Till er som förlorat er vän p.g.a självmord - Hur mår ni?

Förälders förälder, syskons bästis, en av mina gymnasievänner, en konfirmand, en favorit artist.

Det tog det roliga ur ett onlinespel när jag såg att skapare tagit sitt liv.

Ibland gråter man så det inte går att höra ett ord vad man säger.
Vi är designade för att dö och att gråta, det är så det är tyvärr. Bara njut.

Ibland tycker jag, faan också att livet är en sån skit ibland. Sedan tänker jag på vad de som dött missade, det ger mig kraft att fortsätta framåt. Pandemin var ganska kul ändå, ett trollface som muterade och spred sig över jorden.

Det är lite ironiskt att de som sa att de ville dö lever livet idag och någon man aldrig skulle tro ta sitt liv gjorde det utan att man hört ett knyst, helt sjukt. Man får leta igenom alla sin vänners sidor på facebook, statistiken säger att alla sannolikt har någon bekant som tagit sitt liv när man kommit kort in i vuxenlivet.

Jag mår fram och tillbaka. Tackar som frågar!

Edit:
Går inte läsa den här tråden utan att gråta. Ouf.

Har haft goda internetvänner som valde att dö. Det var jobbigast i början. Sedan dog en som jag även träffat några gånger live. Det visade sig att jag ringt sista gången precis när han hängt sig. Det kändes inte bra.

Jag har som tur var alltid haft andra vänner som backat upp.

I början var det självmorden som var de svåra, men miste två vänner till sjukdom och det var lika svårt, vilket jag inte trodde.