Citat:
Ursprungligen postat av
Knitus
Jag har lite projekt på gång. Renoverar vardagsrummet och har bett om nya uppgifter på jobbet. Oavsett om jag försöker hitta på nytt är vardagen rätt händelselös. Väntar på hantverkare för att göra det jag inte klarar av, utbildningar för nya tjänsten kanske inte börjar förrän om ett par månader.
Självklart sa jag till chefen att jag vill "lära mig mer" men det hade varit närmare sanningen att säga att jag blir uttråkad till döds.
Om man tar en helt vanlig vardag så gör man någonting på jobbet man redan gjort hundra gånger, kanske kommer hem och läser 50 sidor och tittar upp från boken och undrar vad man ska hitta på nu då. Går en promenad och gör middag. Sätter sig vid datorn, snart läggdags. Det är kolsvart ute på kvällarna och jag får spader om jag måste gå ut och "ta en öl" för att prata jobb och vardag med någon.
Ibland är humöret på topp men så blir det grått igen och man får en stressad känsla i kroppen av att det är så förbannat tråkigt.
Är det här bara någonting alla lever med?
Mer eller mindre, ett bekvämt liv där man inte måste kämpa för mat eller husrum, det är vi inte så bra på. Skapar oss problem eller projekt för att skapa mening.
Men du verkar också leva själv. Det tycker själen inte om, vi är sociala varelser oavsett hur introverta vi än kan känna oss. Det gör också att det känns lite tomt.
Kontentan av detta enligt min egen logik torde då vara att du bör söka dig till sociala sammanhang där du inte vet när du får mat nästa gång. Då kommer du inte ha tråkigt. Kanske bli en herrelös hund.