Hur blev du nihilist?

jag är nihilist

Inte speciellt stolt över att behöva sätta mig i ett fack men efter jag läst vad det innebär känner jag att detta passar in på mina värderingar .

Jag hatar att ha denna syn på världen o mänskligheten.

Äter mediciner mot ångest osv för att ens orka med att existera.

Varför är jag en sånhär människa , hur blev ni andra som är nihilister , just nihilist, har ni försökt ändra sättet ni ser på världen ?

Har ni tips på hur man tar sig ur en sån dyster samhällssyn?

Gå med i nån religion.

Är nihilism en samhällssyn eller är det en livsåskådning?

Jag har nog alltid varit nihilist, redan före det att jag visste att ordet nihilist, och dess innebörd, existerade.

Alla som inte inser att livet är meningslöst måste vara bakom flötet. Alternativt förtränger de sanningen.

Livet bara är, det har varken skapats eller uppkommit i något speciellt syfte. Livet är en repetition i meningslöshet.

Jag käkar piller mot ångest samt tar lugnande för att kunna sova.

Läs om och saker av filosofen och pessimisten Peter W. Zapffe, kanske den filosof som har lyckas beskriva människans tillvaron bäst.

Tack på något sätt känns de bättre o veta att jag är fullt normal som tycker att livet är syfteslöst och meningslöst här på flashback .

Tror det hände i samband med att jag blev vuxen och insåg hur fullständigt oviktig jag själv var och hur ingen direkt brydde sig om mig.

Försöker undvika att tänka på det då det bara leder till depression. Fokuserar på annat.

Amen va fan, ÄNNU en "pessimisttråd"??

Nej, jag är inte nihilist, även om jag iofs kan se en del sympatiskt i den ryska nihilismen, såsom den beskrivs i Wikipediaartikeln om den ryska matematikern Sofya Vasilyevna Kovalevskaya:

After the famous writer Ivan Turgenev used the word nihilist to refer to Bazarov, the young hero of his 1862 novel Fathers and Children, a certain segment of the "new people" adopted that name as well, despite its negative connotations in most quarters.... For the nihilists, science appeared to be the most effective means of helping the mass of people to a better life. Science pushed back the barriers of religion and superstition, and "proved" through the theory of evolution that (peaceful) social revolutions were the way of nature. For the early nihilists, science was virtually synonymous with truth, progress and radicalism; thus, the pursuit of a scientific career was viewed in no way as a hindrance to social activism. In fact, it was seen as a positive boost to progressive forces, an active blow against backwardness.

https://en.wikipedia.org/wiki/Sofya_Kovalevskaya

Det du beskriver verkar mest handla om psykiatri och inte om filosofi. Du beskriver ju hur dåligt du mår, att du äter ångestdämpande mediciner, och ber om hjälp. Ställ frågan i psykologiforumet istället.

Väldigt, väldigt naivt sagt.

Du har ingen mening med ditt liv, bara för du har misslyckats i livet så är det inte fel på andra.

Om det inte har skapats eller uppkommit i något speciellt syfte, vart kommer dina sinnen, känslor från och varför tror du att du känner som du gör, du äter medicin för att klara dagarna, varför?
Jag tror inte på någon gud eller religion, däremot är det väldigt konstigt att anta att "allting bara hände och nu är det så".

Har man en sån här skev bild av verkligheten, varför väljer man då att leva?

Varför är den dyster? Min gissning är att du ser väldigt mycket mening inom vissa saker. Din nihilism är selektiv och du har konfigurerat den på så sätt att du mår dåligt.

Om du inte lyckas ta dig dit du vill genom egna planer så får du göra något drastiskt, som att utforska nihilism till fullo. Allt är meningslöst, inklusive din dysterhet och allt vad du nu känner och tänker när du kommer i kontakt med meningslöshet.

Faktum är att nihilism kan användas som verktyg för att riva ned hela din världsbild, men människor är troende varelser så du hamnar så klart hellre i något narrativ där du har betydelse. "Åh, jag har sån depression, jag äter till och med medicin." (Det är givetvis ingen trevlig sits, men du kanske känner att du måste ha den typen av sits för att folk—eller du själv—ska ta din nihilism på allvar?)

Varför tycker du det är "fel" på nån som ser meningslöshet? Eller menar du att själva tanken är "fel," alltså att om världen verkligen saknar mening så är det något som har gått snett?

Mja. Jag lägger ingen värdering i vad ett lyckat respektive misslyckat liv är, jag konstaterar och inser sanningen: liv och livet har varken skapats eller uppstått i ett syfte. Vad skulle syftet vara, menar du?

Å andra sidan kan livet kännas meningsfullt - men liv och livet är, och har aldrig varit, meningsfullt i sig självt. Livet har alltså ingen objektiv mening eller syfte.

Sinnen, känslor osv har uppkommit genom en evolutionär utvecklingsprocess. Inget konstigt.

Vad medicin och ångest beträffar - vet inte om det nödvändigtvis har något med nihilism att göra...

Man väljer att leva och överleva därför att man har en nedärvd överlevnadsinstinkt.

Att inse livets objektiva meningslöshet är tecken på hög medvetandenivå och intelligens. Djur, växter och svampar (samt många människor) har inte förmåga till reflexion av sådan art.