Vad gör man av livet? 20 år

Jag har bott hemma med familjen och min kille på landsbygden tills jag flyttade utomlands för 6månader sedan. Kände att jag alltid har velat se mer, resa, lära mig bättre engelska, skapa kontakter, m.m. Och ja, förhållandet med min kille har varit jobbigt men jag har tänkt att om vi ska vara tillsammans en livstid måste vi kunna göra saker utan varann.

Hur som helst, problemet är att jag älskar att vara utomlands. Känner mig klar i detta land ja är i nu, men vill vidare. Det bästa vore ju att åka hem till Sverige ett tag först, träffa familj plugga klart de sista av skolan (läser komvux) och sedan fortsätta jobba i nått annat land om någon månad.

Men frågan jag ställer mig själv hela tiden är vad jag vill göra av mitt liv? Jag är en väldigt kreativ person med mycket fantasi, och mina drömmar är väll lite väl orealistiska ibland. Jag vill alltid vara påväg någonstans, hatar när det inte händer något, och vill alltid ha ett mål med saker. Problemet är ju att ja inte vet vad?

Ja jag är 20år, men vill inte sitta och ”ta det lungt” och bara vara heller. Då kommer de sluta med att ja inte gör något av mitt liv och sitter där med hus, barn och en hund. Visst, kanske är det drömmen för många, men jag trivs inte alls med idén av svenssonlivet.
Jag vill ut och se saker, ha någon form av karriär, men ska man kunna lyckas känns det som att de nästan är för sent? Eller?

Det hörs bara genom texten hur förvirrad och vilsen jag är hahah. Hoppas någon kan komma med idéer och råd!
Tacksam för svar!

Tips från coachen. När man är i din ålder så kan man nästan inte vänta på att tiden ska gå fort nog, man vill uppnå allt direkt.

Upp i åren vill man att tiden ska gå så sakta som möjligt.

Välj medelvägen, och rusa inte iväg med saker och ting.

Det vore ju dock vettigt att du skaffar dig, eller slutgör din utbildning. Utan den är du inget i dagens samhälle, och inte i framtiden för den delen heller.

Vad man vill och känner förändras genom upplevelser och insikter med tidens gång och man inspireras och motiveras av sånt man kanske inte har förväntat sig att det ska komma ifrån.
Jag kan inte förstå vad exakt du får ut av ditt resande , det kan du berätta däremot och ha en förklaring för, kanske är det givande för dig eller så är det faktiskt rätt meningslöst men kanske enbart roligt.

Jag trivs inte heller med svensson livet och tänker inte leva på de viset heller.
Vad jag vill och gör är inte grundat i vad jag jobbar med , jag har hittat mer något annat att ägna livet åt som jag finner givande.

Det väldigt förståeligt att du är vilsen då du förmodligen inte fått några direkta livs lektioner utan att skolan har liksom behandlat folk som om de vore robotar som endast är programmerade att leva koncentriskt. (Att vilja göra det alla andra gör och vilja de alla andra vill)

Låt tiden gå och låt dig skaffa lite erfarenhet och visdom av saker du lär dig genom livet, och kanske det är så att du kommer till slutsatser att du faktiskt vill saker du i nuläget inte alls kan tänka dig.
Man ändras som sagt med årens gång.

Jag känner igen mig väldigt mycket i vad du beskriver fast jag är något äldre, men detta med att vara kreativ och fantasi absolut.

Snälla inget är för sent när man är 20!

Jag var ungefär som du i den åldern. Visste inte vad jag ville och inget fel med det. Men jag hattade runt lite väl länge. Mitt råd till dig är att se till att skaffa dig en ordentlig och vettig utbildning.

Näe precis, de känns som att de mesta grundar sig på betyg och utbildning. Men ja är snart klar med de kompletterande betygen för att få gymnasiet, men sen då?
Har ingen aning om vad ja vill jobba med. Hur ska man kunna bestämma det? Tänk om jag väljer något jättesvårt, blir klar, sen känner ja att ja inte alls vill jobba med det. Visst man kan utbilda om sig, men de ska va allt eller inget. Blir så JÄKLA lätt onintresserad av saker ja inte vet om ja kommer ha nytta av. Tyvärr, å ja vet att de inte är rätt tankesätt men…

Om du inte vill bli som alla andra så ska du inte heller ta råd ifrån de flesta andra.
Sa du inte att du var kreativ? I så fall använd den förmågan .

Det verkar som du är din egen medicin! Denna energi och önskedrömmar utan förmåga att leva ut det hade varit förödande för en själ.
Kalla det nyfiken istället för vilsen och du får en helt ny syn på det!

Det finns tillräckligt med människor som sitter och muttrar om att man skulle gjort det, eller det, bla bla
Men du är ung. Och du gör slag i saken! Din företagsamhet skjuter kanske över målet just nu, men fortsätt att bränna din glöd på vad du finner intressant eller roligt.
Dystrare tider kan komma, och är inget man eftersträvar.

Lär dig att uppskatta nuet, och lev livet.

Så kul att höra att du känner igen dig!

Jag har aldrig tidigare rest, i mitt 20åriga liv. flyttade utomlands direkt och jobbade. Så detta är min första vistelse utomlands någonsin. Har nu bott här ett halv år, och vill inte hem till Sverige. Det känns tråkigt, har bott i samma stad hela livet, samma umgänge, och hobbies. Minns att när ja var yngre hade ja en tendens att t.ex möblera om rummet ca 1 gång i veckan, just för att ja mår nästan illa då saker är samma hela tiden.
Tror det är lite samma, vill uppleva saker, träffa nya människor, utvecklas som person. Men har inget egentligt mål för när ja kommer va ”klar”.

Jag blir väldigt lätt inspirerad av saker, och blir nästan hyperaktiv mellanåt. Samtidigt stressad över vad jag vill göra av livet.
Har ja bestämt mig för att göra något, då ska det hända NU, även om det är omöjligt.

Näe och innerst inne vet jag ju det! 20år är ingenting. Men man gämför sig. Såklart. Man ser vissa som är 15 år och åker runt på världsturné. Blir otroligt stressad och känner att här sitter jag och gör ingenting av någonting. Samtidigt så kan man inte tänka så heller, de fattar jag, men det är så svårt.
Och jämför man sig inte, så kommer man ju ingen vart heller, typ. Alltså man måste ju ha något att utgå ifrån.

Men ja, utbildning vore ju bra. Vet ju inte va ja vill jobba med bara. Vill inte plugga 4år och sen komma på att ja vill utbilda om mig.

Näe precis, så är det ju.
Men ja jag är kreativ, mycket fantasi. Men är oxå osäker, och det blir värre med det när ja inte vet vilken riktning jag ska gå. Har svårt att tro på mig själv och göra min grej när ja inte vet va ja vill lixom… så svårt

Tack så jättemycket!! Detta hjälpte mig som fan!
Har aldrig sett på det på detta sättet.
Känns som jag har så mycket inom mig som vill ut, och bli något av. Hitta vägar till något stort! Men just nu hålls allt fast inuti, och vissnar typ eftersom det inte kommer nånstans.
Står och trampar, vet inte vart jag ska sikta. Vart ska ja lägga energi och krut? Klarar inte av att bara vara här och nu. Vill ha något på gång, nått projekt eller så.

Men tack, det du skrev hjälpte mig!

Enligt min egna upplevelse av livet så behövs ensamhet och stillhet till stor del för att kunna förstå sig själv bättre på djupet och ställa sig själv frågor och kanske även ställa andra frågor, för det krävs utrymme man kan inte vara distraherad och samtidigt vara ifrågasättande.

Jag skulle föreslå att du försöker förstå dig själv åtminstone lite lätt vad du faktiskt behöver i livet.
Att du ska satsa på en utbildning och tjäna massor med pengar är inte en självklarhet, då får du ha de klart för dig att det kanske innebär att inte göra vad du vill och pengarna ska gå till något du prioriterar.
Försök att förstå bättre vad du anser du vill ha i ditt liv och vad du kan vara utan.

Jag känner igen mig i det du skrev om att växa upp, jag själv har inte gillat den svenska kulturen direkt på så många sätt , så som att fotboll och innebandy var typ de enda sporterna de flesta höll på med och jag ansåg de så jävla tråkigt med de flesta samtalsämnen och intressen folk hade , de var som kopior av varandra.
Även bott ett ställe där man inte haft något direkt val.
Folk har liksom varit väldigt opersonliga , men jag har inte gjort som du gjort med att resa bort.
Jag har rest lite men jag känner ändå att jag vill nog helst bygga min bas i livet inom Sverige, kulturerna jag har besökt har inte fått mig att känna mig som hemma utan tvärtom, och skiter sig saker så är ganska Sverige tryggt.
Däremot människor jag träffat har jag gjort på lite ovanligare sätt och de gjorde jag strax efter 20 års åldern, de kommer liksom dyka upp folk som man känner är mycket närmare än själv och inte alls vad man är van vid och de har nog gjort mycket för min del.
Sen ska jag inte säga att livet är och förblir enkelt och man vet precis allt man behöver, de är fortfarande saker jag inte klurat ut.

Men det är en jävla skillnad ifrån att jag tog studenten 2008 och samma dag tänkte "Vad fan gör man nu då?".