Är det så fel att använda ordet "bortskämd" om kulturarbetare?

Vad är det för fel på litteratureliten? Är den ändå inte rätt bortskämd? Är det så fel att använda ordet "bortskämd", och skulle läsningen gynnas om man fick kalla en spade en spade?

Författaren Patrik Lundberg påpekar att Fjärilsvägen sålde lika många böcker per dag, 500 stycken, som Dag Solstad, nobelpristippad, gjort på ett år i Sverige, och ungefär samtidigt och som en del av samma debatt slår Niklas Rådström som blev tillfrågad om han ville sitta i Svenska akademien men tackade nej fast att han inte är "bortskämd" . Han redovisar sina pengar och vart de kommit ifrån, och det verkar då av redovisningen att döma som om Rådström inte direkt tillhör de arma stackare som stjärnögt kommer in på Hedengrens bokhandel med något egenfinansierat under armen som de dessutom blir förlöjligade för i tidningen.

"Många kommer in hit och vill att deras egenutgivna böcker ska finnas hos oss. De är sällan granskade av en redaktör och då säger vi nästan konsekvent nej. Ibland häpnar man över hur dåligt skrivet det ofta är, säger hon"

https://www.dn.se/kultur/en-nedlatan...re-litteratur/
https://www.dn.se/kultur/patrik-lund...maga-att-lasa/
https://www.dn.se/kultur/niklas-rads...ivets-villkor/

Avslutningsvis har Sveriges kulturchefer nu slagit fast att och hur man ska arbeta med läsning i grundskolan och publicerat vad jag förstår är en identiskt tunn text i alla sina tidningar. Här är ett exempel på den.

https://www.expressen.se/kultur/ide/...vara-tre-krav/

Att diskutera:

Är "bortskämd" ett inadekvat ord för att beskriva en kulturarbetare som på femtio år aldrig behövt arbeta med någonting annat än kultur, det vill säga har lyckats inom sitt område? Bör man helt bortse från att använda ordet "bortskämd" i de fall någon lyckats försörja sig på och förvalta sin talang, även om personen inte vet hur det är att ha eller inte ha konstnärlig talang att försörja sig på och därför måste arbeta med annat än kultur?
Är "bortskämd" ett inadekvat ord för att beskriva en poddare, artist eller komiker som får anställning som manusförfattare, skådespelare och sångerska på någon av de statligt ägda teatrarna och därmed tar ett arbetstillfälle från någon som har fem års utbildning för yrket?
Är "bortskämd" ett inadekvat ord för att beskriva en person som inte arbetat med någonting annat än sin litterära talang i 10 år eller mer och säljer under 1000 böcker per år?
Har du känslan av att kultureliten bryr sig om att utjämna villkor för läsning och höjer fanan för utbildade skådespelare, författare och konstnärer som sedan decennier arbetar natt i vården för att få det att gå ihop?
Om du har en annan känsla, kan du beskriva den?

(Har du läst en fånig recension av Systrarna, Själens telegraf eller Ett ord för blod den senaste veckan och om du gjort det, varför gjorde du det?)

Litteratur --> Konst och kultur
/Moderator

Dag Solstad har aldrig varit Nobelpriskandidat. Och det har ingen betydelse hur många eller få böcker en författare sålt om hen skall få Nobelpris. De flesta poeter säljer säkert mindre än 500 böcker per år och kan ändå få Nobelpris.

Någon annan författare borde skriva den verkliga boken om Patrik Lundbergs mamma, hon hamnade i misär pga just Patrik Lundberg

Det är fullt möjligt att jag har bidragit till desinformation genom att återge vad som stod i Lundbergs text, det medger jag villigt.

Min poäng är att litteraturelit som säljer så få böcker, men ändå anses, som Rådström menar, bidra till en konst som står för hoppet i en mörk värld, kan ifrågasättas vad gäller trovärdighet, och, i vissa fall kan ordet "bortskämd" vara adekvat för att synliggöra varför konst som säljer mycket lite inte kan anses ha lyckats med föresatsen att produceras för att ge hopp i en mörk värld,även om jag inte betvivlar att allt Rådström gör, det gör han för att ge mig som medborgare hopp i en mörk värld. Efter att ha läst denna text kände jag någonting annat än hopp i en mörk värld, vilket fick mig att undra över vad andra kände.

Finns väl inget mer korrupt än svenska akademin. Framför allt ges priserna till lektorer vid universitet (visst finns det undantag). Så lektorerna i svenska akademin ger priser tiill sig själva.

Så störst chans att få nobelpriset har den som skriver osäljbar poesi och samtidigt är anställd av ett universitet.

Ännu värre är det med Bellman priset. Det ger man tom till varandra, ja till de andra ledarmöterna i akademin alltså.

Nu verkar artikeln ta upp flera saker samtidigt vilket man aldrig skall göra. Artiklar eller inlägg skall bestå av en stor ide.

Nu verkar den handla både om vem som får nobelpriset och människor som ger ut egna böcker.

Det finns bortskämda kulturarbetare och så finns det naturligtvis hårt arbetande kulturarbetare.

Det pågår en litteraturdebatt, och det är inom den som Rådström lyft fram Sofia Jarls uttalande om "bortskämd" kulturelit. Trots att hon, enligt Rådström, enbart avsåg de 80 anställda i Norrköpings symfoniorkester med sitt uttalande, så har alla hårt arbetande kulturarbetare, dit Rådström efter 50 år på ett naturligt sätt kan räkna sig, personligen angripits i sitt fundament av en moderat snärta i landsort, så som jag tolkar honom.

Om han verkligen fokuserade på att ge mig som medborgare hopp i en mörk tid så önskar jag att han kunde försvara även sådan konst som ger hopp och förströelse i en mörk tid, men densamma brukar, om den alls förekommer, vara styvmoderligt behandlad på de kultursidor där Rådström bland annat verkar.

Jag anser honom och andra ur kulturens eliter företräda alltför snäva perspektiv, nämligen sådana som gynnar den egna försörjningen. Jag minns inte vem, men någon kallade litteratursverige ett känsligt ekosystem.

Jag instämmer i att det alltid funnits, ännu finns hårt arbetande kulturarbetare och alltid kommer att finnas det, men dessa är sällan bortskämda med säkra stipendiepengar i år efter år, utan behöver om de inte har en försörjare i så fall dubbelarbeta, vilket inte kan anses bortskämt.

"Bortskämd" är därför ett ord som kan användas för att skilja det ena från det andra.

Att trådens ämne handlar om flera saker är inte Niklas Rådströms fel, utan jag refererar till flera olika artiklar för att ställa min fråga, huruvida det är så fel att använda ordet "bortskämd" för att beskriva några kulturarbetares situation jämfört med andra kulturarbetares situation.

Ja, och mitt svar är att nej det är inte fel att kalla bortskämda kulturarbetare för bortskämda.

Bortskämd är väl egentligen adekvat för att beskriva vem som helst som omöjligen kan tänka sig att försörja sig på något annat sätt än det man brinner för eller har utbildning för.

Tack. Det känns som en lättnad att vi åtminstone är två, och att du också tycks vara insatt i stipendiesystemet, varför din åsikt torde uppfattas som väl underbyggd. Den går därmed inte att avfärda med att du skulle tillhöra dem som enligt Rådström "i den populistiska mytbildningen" utmålar kulturarbetare som en "närmast främmande, belastande del av samhället".

Ja, precis. Och ATT folk orkar krumbukta sig för att det ska se ut som någonting annat. En kulturarbetare väljer antingen att fortsätta arbeta med kultur trots att nästan ingen läser eller ser vad man gör, och försörjer sig därmed på annat vis. Eller så väljer hon, för hon är ofta en hon, att utbilda sig till någonting annat och inte längre arbeta med kultur, vilket jag känner till ett antal personer som har gjort. Sedan finns det de som jobbar natt i decennier för att kunna fortsätta arbeta med kultur. De tre val som finns här ser jag inte som problematiska, och är alla förenliga med att ge hopp i en mörk tid, men kan också misslyckas med det, om alltför få tar del av konsten. Däremot är det bortskämt att förvänta sig att just jag av alla människor ska få försörja mig enbart på detta, och om jag inte längre får det så borde jag få det eftersom jag tillhör en utvald skara som sprider hopp i en mörk tid.

"Lotta Edholm välkomnar att situationen vad gäller ungas läsning lyfts av kulturcheferna.

-Jag kommer göra mitt för att skolan ska vara en motkraft. Vi har börjat genom att byta ut skärmtid mot lästid, gjort historiska satsningar på läromedel, skönlitteratur och bemannade skolbibliotek. Men det kommer inte räcka.

Enligt Lotta Edholm kommer regeringen som en ytterligare åtgärd att bjuda in de sex kulturcheferna för samtal."

Man tror inte att det är sant? Kulturcheferna bjuds in för att "kraftsamla brett?" Nog för att Edholm bjudit tvivelaktiga personer att smörja kråset med skattepengar tidigare, men inte fasen hjälper detta analfabeternas barn!" Bortskämt" är inte ens förrätten, utan mer en litet romkorn på statlig skolas åttiotalskanape!

https://www.dn.se/kultur/efter-tidni...ulturcheferna/

Ja så är det...

Jag tillhör skrået av kulturarbetare som inte uppbär någon offentlig finansiering och jag ser hur dumt det blir när man blandar äpplen och päron.
Vad all debatt handlar om är ju att de som har finansiering skall bli av med den eller få sänkta anslag.

Jag får ju inget ändå och jag har sett hur korrupt det kan bli med skattepengar.

Återigen det finns ju bra instutioner som behöver få pengar och dom som inte bör få något alls.