Blir man självisk?

Hej!

Blir man självisk när man lyckas med nånting eller påverkar yttre omständigheter det?

/Tackar på förhand, Kapten!

Upplever du det så? I vilket sammahang?

Försök att göra en altruistisk handling och du kan inte annat än misslyckas. Ditt motiv, din anledning, kommer alltid gå att finna och vara hela skälet till att du gjorde som du gjorde.

Ja, vissa menar väl att altruistiska handlingar inte existerar, att så fort en människa gör något till synes gott så innebär det också en ”må-bra-känsla” som man på något sätt njuter av. Därför är inte handlingen altruistisk. Men jag är inte säker på att det i sig innebär själviskhet?

Nej du blir inte självisk av att lyckas med en eller flera saker.

Själviskhet finns på ett spektrum.
Det är flera faktorer och beteenden som kan bidra till att du är/uppfattas som självisk:

- Låg empatisk förmåga (exempelvis personlighetsmässigt låg eller bristfälligt inlärd).
- En benägenhet att prioritera egna önskemål och behov framför andras, ofta på bekostnad av andras välbefinnande.
- En benägenhet att bortse från andras behov eller önskemål, särskilt när det strider mot egna egna önskningar/behov.
- En ovillighet att dela resurser, tid eller uppmärksamhet med andra, även när det vore rimligt att göra det.
- Vissa själviska individer kan använda manipulation eller bedrägeri för att uppnå sina egna mål, ofta på andras bekostnad.
- Vissa själviska individer kan även känna sig berättigade och tro att de förtjänar särskild behandling eller att deras behov alltid ska komma först.
- En ovilja att kompromissa eller hitta ömsesidigt fördelaktiga lösningar i konflikter eller beslutsprocesser.

I somras hjälpte jag en främling att baxa en tvättmaskin till bilen. Efteråt mådde jag förvisso mycket gott, och många gånger under dagen såg jag tillbaka på det inträffade för att påminnas om min nyligen bevisade godhet. Men den spontana tanken där och då var att främlingen såg ut att ha besvär, inte ”prisa Gud, här kommer post barmhärtighetens njutning!”

Så tror jag de flesta känner, tänker och agerar. Jag hoppas i alla fall det.

För att altruism och "goda", eller onda, handlingar ska kunna existera så måste definitionen på altruism automatiskt innefatta lika mycket själviskhet mot i 100% egoism. Det kan bara vara handlingarna som på grund av olika former av egoism blir olika.

Genetiskt har personlighetsstörda personer (ex narcissister, antisociala psykopater etc) troligen en genetik som gör att hela sitt liv tränar sig på att bli bättre och bättre på att manipulera andra människor för sina egna syften.

De personlighetsstörda är ena ytterligheten i ett kontinuum, där vi andra har mer eller mindre utvecklad empati och altruism.
Vi andra kan träna oss i mer positiva sociala färdigheter.

Även om man faktiskt genetiskt har förmåga att vara altruistisk och empatisk så är det inte säkert att man utvecklar de sociala färdigheterna rent praktiskt och konkret om man lever i en miljö med få positiva (äldre) förebilder.

I en miljö där status är maktspråk och hårda komentarer ger högre rang, då är inte säkert att personerna utvecklar empati och altruism.
Då skapas en egoistisk kultur.