På 80-talet byggde vi (våra föräldrar) en villa i ett ganska fint område, vilket var ganska billigt då. Jag var bara barn då o vet inte exakt vad lånet för huset var, men det var i.a.f. under miljonen. Detsamma med mina barndomsvänner. Våra föräldrar är nu pensionärer o bor kvar i sina villor o lånen är oftast helt återbetalade. Jag vet flera som dött o barnet med make/maka tagit över boendet.
Nu har villapriserna i det området jag bodde i stigit till omkring 5-10 miljoner (beroende på storlek och läge). Som jag o mina barndomsvänner alltså ärver, när föräldrarna går bort?
Så, hursomhelst, generationen från 80- o början på 90-talet, vars föräldrar byggde/köpte fina o billiga villor då, är de, de stora vinnarna nu? Eller i.a.f. generationen efter oss. Vi som "får" en helt betald bostad så småningom, eller en större summa pengar om föräldrarna kanske nyligen sålt o flyttat till nått mindre?
Själv planerar min syrra att ta över huset, o det har jag inget emot, tvärtom, då hon har familj. Jag kommer ju bli utköpt och jag har aldrig velat ha några barn, så jag ska resa o göra andra kul saker för min andel.
Jag jämför med klasskompisarna jag hade i skolan, i låg- o mellanstadiet bodde nästan alla i egna hus i området, där fanns knappt några lägenheter där. Men i högstadiet fick vi åka in till närmaste stad o blandades med barn som bodde i hyresrätter då, men det var ingen större klasskillnad vad jag märkte, o det spelade inte så stor roll var man bodde. Vi hade typ samma sorters märkeskläder på oss o liknande.
Men de som var uppväxta i hyresrätt, dom ärver ju knappt någonting om föräldrarna inte haft några större andra förmögenheter/investeringar. Dom hade ju lika lätt som vi andra att ta ett lån o bygga/köpa en villa om de i.a.f. hade en medelinkomst? Det var inte bara läkare, civilingenjörer o advokater som jag bodde grannar med, det var även t.ex. fabriksarbetare, svetsare o undersköterskor.
Villapriserna är uppe i minst 2-3 miljoner nu, nästan varsomhelst. O för att ta lån för det nu, så måste man ju i princip ha en högre lön, för att kunna amortera av på det.
Antar att det är likadant med bostadsrätter? Jag har noll koll på den marknaden.
Kommer det bli stora klassklyftor p.g.a. detta om några decennier?
Nu har villapriserna i det området jag bodde i stigit till omkring 5-10 miljoner (beroende på storlek och läge). Som jag o mina barndomsvänner alltså ärver, när föräldrarna går bort?
Så, hursomhelst, generationen från 80- o början på 90-talet, vars föräldrar byggde/köpte fina o billiga villor då, är de, de stora vinnarna nu? Eller i.a.f. generationen efter oss. Vi som "får" en helt betald bostad så småningom, eller en större summa pengar om föräldrarna kanske nyligen sålt o flyttat till nått mindre?
Själv planerar min syrra att ta över huset, o det har jag inget emot, tvärtom, då hon har familj. Jag kommer ju bli utköpt och jag har aldrig velat ha några barn, så jag ska resa o göra andra kul saker för min andel.
Jag jämför med klasskompisarna jag hade i skolan, i låg- o mellanstadiet bodde nästan alla i egna hus i området, där fanns knappt några lägenheter där. Men i högstadiet fick vi åka in till närmaste stad o blandades med barn som bodde i hyresrätter då, men det var ingen större klasskillnad vad jag märkte, o det spelade inte så stor roll var man bodde. Vi hade typ samma sorters märkeskläder på oss o liknande.
Men de som var uppväxta i hyresrätt, dom ärver ju knappt någonting om föräldrarna inte haft några större andra förmögenheter/investeringar. Dom hade ju lika lätt som vi andra att ta ett lån o bygga/köpa en villa om de i.a.f. hade en medelinkomst? Det var inte bara läkare, civilingenjörer o advokater som jag bodde grannar med, det var även t.ex. fabriksarbetare, svetsare o undersköterskor.
Villapriserna är uppe i minst 2-3 miljoner nu, nästan varsomhelst. O för att ta lån för det nu, så måste man ju i princip ha en högre lön, för att kunna amortera av på det.
Antar att det är likadant med bostadsrätter? Jag har noll koll på den marknaden.
Kommer det bli stora klassklyftor p.g.a. detta om några decennier?
