter ett tag känner man bara att "nä, det här var verkligen ingenting för mig". Så känner jag för livet. Jag har testat, jag har gett det flera ärliga försök att bli bra men jag känner fortfarande att livet inte är nånting för mig.

Det som drivit mig att försöka avsluta livet har oftast varit en extrem ångest som dödar all gnista och dränerar all energi.

Om det är en kemisk obalans i hjärnan mår man dåligt, oavsett om man levt i ett sådant tillstånd så länge att man inte längre inser skillnaden på bra och dåligt mående. Ät bättre kost, träna och sov.