Autism/Asperger och Schizofreni/Borderline

Hej!

Här slår jag i hop 2 alt. flera diagnoser!

Är det sant att Autism/Asperger sitter på samma gen?

Är det sant att Schizofreni/borderline sitter på samma gen?

Är det sant att Autism/Schizofreni sitter på samma gen?

Om något av ovanstående är sant så vilken kromosom sitter dessa (NPF) på?

Är det botbart med genterapi?

Det ryktas om kromosom 22. Kan det stämma?

Det finns genetiska avvikelser som ger t ex autism, men då ger de mer än bara det, även fysiska sjukdomar.

Däremot är autism, ADHD och schizofreni på något sätt besläktade, de kan finnas i samma familj eller så är grunden till hjärnans fungerande liknande. Mest gäller det hur man sållar information.

Det finns också teorier om att man kan få schizofreni av latenta gener som utlöses av ett virus.

Nej.

Alla dessa tillstånd har hög grad av ärftlighet. Det är dock inte så att det finns enskilda genvarianter som förutsäger något av dem. I samtliga fall inverkar ett stort antal genetiska varianter och faktorer, varav flertalet på mycket subtila sätt. Dessa varianter och faktorer är till stora delar okända dessutom.

Det är heller inte så att "rätt" kluster av genetiska faktorer innebär att sjukdom kommer att utvecklas. Utan de innebär en ökad sårbarhet för att utveckla den, det vill säga en ökad känslighet för miljöfaktorer (som skall förstås i vid mening). Infektioner i fallet schizofreni är en sådan.

Detta vet jag inget närmare om, men de tillstånd du nämner hör nog till viss del ihop såtillvida att de har överlappande genetiska bakgrunder, vilka konfigurerar hjärnan mot ökad känslighet för hela paletten av tillstånd. Åt vilket håll det kommer att luta hos en enskild individ avgörs av utvecklingsförlopp och miljöfaktorer i samspel.

Om man tänker sig att den genetiska inverkan på sårbarhet för att utveckla en viss psykisk sjukdom är en vidunderligt komplicerad sak, så kommer man kanske i närheten av faktisk grad av komplexitet om man multiplicerar tanken med en miljon.

Autism och Asperger är väl i princip samma sak.

Det var väl buntats ihop, men asperger ska väl vara mer högfungerade form av autism medans autism kan vara så grav att personen inte ens talar.

Jag har läst en del om autism då jag själv har atypisk autism (eller aspergers beroende på vem man frågar). Som jag har förstått det så finns det inga specifika genmutationer som orsakar autism utan det är mycket mer komplicerat än så. Något så komplicerat att det troligtvis inte går att "fixa".
Om den och den personen skaffar barn tillsammans så kanske det bara kan bli på särskilda sätt utan att det går att hitta någon rimlig förklaring. Det finns ju föräldrar med 4-5 barn som alla har autism. Med autism så syftar jag på aspergers, dvs det som typ 90% av alla inom autismspektrat har.

Sedan är ju frågan vad som ska fixas?
De som har aspergers är det ju egentligen inget fel på. De funkar bara på ett annorlunda sätt jämfört med större delen av befolkningen. Jag skulle inte vilja kalla aspergers för en störning.

Aspergers/atypisk autism är nog mycket vanligare än man tror. Det går troligtvis runt ganska många odiagnostiserade.
Min pappa, farbror och farfar har mycket tydliga drag av detta. Även pappas ena faster.

Samma gäller min flickväns pappa och farfar.

Jag tycker många verkar gå ihop i samma diagnoser.
Tex någon som har asperger verkar också ha tendenser ibland till att bli mer lik någon med kanske borderline.
Eller att vissa har autistiska drag ibland ibland inte?
Vad nu detta är för diagnos ?
Autist ibland?

Tror snarare att detta är omöjligt lista ut.

Men de som alltid är samma hela tidén har ju definitivt ett problem.
Men har man borderline bara på kvällen ?
Vad betyder detta?

Jag tycker snarare tänk efter själva är detta ett överdrivet fenomen med en diagnos ?

Skriver bara för att man märker att vissa personer är normala under vissa tider andra helt diagnostiserade.

Vissa har autism ibland ibland extremt social.
Vad är det för diagnos ?

Men det kan vara så extrem skillnad mellan någon som har t.ex. Aspergers och någon som har autism, därför vet jag inte om det var så smart att bunta in båda under samma kategori/diagnos.

Gemensamt för dem kan vara att de har svårt att mentalisera (förmågan att förstå sina egna och andras tankar, känslor och intentioner), tolka och förstå sina egna känslor, reglera starka känslor och hantera stress.
Asbergare har i regel svårt att tolka ansiktsuttryck, medan borderline tolkar många ansiktsuttryck fel. Ofta tolkar borderlinaren tonfall och ansiktsuttryck mer negativt än vad de har skäl till

Det som jag tycker liknar mest, är att man har så liten chans att stoppa sina egna känslor. Andra kan stanna upp och reflektera. Men för denna grupp så slutar ens tankeförmåga att fungera och man får ett sammanbrott. När man är i detta så finns det inga ord som kan hjälpa.

Med det sagt finns det aspergare som aldrig har sammanbrott. Även de har olika grader av hur de hanterar sådant som upplevs som fara.

Båda grupperna kan träna sig på att ta ett steg tillbaka genom att lära sig att känna igen sina mönster, och då måste det vara deras personliga, inte någon ram, fast man börjar med att se på hur det kan funka och sedan applicerar man sitt fungerade. Båda grupperna har ofta trauma inblandat med sina andra problem. Och att de har ett mycket bättre gråskaletänkande när de är lugna. Så man kan lära sig knep att hinna med innan sammanbrottet kommer. Att leva med högst möjliga energinivå är också viktigt, så man måste ta hand om sig själv.