Följetongar i antologiserietidningar

Jag förstår den vikt antologiserietidningar haft för seriemediets spridning, många favoriter har jag läst för första gången i antologiserietidningar, så tråden är ingen kritik mot antologiserietidningar, men var det inte ibland lite segt med alla dessa följetongar?
Med följetong menar jag att en antologiserietidning exempelvis delar upp ett "Judge Dredd" äventyr i tre nummer.

Kanske funkade det för den trogne läsaren, men för er som läste lite olika strönummer (av till exempel "Magnum" eller "Buster") och fick hoppa in i mitten eller i slutet av berättelserna?

För min del sket jag ibland att läsa vissa kapitel av antologiserietidningar för att storyn verkade lång och jag enbart hade en liten del i handen.
Jag såg dock inte det som något problem som barn, det var bara så det var.
Numera vill jag ha hela storyn i en bok eller bokserie.

Vad tycker/tyckte ni om alla följetongar i antologiserietidningar?

Mycket dåtid, men tråden platsar i nutid med. Agent X9 trycks väl fortfarande (?) och folk köper begagnade tidningar.


https://seriewikin.serieframjandet.s...x.php/Antologi

förekom väl även att typ fantomen inte hade avslutade nummer.

värst var det väl i dagstidningarna, fantomen gick ju där med, och då med 3 eller 4 serierutor åt gången

Tror han fortfarande förekommer i dagstidningar med få rutor dagligen. Blir inte många avsnitt på ett år.

Enhörningens hemlighet ---->Rackham den Rödes skatt gillade jag som barn.

Agent X9 hade väl oftast inga följetonger om jag minns rätt?
Annars är det väl lite surt om man köper någon tidning på loppis och det bara är en del av en längre serie. Brukar oftast hoppa över de serierna om jag inte har fortsättningen.

Ett bra antologimagasin tycker jag ska innehålla både avslutade serier och följetonger. Jag läser nog dock följetongerna annorlunda idag än som barn. Då läste jag dem nog direkt och sedan igen när nästa del kommit. Idag sparar jag det hellre till alla delarna är ute. Exempelvis nu när Reckless är följetong i Agent X9 och Thorgal i Fantomen.

Jag vet inte om jag tolkar din kritik rätt nu, men i såna fall så kan man ju diskutera om det ska vara följetonger i reguljära äventyrsserier också? Eftersom alla tidningar måste någon gång vara någons första.
Eller ska de bara vara löst sammanhängande som t.ex Gyllene runans gåta från Fantomen (#16-20/88) Alla delar enskilda äventyr, men tillsammans så byggde de upp en större historia?

Som jag ser det så är det ett bra sätt att hålla försäljningen vid liv med följetonger -även av biserier.

Och nuförtiden är det ännu enklare att hitta förra numret av en pågående tidning än det var då, tack vare internet.

Eller handlar det om att man aldrig visste när fortsättningen skulle komma? Den kan jag ha lite större förståelse för. Speciellt om tidningen skiftade mellan ett tiotal olika serier, och alla skulle ha lika mycket plats. Och man vill inte stå vid seriehyllan och ströbläddra genom tidningen för att se om det senaste numret har fortsättningen på äventyret man vill läsa.

Nej, inte kritik, utan snarare reflektioner utifrån hur jag som läsare har haft för syn på antologiserietidningar med följetongar (alltså minus humortidningar såsom "Knasen" eller ""Ernie") och hur jag ser på fenomenet idag.
Du har en poäng i att reguljära serier också har äventyr som sträcker sig över flera nummer. När jag läste mycket Marvel och DC-tidningar var det inget som störde. Troligen för att karaktärerna redan var så etablerade och att det inte var "miniserier", med tydliga avslut - karaktärerna levde vidare i nya äventyr. Till exempel var det mest kul att samla på sig alla "Secret Wars" äventyr i "Spindelmannen".

Men däremot att försöka engagera sig i olika pågående berättelser i en Epix-tidning har jag haft svårare för. Eller läsa "Akira" i Magnum. "Akira" är svinbra om man läser serien från början till slut, i Magnum kom de aldrig till slutet.
Det som fick mig att starta tråden var efter jag hade läst de tre första samlingsvolymerna om "Åshöjdens BK" som gick i Buster. Jäkligt trevlig serie som jag troligen inte tyckt var läsvärd om jag bara hade ett nummer av Buster. "Jahopp, en serie om ett division tre lag som möter annat division tre lag"

Idag lånar jag mest serieböcker på bibliotek och det har kanske gjort mig mer kräsen när det gäller att läsa serier i kronologisk ordning.

Man kan ju erinra sig att även det vi idag uppfattar som klassiska "albumserier" – Tintin, Asterix, Lucky Luke, Spirou – ursprungligen publicerades som fortsättningsserier med en eller ett par sidor åt gången och först därefter samlades till albumutgåvor.

Den tecknade seriens uppgift var ju ända från början att sälja lösnummer av dagstidningar (och därmed, krasst uttryckt, att sälja annonsplatser), så det är inte underligt att de gärna blev fortsättningsserier som skulle locka läsaren att köpa även nästa dags lösnummer. På samma sätt publicerade ju många stora författare sina texter som följetonger i dagspressen – och kunde också skriva dem på samma löpande sätt – innan de gavs ut i bokform och i bästa fall blev till en av litteraturhistoriens "klassiska romaner".

Nu insåg jag att jag med en dyslektikers envishet skrivit "följetongar". Vafan

Jaja, "Preacher" fick väl aldrig avslutas i Magnum heller?
Och det är en serie jag inte hade några problem med att först läsa i fel turordning, för att sedan läsa hela serien från början till slut - när samlingsvolymerna blev mer tillgängliga.

Kan erkänna att det var väääldigt länge sedan jag regelbundet köpte "vanliga" serietidningar (förutom att jag FORTFARANDE av någon outgrundlig anledning prenumererar på Kalle Anka...).
Men som jag minns det så var det inget större problem eftersom jag ju ändå köpte även nästa nummer i serien. Minns det som att det var mest KA och Fantis bland de tidningar jag läste som använde sig av följetonger. Du nämner ju t ex Buster och Agent X9, som jag aldrig gillade..., och bara läste om jag hittade den i papperinsamlingen eller fick av någon släkting typ. Stålmannen och Bamse kunde det någon enstaka gång finnas fortsättningshistorier i när jag tänker efter. Hacke Hackspett kunde dela upp de där längre historierna av Freddy Milton också.
Annars mest humorserier och det finns inte lika tradition med följetong i 91:an, Knasen, Pellefant, Dennis, Peo, Fix och Foxi, osv.
ALBUMEN, Tintin, Lucky Luke, Spirou, Blueberry, Smurfarna, Finn och Fiffi, Asterix, osv och div blandade engångsföreteelser var ju oftast en avslutad historia i varje album, även om undantag fanns där också.
Dock fick även jag problem med just Magnum i vuxen ålder, eftersom de kom i min ägo högst sporadisk via hittegods, present från kompis, köpt på loppis och liknande. Lyckades aldrig läsa färdigt "Liftarens guide till galaxen" i serieform eller vissa "Lobo" och "Judge Dredd"-följetonger. "Preacher", "Ace Trucking Co" och "White Trash" har jag däremot lyckats läsa slutet på via readcomicsonline! Ska kanske ta tag i resten av "Jerome Block" någon gång...

PS
BTW så är en av de där följetongerna man minns att man missade slutet på och skulle ta tag i senare ett "Jeremiah"-äventyr. Där handlingen går ut på att ledaren i en stad är död sedan länge och förevisas mumifierad sittandes i en rullstol på "palatsets" balkong medans korrumperade underhuggare fortsätter kräva blind lydnad i den store ledarens namn. Någon som känner igen det och kan tipsa om vilket äventyr det är?

Jag köpte mycket begagnat och då fick man ta det som fanns och som var ekonomiskt gångbart för en knatte. Det blev sällan köpt serier i kronologisk ordning. Men visst, som prenumerant var det en annan femma.

Jag retade mig faktiskt lite på att Liftarens guide till galaxen fick ta så mycket plats i "Magnum". En del följetonger (äntligen fick jag till stavningen ), som Liftarens guide till galaxen bläddrades bara förbi. Boken tycker jag om och vill ge serien en till chans.
"Magnum Special" med exempelvis ett längre Judge Dredd - äventyr var mer i min smak.