Uppsala: Mamma till "Foxtrot"-ledare skjuten till döds (2023-09-07)

Jag vet inte riktigt vad du fiskar efter. Men dom som inte häktas, alt. släpps ur häkte, trots höga straff gör detta för att det är uppenbart att skäl till häktning saknas. Dom släpps alltså inte för att det råder platsbrist!

Till startinlägget.

/Mod

Att det inte föreligger någon recidiv-fara när någon på kort tid har återfallit i brott, brotten blir värre och personen i fråga har problem med droger går att diskutera. Men jag förstår vad du menar i övrigt så tack för att du förklara det med häktnings presumtion. Även om jag tycker att begreppet "om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas"
är öppet för ganska fri tolkning ibland av domstolarna.

Lyssnar på rättegången. Har jag uppfattat det rätt att GM inte ville dumpa pistolerna och att vapnena sedan anträffas när polisen stormar hotellrummet?

Hur stor sannolikhet är det att GM hade gått fria om vapnen inte hade hittats?

I fall efter fall ser man liknande mönster där GM mer eller mindre verkar tro att kusten är klar när man tar sig från brottsplats till tryckarlägenhet.

Och varför låter alla likadant? Är det restprodukterna i kroppen av narkotika eller helt enkelt att GM’s hjärnor är utbrända pga mycket narkotika i tidig ålder?

Det fanns ju chattloggar så de skulle nog dömas för medhjälp i alla fall.

Praxis gällande recidivfara säger att det skall handla om likartad brottslighet samt att det finns omständigheter som talar för att den misstänkte kommer fortsätta begå sådan brottslighet om hen förblir på fri fot. En "allmän brottsbenägenhet" är alltså i sig inte tillräckligt för att anses utgöra recidivfara.

Denna "fria tolkning" ligger isåfall inte bara hos domstolarna, utan även hos åklagarna. För i detta fallet handlar det ju om att åklagaren aldrig begärt vederbörande häktad (med motiveringen att det varit uppenbart att skäl till häktning saknats). Slutligen så behöver du inte vara orolig för att denna ventilregel övertolkas eller används i för stor utsträckning. För platsbristen i svenska häkten vittnar nämligen om någonting helt annat :-)

Finns det någon som sitter på info angående sahlströms stämpling till mordbrand? Hittar ingenstans

Utifrån vad jag kan om Tilda så är det uppenbart att hon vetat vad hon gjort. Sen stämmer det nog att hon vill fixa sitt liv. Men hon har aldrig varit en person som bryr sig om vad sina föräldrar tycker om henne. Hon har däremot alltid varit extremt tyst och inåt, inte sagt mycket. Varit med på ett hörn, blivit utnyttjad av kompisar. Sedan på gymnasiet träffade hon fel folk, tyckte droger va coolt, hon sökte sig till de som knarka, gjorde olagliga saker osv. Hon har alltid kunnat göra vad som helst för pengar i princip då föräldrarna inte har kunnat ge henne det som hon velat ha trots att hon fått otroligt mycket av dom. Missbruksproblem finns i släkten sen tidigare dock väldigt längesen, men det har funnits en plan för hur dom ska få barnen att INTE ta efter och dom har verkligen försökt. Tycker i grund och botten att det är otroligt synd om hennes mamma och pappa samt småsyskon som inte valt detta men nu lever under hot, hon har själv valt detta vilket jag tror blev allt mer och mer när hon flyttade till Göteborg. Även fast hon säkert spårade mer under åren.
Jag känner inte igen den Tilda som hörs på rättegången, skrattandet känner jag igen utifrån att hon gör så när hon blir nervös, inte för att vara respektlös. Hon har däremot många gånger uppfattats av personer samt kompisarnas föräldrsr att hon är ouppfostrad, otacksam (speciellt mot sina föräldrar och många som reagerat på hur hon kan bete sig som hon gör mot sina föräldrar) & nonchalant. Detta kan dock ligga i att hon fick diagnosen Aspergers efter gymnasiet (kan vart 2020?/2021? Kanske).

Uppenbarligen har du kännedom om familjen och förstår att det gör att man vill resonera och reflektera kring hur det kunde bli som det blev. Det är också intressant att höra bakgrund om olika människor.

Samtidigt kan jag inte låta bli att störa mig på alla som ständigt tycker så synd om föräldrar till kriminella. Det är föräldrars ansvar att uppfostra och vägleda sina barn. Det är också ens förälders ansvar att tänka och analysera om barnens framtid, samhällets utveckling mm. Att ha en dålig plan och vara ännu sämre på att utföra den är liksom inget som gör en till ett offer när resultatet blir katastrofalt. Att "ge" barnen saker är inte heller något värt om man ger det fel saker. Nej, dessa föräldrar till alla gängkriminella har gjort allting fel och det är resten av oss som är offer för dem.

Jag har varit nära familjen i flera flera år & detta är inte på grund av dom. Inte alls. Dom har försökt med allt möjligt. Jag vill inte outa mig för mkt här och allt jag vet kring både familjen och Tilda. Men gav en bakgrund till hur hon varit genom åren.
Du tycker hennes småsyskon som inte har en del av detta förtjänar det? ALLA andra barn har någon slags stabilitet förutom Tilda. Hon vill göra sina föräldrar besviken, för att hon ”hatar dom”. Hon hotade ta sitt liv för att dom inte gjorde maten hon ville ha etc. Det är just på henne det har blivit något fel. Hon har haft en extremt bra uppväxt jämfört med andra av hennes barndomsvänner, vänner osv men alltid tagit allt för givet. Sen att hennes familjemedlemmar har varit på felvägar oxå, men dom har rättat sina liv. Tilda tycker att detta är coolt, hon inser inte allvaret på att någon har dött, eller att andra blir skadade. Hon har aldrig brytt sig om någon annan än sig själv och utnyttjat många under åren som tillslut tröttnat på hennes beteende och sagt upp vänskapen.
Sen kan jag inte tycka de är speciellt konstigt att man hamnar i stor chock av att höra detta om en person som man följt nästan hela livet, varit nära familjen och vet hur dom reagerat på detta.
Jag tycker synd om jordgubbens mamma oxå för hon hade inget med detta att göra.
Jag kan förstå att om man själv inte haft en nära person som gjort något sånt här att man inte har förståelse för familj och etc. Jag hade inte heller det fram tills jag fick reda på detta

Nyfiken fråga. Hur kommer det sig att du outar familjen när du står dem så nära?

Jag blir alldeles matt av läsa detta.

Först måste jag väl poängtera följande eftersom du (med flit?) missförstår: Alla vuxna har ansvar för sina egna kriminella handlingar. Oavsett om de heter Tilda, Jordgubben, Yahya eller vad som. Jag är emot allt våld och inget offer förtjänar att dö. Inte Jordgubbens mamma, och om Tildas familj har råkat ut för hot förtjänar de inte heller det. Självklart inte heller hennes syskon. Eftersom jag inte ens nämnt dem, och min poäng var föräldrars ansvar över sina barn så tolkar jag det faktiskt som att du på ett illvilligt sätt försöker vinkla mina ord till något som jag inte skrev. Självklart förtjänar de inte något för att deras storasyster är kriminell. Okej?

Inget av detta motsägs av att föräldrar har ett ansvar att uppfostra sina barn och att deras uppfostran (eller snarare bristen av den och frånvaron av vissa handlingar) påverkar barnen. Självklart spelar vad föräldrarna gör och inte gör roll för utfallet, dvs hur deras barn växer upp till att bli. Om utfallet blir katastrofalt dåligt är det något man gjort fel (vare sig du vill erkänna det eller inte), och självklart har man "något med att göra" om ens son växer upp och blir en av Sveriges mest ökända kriminella.
(OBS OBS OBS! eftersom det kan missförstås: att jag påstår att man gjort fel i livet innebär inte att man förtjänar att mördas! Det är hemskt och fel att de mördade Jordgubbens mamma!).

Problemet är väl sen att du inte förstår hur samhället fungerar och att du har en skev bild av vad en bra uppväxt är. Du får såklart rätta mig om jag har fel men jag kan bara gissa att du menar den typiska arbetarklass/medelklass-uppväxten. Om så, ja då är det ju precis det som är problemet. Det räcker nämligen inte på långa vägar för att säkerställa att ens barn kommer få ett bra liv. Lägg på det till att man skaffar fler barn än genomsnittsfamiljen. Att det gått bra för yngre syskon säger inte så mycket egentligen. Nu säger jag inte att det är så, men något som skulle kunna vara sant är ju att det äldsta barnet i en syskonskara inte hinner få så mycket fokus för att det finns en massa yngre barn i familjen. Eller kanske om det finns ett handikappat barn i familjen så kanske ett annat barn inte får den uppmärksamhet och stöttning som hade behövts.

Hur skulle det kunna vara på något annat sätt än jag påstår? Menar du på fullt allvar att en förälder är helt frånkopplat sitt vuxna barns agerande? Vad anser du är det som påverkar människor, är det typ slumpen då som får vissa att bli som de blir?