Är du redo att dö?

Om du skulle diagnostiseras med en dödlig sjukdom till exempel, är det något du redan nu kan acceptera eller har du svårt att finna dig i det faktum att du en vacker dag kommer dö?

Jag vill ha en snabb död bara. Inte standard-döden med 10 dagars svältande, törstande och långsamt kvävande till döds. Det som kallas "att stillsamt somna in". Det lockar inte.

Jag siktar på 85, allt innan det kommer bli lite av en besvikelse tror jag.

Att jag kommer dö är jag helt tillfreds med, men jag hade önskat att livet var 150år istället för dryga 80 som är medellängden.

En dag skall vi alla dö, alla andra dagar skall vi inte det...

Tänk inte på döden.

Jag kan rekommendera att läsa boken "Veronika bestämmer sig för att dö" tror jag den heter.
Paulo Coelho

En ung tjej försöker ts livet av sig men misslyckas.
I stället får hon skador av sitt självmordsförsök som bara ger henne ett halvår kvar att leva.

Om du vill dö, läs denna berättelse och få lite perspektiv.

Jag ska väl inte säga att jag är redo att dö, men jag har på senare år tänkt på att jag har på något slags djupare plan än tidigare accepterat att jag kommer att dö, samt att det kan ske när som helst. Nu är jag redan en bra bit in i medelåldern, så det är kanske inte så överraskande.

Precis innan man dör ser man liemannen. Då vet man att stunden är kommen. Är man blind så dör man ändå.

Jag är heller inte rädd för att plötsligt dö.

Är däremot livrädd för ett dödsbesked eller allvarlig sjukdom, konstigt det där.

Jag är inte bara redo utan jag vill även dö. Det är en stor sorg att livet inte blev bättre men jag har börjat nå den acceptansen.

Jag kommer inte aktivt välja att dö eftersom jag har några saker som jag vill se. Mina vuxna barn som ev gifter sig och får barn skulle vara trevligt.

I övrigt får döden gärna komma snabbt men helst smärtfritt.

Alla år efter 35 är övertid enl. Förhistoriska mått.

Så, ja jag är redo. Börjar även märka att ansiktetnbörjat åldras och kroppen sakts men säkert börjar dö.

Jag är ändå ganska redo att dö. Nu bör jag har ett tag kvar tills det blir aktuellt, åtminstone en sådär 30-40 år, kanske lite till. Jag är också beredd på att avsluta det i förtid om jag skulle få för mycket krämpor som gammal, eller om jag är påväg att bli helt senildement, finns ingen anledning att existera vidare då. Sen är det också beroende på om det är värt att leva med den kassa pension jag troligtvis kommer få, förhoppningsvis hinner jag spara undan tills dess.

Skulle jag få en diagnos och ha en vecka kvar hade det kanske känts lite plötsligt, men jag hade varit ok med det, så kul är inte livet. Tycker dock det är synd att familj och nära och kära blivit ledsna. Vill helst inte dö innan mina föräldrar.

Sålänge jag inte dör före mamma o syster så är det helt ok. Vill inte de ska gå igenom sorgen, tar det hellre på mig

[quote=Dorthor|85990498]Jag är inte bara redo utan jag vill även dö. Det är en stor sorg att livet inte blev bättre men jag har börjat nå den acceptansen.

Jag kommer inte aktivt välja att dö eftersom jag har några saker som jag vill se. Mina vuxna barn som ev gifter sig och får barn skulle vara trevligt.

I övrigt får döden gärna komma snabbt men helst smärtfritt.[/


Kroppens egna morfin kommer att få dej lugn och smärtfri när det händer