Om eller när delar bildar ett nytt existerande objekt.

Vad krävs för att delar ska bilda ett annat existerande objekt?

Vissa menar att bara om delarna komponerats på ett sådant sätt att det är levande, så bildas det ett nytt sammansatt objekt. (Vilka molekyler och atomer och ämnen i vilken komposition bildar ett träd? Trädet är inte dess delar huller om buller utan delarna måste relatera med varandra på ett visst vis och ha vissa avstånd till varandra.

Egentligen existerar inga bord. Utan partiklar sammanfogade och komponerade på ett bordsliknande sätt. Delarna existerar, men bordet har ingen egen existens. Om vi säger att "där är ett bord" så tänker vi oss att där finns just de partiklar som sammansatts på ett bordslikt vis, om vi är anhängare av mereologisk nihilism. (Några objekt bildar aldrig ett sammansatt objekt)

Men om delarna i en viss komposition innebär något med liv, så finns det ett helt existerande objekt.

Leibnitz lag: Om A är identisk med B, så har A och B exakt samma egenskaper.

Om trädet är eken (eller mannen är Martin) identiska så har de exakt samma egenskaper.

Men eken för en månad sedan är inte identisk med eken nu. Ändå är de samma existerande objekt och de har från början av sin existens till slutet olika temporala delar. Så de är "utsträckta" inte bara rumsligt utan även tidsligt. (4-dimensionalism)

Har en viss typ av protein eller en viss typ av kolhydrat, kalcium eller vatten alltid samma egenskaper, så tiden möjligt är en annan men egenskaperna hos ämnet 'i sig själv' är identiskt?

Kom med era tankar! När kan delar bilda ett nytt existerande objekt eller kan de det någonsin, eller är saker som skepp, bord och tangentbord egna objekt eller bara existerande partiklar sammanfogade på ett "....-liknande" vis.

Tanken att vi är olika objekt inte bara i plats även om vi är identiska är enklare att förstå än att vi är andra än de vi var nyss eller igår. De flesta anser ju att de är sig själva även om man jämför med dem nu och när de var tre.

Detta är dock snarast en kognitiv konstruktion på grund av begränsad förmåga att se och förstå de ännu outforskade delarna av vår verklighet.

Det är samma individ men egenskaperna är inte identiska på olika temporala platser. Martin är identisk med Martin och han persisterar genom förändring i tankar, andra mentala tillstånd, förändring av typiskt fysiska kvaliteter som cellförnyelse, hypertrofi eller atrofi eller mängden av adrinocintrifosfater eller apelsinjuice eller blodsocker och liknande. Men Martin när han var tio är inte identisk med Martin när han är trettio. Det är mycket som skiljer dessa temporala delar åt, och få saker de har gemensamt. Men att han förändras betyder inte att han är en annan individ/person.

De ämnen som är i apelsinjuice om han dricker det, blir till några av de byggstenar eller delar som tillsammans är (eller komponerar) Martin.

Delarna måste komma samman på ett sådant sätt att sammansättningen blir beständig i både tid och rum. Att vi därefter kan tala om ett nytt existerande objekt, hänger nära samman med dess funktion.

I fallet med ett bord, är det alltså dess funktion som gör att vi identifierar det som ett eget objekt. Om någon istället limmar fast en tärning på ett mjölkpaket, blir detta knappast identifierat som ett eget objekt. Snarare ser vi det som en slumpartad sammanfogning av två olika objekt. Kanske sliter vi loss tärningen för att återskapa just den delens ursprungliga funktion som just tärning.

Vad gäller vår vän Martin, så är han till att börja med självmedveten och upplever stor kontinuitet i både kropp medvetande. Han ingår även i ett socialt sammanhang som skapar kontinuitet hos honom själv och andra människor.

Hans minnen knyter samman hans existens i tiden. Exakt vilka kolatomer som ingår i hans kropp saknar helt relevans för hans existens som Martin. Det är kontinuiteten i hans väsende som identifierar honom.

Delarna och bordet existerar under samma premisser.
Vi kan alltså använda din inledande mening "egentligen existerar inga bord", och byta ut bord till atomer, och så vidare. Alltså; egentligen existerar inga atomer, utan "partiklar sammanfogade och komponerade på ett atomliknande sätt".

Alla objekt existerar i samma grad men på olika abstraktionsnivå.
Man kan gå åt andra hållet också, uppåt i abstraktionshierarkin.
Då kan man se samhällen och rättigheter som stora objekt uppbyggda genom sociala interaktioner.

Frågan är vad det är i botten av denna ordning som inte "existerar" men genererar dessa mönster som vi tillskriver existens.

Ta en polygon som ju är ett geometriskt objekt och kan ses som en sammansättning av linjer och punkter, om man vill. Vissa polygoner är namngivna som triangeln (och dess olika typer), kvadraten, rektangel, pentagon, etc., men det finns oändligt många polygoner som saknar namn, som saknar vettiga användningar och som aldrig heller blir identifierade eller begreppsligt uppfattade. Redan för en polygon med fem sidor finns det oändligt många möjliga polygoner som uppstår om med olika längder på sidor och vinklar. Så tveklöst kan objekt sammanfogas väldefinierat till ett annat nytt objekt som varje CAD-användare gör dagligen.