Citat:
Ursprungligen postat av
Vit-Brandbil
Även när de kriminella skjuts så skriver man även där att det var världens mysigaste kille som ville bli advokat eller läkare så fort han lärt sig mer om domar och skottskador.
Glorifieringen som pågått handlar mest om media. De är väldigt nära gängen och knarkar sannolikt rätt friskt och mutas. Att upprätthålla bilden av de goda invandrarna har handlat om egennyttan.
Du såg det med Dumle t.ex då de först inte ville skriva att han deltagit i något som blivit ett såpass blodigt party att det såg ut som om de försökt våldtäktsmörda en ung kvinna. Bonniers är helt klart köpta av gängen om så bara genom att deras anställda knarkar fritt och får bonusar som förmåner av att de trippar på tårna för somliga gängkriminella. Då gillar jag själv t.ex den där Ille rätt mycket i såpass hög grad att jag började skriva noveller av ilska när han och hans kompis dissades av någon youtuber. Men jag som en vanlig människa insåg rätt snabbt att radera och inte sitta ens som enskild användare och lägga in mina åsikter i gräl som egentligen inte angår mig. Att till och med kommentarer kan få negativ inverkan. Men då sitter asen och skriver krönikor och försvarar och leker pedagoger och hit och dit utan ansvarskänsla. Bara tar ställning för hela tiden utan att tänka på konsekvenserna. Att jag raderar kommentarer som aldrig knappt ens kanske kommer läsas medan de bajsar ur sig texter om hur fantastiskt fina alla invandrare är som begår brott eller lever oroligt eller ser konflikter långt värre än lite gnabb, som en intressant diskussion. Något att kanske bygga en bok på som ska diskuteras vidare.
När anhöriga, närstående folk som faktiskt känner de här killarna talar med god sed är det något annat. Ingen kommer ens ihåg dem längre. Den där Elias 15 år hade jag glömt trots att det varit ett viktigt namn för mig symboliskt dvs. Ändå glömde jag bort den faktiskt unga personen helt. Och vi kommer inte minnas de här med tiden. De blir bara en mängd unga pojkar som dör.
När jag tänker på rädslan en pojke på 13, 14, eller 15 måste känna medan han dör- då tycker jag att det är fullt förlåtligt att bara tala väl om honom efteråt även om han stått inne på skoltoaletten och rökt på.