Citat:
Ursprungligen postat av
IwishBlueFish
Jag har varit nära familjen i flera flera år & detta är inte på grund av dom. Inte alls. Dom har försökt med allt möjligt. Jag vill inte outa mig för mkt här och allt jag vet kring både familjen och Tilda. Men gav en bakgrund till hur hon varit genom åren.
Du tycker hennes småsyskon som inte har en del av detta förtjänar det? ALLA andra barn har någon slags stabilitet förutom Tilda. Hon vill göra sina föräldrar besviken, för att hon ”hatar dom”. Hon hotade ta sitt liv för att dom inte gjorde maten hon ville ha etc. Det är just på henne det har blivit något fel. Hon har haft en extremt bra uppväxt jämfört med andra av hennes barndomsvänner, vänner osv men alltid tagit allt för givet. Sen att hennes familjemedlemmar har varit på felvägar oxå, men dom har rättat sina liv. Tilda tycker att detta är coolt, hon inser inte allvaret på att någon har dött, eller att andra blir skadade. Hon har aldrig brytt sig om någon annan än sig själv och utnyttjat många under åren som tillslut tröttnat på hennes beteende och sagt upp vänskapen.
Sen kan jag inte tycka de är speciellt konstigt att man hamnar i stor chock av att höra detta om en person som man följt nästan hela livet, varit nära familjen och vet hur dom reagerat på detta.
Jag tycker synd om jordgubbens mamma oxå för hon hade inget med detta att göra.
Jag kan förstå att om man själv inte haft en nära person som gjort något sånt här att man inte har förståelse för familj och etc. Jag hade inte heller det fram tills jag fick reda på detta
Jag blir alldeles matt av läsa detta.
Först måste jag väl poängtera följande eftersom du (med flit?) missförstår: Alla vuxna har ansvar för sina egna kriminella handlingar. Oavsett om de heter Tilda, Jordgubben, Yahya eller vad som. Jag är emot allt våld och inget offer förtjänar att dö. Inte Jordgubbens mamma, och om Tildas familj har råkat ut för hot förtjänar de inte heller det. Självklart inte heller hennes syskon. Eftersom jag inte ens nämnt dem, och min poäng var föräldrars ansvar över sina barn så tolkar jag det faktiskt som att du på ett illvilligt sätt försöker vinkla mina ord till något som jag inte skrev. Självklart förtjänar de inte något för att deras storasyster är kriminell. Okej?
Inget av detta motsägs av att föräldrar har ett ansvar att uppfostra sina barn och att deras uppfostran (eller snarare bristen av den och frånvaron av vissa handlingar) påverkar barnen. Självklart spelar vad föräldrarna gör och inte gör roll för utfallet, dvs hur deras barn växer upp till att bli. Om utfallet blir katastrofalt dåligt är det något man gjort fel (vare sig du vill erkänna det eller inte), och självklart har man "något med att göra" om ens son växer upp och blir en av Sveriges mest ökända kriminella.
(OBS OBS OBS! eftersom det kan missförstås: att jag påstår att man gjort fel i livet innebär inte att man förtjänar att mördas! Det är hemskt och fel att de mördade Jordgubbens mamma!).
Problemet är väl sen att du inte förstår hur samhället fungerar och att du har en skev bild av vad en bra uppväxt är. Du får såklart rätta mig om jag har fel men jag kan bara gissa att du menar den typiska arbetarklass/medelklass-uppväxten. Om så, ja då är det ju precis det som är problemet. Det räcker nämligen inte på långa vägar för att säkerställa att ens barn kommer få ett bra liv. Lägg på det till att man skaffar fler barn än genomsnittsfamiljen. Att det gått bra för yngre syskon säger inte så mycket egentligen. Nu säger jag inte att det är så, men något som skulle kunna vara sant är ju att det äldsta barnet i en syskonskara inte hinner få så mycket fokus för att det finns en massa yngre barn i familjen. Eller kanske om det finns ett handikappat barn i familjen så kanske ett annat barn inte får den uppmärksamhet och stöttning som hade behövts.
Hur skulle det kunna vara på något annat sätt än jag påstår? Menar du på fullt allvar att en förälder är helt frånkopplat sitt vuxna barns agerande? Vad anser du är det som påverkar människor, är det typ slumpen då som får vissa att bli som de blir?