Är det så fel att använda ordet "bortskämd" om kulturarbetare?

Extremt få lever på sina kulturyttringar. I princip alla har vanliga brödjobb och gör det konstnärliga vid sidan om. Är detta bortskämt? Nej, det kan jag inte betrakta det som. I sådant fall ska vi verkligen börja räkna på vad all så kallad idrott kostar skattebetalarna i form av ishallar och fotbollsplaner som ska underhållas och ligger på värdefull mark, trots att så väldigt få av de som tillbringar tid på dessa sedan har det som levebröd. Kultur är inte ett nischintresse utan essensen av mänskligheten och en förenande faktor i både jubel- och kristid.

Att begripa detta fordrar dock både ett intellekt och en själ och dessa är sällsynta här på Flashback och i det grova bondelandet Sverige.

"Kulturarbetare" är generellt sett oerhört bortskämda och dryga och privilegierade. De vill klinka på pianot och kleta med papier-mache och lera och måla (oftast) fula tavlor och skriva dikter som ingen vill läsa.

Som "Little Jinder" skriver här t ex:

https://www.expressen.se/kultur/jose...fran-helvetet/

Men mat vill hon ha. Hon vill kunna spola i toaletten och ha det varmt i lägenheten. Men hennes värdelösa "kultur" är viktigare än mat, vatten och värme?

Samtidigt som de röstar för massinvandring till Sverige. Välj - blattar eller kultur eller mat.

Och - vill jag tillägga - kulturarbetarnas dröm är exakt densamma som t ex varje inbiten gamers dröm - att slippa behöva lyfta på röven och i stället bara få pyssla med sitt specialintresse på heltid.

Okej. Låter som att kvällens flintastek varit skämd och gjort dig fräsig. Hoppas att kvällens Farmen är ett bra avsnitt och att det inte är för långa köer imorrn när det ska storhandlas Big pack och makaroner.

Som sagt, just dryghet är mycket utmärkande för kultur"arbetare".

Det är väl som med så mycket annat varken svart elelr vitt utan en massa gråzoner.

Det klart det finns kulturarbetare som är väldigt bortskämda, som tror att de är någon slags "rock star" fast verkshöjden på deras "konst" kan likställas med vilken sketen femårings som helst. Dessa är ofta uphypade av media och kulturelit och de har skaffat sig ett namn. De rapar ofta upp rätt floskler och ser till att befinna sig i "rätt" sammanhang med "rätt" människor. Deras verk speglar alltid "rätt" sorts samhällskritik. De lever gott av allmänna medel dvs projektpengar och skattefinansierade bidrag men kännetecknar få om ens några inkomster från privatpersoner eller privata sektorn

Samtidigt finns det otroligt många skickliga konstnärer som skapar otrolig konst som aldrig kommer att få mediuppmärksamhet, som aldrig kommer att recenseras eller hamna i de "rätta" sammanhanget eftersom konstnären inte är eller har rätt genre, inställning, mindset, säger de rätta sakerna, har rätt ålder, kön och etnicitet eller sexuell läggning osv. Dessa får hanka sig fram på vad de kan sälja till privatpersoner och ha extrajobb vid sidan om

Är du skicklig i det du gör så ska du naturligtvis tjäna pengar på din konst. Är du inte skicklig på det du gör så ska du inte tjäna pengar. Svårare än så är det inte. Det går utmärkt att måla och teckna som hobby.

Idagens Sverige är dessa regler satta ur spel eftersom det allmänna stödjer en massa värdelösa konstnärer som inte klarar av att försörja sig själva. Vem som helst kan lägga en spya på en målarduk och hävda att det är en protest mot patriarkatet. Det innebär inte som idag att vederbörande ska bli hypad av kultureliten och få bidragsduschar.

Jämför tex en duktig konstnär som Lars Lerin med borderlinetjejen Johanna Olanders psyksjuka skit.

Jag uppfattade det som konstnärer i rubriken och inte kulturarbetare.

Oj då blir det ännu mer kritik. Många kulturarbetare gör otroligt meningslösa, ointressanta och värdelösa saker som absolut ingen vill betala för förutom det skattefinanserade "allmänna". Kolla tex på random kommuns webbsida över evenemang och aktiviteter och ni lär hitta en massa skräp som trycks ut via kommunens kanaler.

I ett rent kapitalistiskt samhälle (som inte finns idag), så nej, då det är svårt att överleva på ett sådant, och är slit tills du slår genom.
I ett samhälle där det finns kulturbidrag, som tex Sverige, så nej. Där du faktiskt kan leva som "misslyckad" kulturabetare, på bidrag, tills du lyckas, är en lyx. Jobba med det man älskar och brinner för, bli betalad av staten för att hålla på med det, och om man lyckas så är man inte återbetalningsskyldig, då kan man håva in alla miljoner till sin egen ficka, minus vanlig skatt, som vanliga arbetare som ogillar sitt jobb betalat sedan dag 1. Eller ja, pengarna som rullar in blir ju lätt så stora att man kan skatteplanera med företag och skattefly, så även då slipper man betala tillbaka ens kostnaden man utgjort.

I stort för Sverige kanske det är bra, som vissa säger att kungafamiljen tjänar mer pengar än de kostar, även om det är en sjuk och orättvis institution. Att Sverige blir nämnt internationellt ofta på grund av kulturella verk i det stora hela leder till PR som Sverige tjänar på.
Men är knappast siffror som är att kvantifiera, och kan vara en självlögn. Det känns bara gött som Svensk att höra om Sverige i internationella sammanhang och listor, och det är den känslan man betalar ekonomiskt för, inte någon ekonomiskt utbyte. Men som sagt, väldigt svårt att kvantifiera om det är en ekonomisk löneaffär eller inte.

Så finns ju kulturella hotshots som Svenska Akademien och liknande nepotistisk inavel som jag inte ser hur något motargument kan få mig att anse att de inte är bortskämda.

Fast nu handlar ju tråden specifikt om kulturarbetare, och inte om konstnärer i allmänhet. I Sverige är de flesta kulturarbetare försörjda av stat, kommun eller stiftelser. De som betalar sina räkningar med skattemedel för utfört "arbete" som inte är värt ett skit (för om det hade varit det så skulle de inte ha behövt allmosor utan blivit betalda av riktiga kunder istället) och klagar på att deras liv som skattefinansierade konstnärer är för hårt är absolut bortskämda.

Det finns vanliga bidragsfall ute i Rinkeby som säkert spenderar sina arbetslösa dagar på att skapa konst ingen vill betala för istället för att skaffa ett riktigt och värdefullt jobb - är de inte bortskämda?

Konst kan skapas utan kulturarbetare. Att få 50 000 spänn från skattebetalarna för att kunna kludda på ett A4 i lugn och ro medan Jonny och Terese sliter ut sig på sina riktiga jobb, och samtidigt klaga på att man inte uppskattas tillräckligt av samhället som betalar ens uppehälle, är extremt bortskämt.

Ett exempel på en bortskämd "kulturarbetare" är ju "kommunpoeten" som i ett helt år försörjdes av Tranemos kommun. Helt värdelös smörja. Betald med skattepengar.

Bland hans tidigare uppdragsgivare hittar vi SvT, Sveriges radio, Göteborgs filmfestival, Västra Götalandsregionen, Boråsregionen, Angereds folkhögskola, Borås stad osv. Allt finansierat med skattepengar.

Fy fan, jag har fortfarande inte bearbetat anfallet av hans skitnödiga högläsning på mina trumhinnor.

Sommar med Vänstern - Poesi och politik
Vid 1:11:00 pratar han om att det är viktigt att skapa kulturell infrastruktur, och att det blir svårare och svårare att hitta lokaler till rimliga hyror. Alltså, jo, är man en kulturarbetare som inte kan dra in stålar via sitt kulturarbete så känns det säkert viktigt att kommunen bidrar med lokaler som man har råd med för ens kommunala skattemedel. Är man däremot en faktisk konstnär så kan man nog skapa sin konst hemma och dela på gratis-arenor.