Citat:
Ursprungligen postat av
Vildblom
Det är ju just så det är. Det skambelägger en och kallar en "äcklig samhällsparasit" När man aldrig begärt att bli sjuk. Man kanske hade livsplaner på exakt vad man ville bli och försökte med det men det gick inte pga att kroppen var skröplig. Ej heller roligt att se sin omgivning göra något av sina liv medan man själv sitter fast, därför slår förolämpningarna hårdare just för att man innerst inne håller med dem och känner sig kass för att man inte lyckades göra något av sig i samhällets ögon. En del tycker t.o.m. man bör begå självmord för att spara staten några tusen i månaden. Det finns ingen empati. Och de som förstår (om säg sjukdomen inte syns utåt) lägger direkt en "Jaha så du är psyksjuk då alltså?" Så förolämpningar haglar över en och därav döljer man ju det.
Därför behöver jag ett så brutalt jävla knock-your-socks-off-svar att de håller käft sen.

Personligen hade jag sagt som det är och inte brytt mig om vad andra säger och tycker.
Dom flesta som man tror har åsikter har nog inte ens det. Dom som har det är inte värda att lägga energi på. En vacker dag kan det vara dom som drabbas.
Den som har minsta koll förstår att man inte får något av detta enkelt utan grundad orsak och de behöver ju inte vara psykiskt bara för att det inte syns.
Och om det nu skulle vara pga psykisk ohälsa bör dom läsa på vad det är och kan innebära.
Det är folk utan hjärna som lägger sig i och försöker att trycka ner. Dom finns överallt oavsett vad de gäller.
Dessutom finns det hundratusentals andra i vårt land som suger ut systemet på pengar.
Att vara sjuk är något våra pengar ska gå till så va stolt över att du lyckats få ta del av detta istället för att skämmas. Och även du betalar skatt även om du blivit tvungen att leva på bidrag.
Det är dom andra som är parasiter.
Så jag tycker inte du ska behöva något "brutalt jävla knock-your-socks-off-svar" utan istället va stark i dig själv, skita i idioter och ignorera folk som inte har koll på verkligheten.
Dom kan jaga vänsterparasiter och importerade bidragstagare som lever på bidrag hela sitt liv och aldrig vill arbeta och bidra.
Och sluta att se ner på dig själv bara för att du inte kan arbeta som vanligt. Det finns massor av annat du kan göra. Du är inte värdelös på något sätt.
Ha dagliga rutiner på samma sätt som när du jobbar och gör något annat du tycker om att göra.
ingen annan ska tala om hur du ska leva ditt liv och det kan va tråkigt att några av dina mål sopats bort men då får du hitta nya.
Lev!
Min anhöriga såg ner på sig själv i större delen av sitt liv för detta vilket är helt galet.
Man har bara ett liv och det ska inte anpassas efter andra, vad dom tror och tycker osv.
Jag har en annan vän som sitter i rullstol.
Han har 50% sjukbidrag men är hemma 100% då han och hans sambo klarar sig på en fulltidslön och på hans mindre inkomst.
Han säger stolt när folk frågar om vad han gör.
Jag är hemmaman!
Ingen konstigt med det.
Det fungerar för honom så varför ska andra bry sig.