Var och hur gick era begravningar till för era familjemedlemmar eller nära vänner?

Var hade ni det för era familjemedlemmar eller nära vänner och hur gick det till? Ceremoni, gravsättning och minnestund?

Var det viktigt att få ett ordentligt avsked?

Jag är uppväxt på en gård i mellersta Sverige och
min farfar blev begravd i en återvunnen oljetunna 1995, han sista önskan var att det skulle serveras konjak efter begravningen men det var ingen som drack.

Vi hade beställt kistbärare till svärmors begravning. De dök aldrig upp på grund av något missförstånd. Så vi som var där fick sänka ner kistan själva. De flesta närvarande var äldre eller av andra orsaker ganska klena. Jag fick ena huvudändan. Svärmor var ganska tung. Ingen utom jag, prästen och gud, om han finns, vet hur otroligt och på riktigt millimeternära det var att jag förlorade balansen och tappade kistan på sniskan och själv föll ner i gropen och landade uppepå svärmor. Jag kan fortfarande få ångest när jag tänker på det. Prästen uppfattade vad som höll på att hända och sträckte diskret ut en hand och det var den där lilla lilla skillnaden som gjorde att min tyngdpunkt förflyttades åt rätt håll.
För utom det var det en toppenceremoni.

Det blev en "direktare" för sambon. Vi hade diskuterat det tidigare och var överens om hur det skulle gå till när någon av oss lämnade in. Enkelt och okomplicerat och min saknad och sorg gick utmärkt att hantera utan en massa konstlade ceremonier.

Det var en jäkla massa folk, hade föredragit ett lite mer privat avsked av pappa, kände att jag inte kunde sörja ordentligt, utan fick sitta och hålla mig från att bryta ihop, skitjobbigt faktiskt tyckte jag😔

Har begravt föräldrarna och en bror på samma sätt. Direktkremering och minneslund utan några som helst ceremonier, kaffekalas eller dödsannonser. Snabbt, enkelt och smärtfritt och ett minimum av slöseri med pengar till näriga begravningsbyråer.

Vad tyckte de andra släktingarna om det?

De få som finns/fanns kvar av närmaste släkten visste vilka önskemål de avlidna hade vad gällde begravningarna och fick rätta sig efter det.

Som både mor och far sa, gör det enkelt och utan ståhej och gör nåt roligt för pengarna istället för att dödgrävare och advokater gamar åt sig.

Jag har varit med om begravningar både i SvK och JV.

SvKs ritual är väldigt fin och lyfter verkligen fram det positiva hos den avlidne. Det finns också möjlighet att t.ex. någon sjunger osv. under själva begravningscermonin senare efter då man satt och pratade minnen och det blir väldigt känslosamt och trevligt. Det gav även en möjlighet till sorgebearbetning.

JVs var väldigt torr. De hade med en kortare beskrivning av den döde (som i detta fallet var väldigt redigerat för att dölja ett tidigare förhållande vilket gör att en släkting i princip blev ignorerad). Annars så blir det mer en ren predikan. Väldigt tort för utomstående och gav ingen tröst alls.

Var det med urna i jehovas vittnen? sång o musik?